Katta

Jag vet inte varför, men handla skor är något av det värsta jag vet. Jag brukar med flit vänta tills de skor jag har är så utslitna att de knappt hänger ihop, börjar leta efter några andra lite planlöst för att sedan tvångshandla några när jag inser att det är antingen skoaffären eller barfotagång som utgör mitt vidare livsöde. Bara jag börjar tänka på att handla skor så får jag ångest, att stå utanför affären och faktiskt vara på väg in är förstås ännu värre. Tog en sväng förbi idag eftersom det nu börjar närma sig krissituation hemma (fast vad fan...på med lite silvertejp så klarar jag nog de närmaste månaderna också) men det gick ju inte bättre idag än det brukar göra. Så fort jag kommer in i affären så vill jag bara vända och gå ut igen, men när jag väl tvingat mig själv att åtminstone gå runt och titta så känns det som om jag har slösat bort flera minuter av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka igen. Skor är tråkiga. De är fula, dyra, konstiga, har fel färg, är för hårda, för mjuka, för konstiga, för runda, för fyrkantiga, för spetsiga och bara FEL. Dessutom så börjar jag mer och mer fundera på om jag har haft en Hemsk Skoupplevelse under min barndom, det skulle kanske kunna förklara mitt hat till denna vidriga företeelse (själva handlingsupplevelsen, menar jag då). Tyvärr så är det i så fall en upplevelse som jag har förträngt. Jag kanske borde gå i terapi för att bli av med olustkänslan. När det börjar krisa sig ordentligt så får jag helt enkelt göra som jag brukar; ta med mig någon som gillar att handla skor som får agera hejaklack och ser till att jag inte flyr fältet.Tills vidare löser jag dock hela situationen på mitt eget, alldeles utmärkta sätt. Jag går därifrån och köper skivor istället. Mycket, mycket bättre.