Konsten att åka pendeltåg
Pendeltåg är ett ganska intressant fenomen. Jag åker pendeltåg till jobbet varje dag. För de som inte åker pendeltåg regelbundet så kanske det inte är uppenbart att det finns oskrivna regler att hålla sig till, bryter man mot någon av dessa regler så särskiljer man sig från mngden och betraktas av övriga medpassagerare som en Konstig Människa. Det är inte någonting bra, om det nu var någon som undrade. En Konstig Människa straffas ut genom att ges ilskna blickar i sådan omfattning att den Konstiga Människan genast upphör med sitt underliga beteende och genast börjar uppföra sig Normalt, d v s som Alla Andra. Reglerna är följande:
1) Finns det ett ledigt säte skall man sätta sig där, då skall man aldrig sätta sig bredvid någon annan. Måste man sätta sig bredvid någon annan sätter man sig i första hand i ett säte med tre sittplatser så att man kan ha en tom sittplats mellan sig själv och grannen. Man skall aldrig sitta närmare någon än absolut nödvändigt.
2) Man skall aldrig ta någon annans tidning. Det vill säga, om någon läser en gratistidning som de lägger ifrån sig så skall man låta den vara. Bryter man mot denna regel är det ingen dödssynd, men det är ett klart avvikande beteende.
3) Man skall inte prata med någon. Prata med någon på ett pendeltåg gör man inte (om man inte känner varandra, förstås). Sitter man på ett pendeltåg vill man inte bli törd. Man vill lyssna på musik, läsa tidningen, alternativt sova. Blir man störd rubbas hela morgonrutinen. Det tar flera timmar att återhåmta sig. Den människa som rubbade morgonrutinen minns man med hat under resten av dagen.
4) När tåget stannar skall man alltid stå upp. Det vill säga, när man märker att tåget är på väg in mot stationen skall man resa sig upp och gå mot dörren. Man skall aldrig sitta kvar tills tåget har stannat. Allt för att komma av tåget så snart som möjligt, helst skall man stå först i kön och kunna gå av så fort dörren öppnas. Är det för att kunna komma fram till destinationen så snart som möjligt? Nej. Det är för att undfly svettlukten.
5) De som går av tåget skall släppas av först. Först när den sista passageraren gått av kan man börja gå på tåget. Bryter någon mot denna regel (antingen om man är på tåget och sölar med att gå av eller om man står på perrongen och är för snabb med att gå på) så är det ett så pass avvikande beteende att man skulle kunna bli galen för mindre. Knäppskallar.
1) Finns det ett ledigt säte skall man sätta sig där, då skall man aldrig sätta sig bredvid någon annan. Måste man sätta sig bredvid någon annan sätter man sig i första hand i ett säte med tre sittplatser så att man kan ha en tom sittplats mellan sig själv och grannen. Man skall aldrig sitta närmare någon än absolut nödvändigt.
2) Man skall aldrig ta någon annans tidning. Det vill säga, om någon läser en gratistidning som de lägger ifrån sig så skall man låta den vara. Bryter man mot denna regel är det ingen dödssynd, men det är ett klart avvikande beteende.
3) Man skall inte prata med någon. Prata med någon på ett pendeltåg gör man inte (om man inte känner varandra, förstås). Sitter man på ett pendeltåg vill man inte bli törd. Man vill lyssna på musik, läsa tidningen, alternativt sova. Blir man störd rubbas hela morgonrutinen. Det tar flera timmar att återhåmta sig. Den människa som rubbade morgonrutinen minns man med hat under resten av dagen.
4) När tåget stannar skall man alltid stå upp. Det vill säga, när man märker att tåget är på väg in mot stationen skall man resa sig upp och gå mot dörren. Man skall aldrig sitta kvar tills tåget har stannat. Allt för att komma av tåget så snart som möjligt, helst skall man stå först i kön och kunna gå av så fort dörren öppnas. Är det för att kunna komma fram till destinationen så snart som möjligt? Nej. Det är för att undfly svettlukten.
5) De som går av tåget skall släppas av först. Först när den sista passageraren gått av kan man börja gå på tåget. Bryter någon mot denna regel (antingen om man är på tåget och sölar med att gå av eller om man står på perrongen och är för snabb med att gå på) så är det ett så pass avvikande beteende att man skulle kunna bli galen för mindre. Knäppskallar.
Kommentarer
Trackback