Katta

I går såg jag på "Mannen som kan tala med hundar" på tv. I korthet är det ett program om hundar som har korkade mattar och hussar som skriker i falsett, matar hundarna med skräpmat och virrar omkring i största allmänhet. Hade jag människor omkring mig som uppträdde på det sättet skulle jag också börja skälla, jaga min egen svans och bita folk i ren nervositet. Om jag var en hund, vill säga. Huvudpersonen i programmet är iallafall nåt slags hundgeni (fast han är människa, inte hund) som identifierar problemet på fem röda och sen försöker få husse och matte att inse hur knäppt de beter sig. Poängen är att igår handlade det om en hund som var skraj för andra hundar och därför sprang och gömde sig. Lösningen var att ta med problemhunden på en promenad eftersom hundens hjärna då skulle träda in i en annan zon och helt och hållet glömma bort det ursprungliga problemet. Jag tyckte det verkade skitbra. Fungerar det på människor också? Effekten skall ju i så fall vara att man inte bara för en stund glömmer bort den första situationen utan att den försvinner ur skallen helt och hållet. Sen skall man då vara avslappnad och helt ha fokuserat på någonting annat än problemet. Frågan är ju bara om det verkligen behövs någon som tar en i koppel och går ut och vallar en på stan, tycker det verkar lite besvärligt...