Packa
Nu är det snart bara en dag kvar till semester :-) Mitt förnuftiga jag vet att jag borde packa, checka av listan och göra allting som skall göras innan jag åker (typ slänga soppåsar, vattna blommor och annat sånt krafs) men det verkar helt omöjligt. Jag kom hem för snart två timmar sedan och sedan dess har jag ätit och pratat i telefon. Har jag packat något? Nej. Har jag ens tittat på listan för att se vad jag skall göra? Nej. Det verkar mycket intressantare att sätta på tv:n för att se om det är nåt intressant där, gå ett varv i lägenheten för att se om jag kan få syn på hustomten alternativt ta fram en tops och rengöra hela tangentbordet. Grundligt.
Bil i stan del II
Det kan fan inte vara lätt att vara bilägare. Eftersom jag är en Snål Person så var det bara att gå ut och flytta bilen klockan åtta i morse eftersom parkeringen slutade vara gratis vid det klockslaget (sabla snåla stad. Egentligen hyllar jag parkeringskostnader eftersom jag tycker att man skall betala för att smutsa ner miljön...men JAG vill inte betala). Jag tog en tur till närmaste bensinstation för att fylla på tanken (det är inte bra att få soppatorsk på en motorväg när man skall till jobbet). Körde in till stationen men kunde inte bergipa var i helvete man betalade. Gick runt pumpen och tittade ur alla möjliga vinklar...men...inget. Försökte tanka ändå (när man tankat färdigt kanske pumpen sköts åt sidan och en kortautomat dök upp ur underjorden? Nåja, det var värt ett försök iallafall) men det hände ju inte så mycket.
Försökte under tiden ignorera den andra tankande personen som stod vid en annan pump. Jag vägrar svara upp mot klyschan av den Korkade Bruden som inte vet hur man tankar en bil. Aldrig i livet. Fråga hur man betalar? Över min döda kropp. Hellre skulle jag bryta mig in i bensinpumpen med tänderna och skopa upp bensinen i en fingerborg. Inte för att jag brukar bära omkring på en sådan, men iallafall. Lyckades till slut lokalisera kortautomaten på en stolpe lite längre bort och placerad i HELT fel vinkel för att jag skulle upptäcka den. Men lyckades till slut fylla på tanken och komma till jobbet i tid. Behöver jag säga att jag tokletade parkeringsplats ikväll och att den enda (gratis) parkering jag hittade var förbjuden att stå på mellan 7-10 på onsdagar? Och vad är det för dag i morgon? Just det. Bilägare måste vara ett masochistiskt släkte.
Men jag måste säga att det verkligen är roligt att köra fort på motorvägen. Och att jag känner mig som en Vuxen Och Ansvarstagande Människa när jag kör bil. Yeah.
Försökte under tiden ignorera den andra tankande personen som stod vid en annan pump. Jag vägrar svara upp mot klyschan av den Korkade Bruden som inte vet hur man tankar en bil. Aldrig i livet. Fråga hur man betalar? Över min döda kropp. Hellre skulle jag bryta mig in i bensinpumpen med tänderna och skopa upp bensinen i en fingerborg. Inte för att jag brukar bära omkring på en sådan, men iallafall. Lyckades till slut lokalisera kortautomaten på en stolpe lite längre bort och placerad i HELT fel vinkel för att jag skulle upptäcka den. Men lyckades till slut fylla på tanken och komma till jobbet i tid. Behöver jag säga att jag tokletade parkeringsplats ikväll och att den enda (gratis) parkering jag hittade var förbjuden att stå på mellan 7-10 på onsdagar? Och vad är det för dag i morgon? Just det. Bilägare måste vara ett masochistiskt släkte.
Men jag måste säga att det verkligen är roligt att köra fort på motorvägen. Och att jag känner mig som en Vuxen Och Ansvarstagande Människa när jag kör bil. Yeah.
Bil i stan
Jag är denna vecka lycklig innehavare av en bil. Den är inte min utan det är A som vänligt nog har lånat ut den (tack, tack :-) så jag kan känna mig lyckligt oberoende och färdas till jobbet skyddad av ett plåtskal. Detta plåtskal gör att jag i teorin gör att jag kan preja bort alla som utgör den olyckliga (för dem) kombinationen av att vara i vägen och mindre än mig. I dag har jag dock insett att det är bekvämt med bil, men det är inget alternativ som passar mig i längden. Detta för att jag:
A) alltid kör vilse. Det spelar ingen roll om jag har åkt vägen femtielva gånger innan, jag kör vilse. Därför befann jag mig idag plötsligt i Tornby istället för på jobbet. Visserligen hittade jag till slut rätt helt på egen hand (jag är ett självständigt geni) men det kändes som en något onödig omväg (nåja, kanske inte ett så STORT geni).
B) plötsligt måste hitta parkeringsplats. har man växt upp med eget garage så blir det en chock när man plötsligt inser att man letat efter parkeringsplats i tio minuter och allvarligt börjat fundera på att leta upp en mindre bil och knuffa bort den.
C) hittar nämnda parkeringsplats på ett ställe där man måste betala efter åtta på morgonen, vilket innebär att om man är snål (det är jag) måste se till att gå upp tidigt för att flytta på bilen. Usch.
D) plötsligt inser nackdelen av att bo i en stad med i stort sett enbart enkelriktade gator. En sträcka som fågelvägen är 500 meter blir i verkligheten ungefär dubbelt så lång och befolkas av barn, övergångsställen, cyklister, ojämnheter i vägen, hastighetsbegränsningar och andra fordon. Hu.
Men det vete tusan om inte ovanstående nackdelar uppvägs av möjligheten att kunna köra fort, fort på motorvägen...:-)
A) alltid kör vilse. Det spelar ingen roll om jag har åkt vägen femtielva gånger innan, jag kör vilse. Därför befann jag mig idag plötsligt i Tornby istället för på jobbet. Visserligen hittade jag till slut rätt helt på egen hand (jag är ett självständigt geni) men det kändes som en något onödig omväg (nåja, kanske inte ett så STORT geni).
B) plötsligt måste hitta parkeringsplats. har man växt upp med eget garage så blir det en chock när man plötsligt inser att man letat efter parkeringsplats i tio minuter och allvarligt börjat fundera på att leta upp en mindre bil och knuffa bort den.
C) hittar nämnda parkeringsplats på ett ställe där man måste betala efter åtta på morgonen, vilket innebär att om man är snål (det är jag) måste se till att gå upp tidigt för att flytta på bilen. Usch.
D) plötsligt inser nackdelen av att bo i en stad med i stort sett enbart enkelriktade gator. En sträcka som fågelvägen är 500 meter blir i verkligheten ungefär dubbelt så lång och befolkas av barn, övergångsställen, cyklister, ojämnheter i vägen, hastighetsbegränsningar och andra fordon. Hu.
Men det vete tusan om inte ovanstående nackdelar uppvägs av möjligheten att kunna köra fort, fort på motorvägen...:-)
Sagt om mig idag
"Oj, vilket krull". Jepp, ibland går håret inte att tämja utan det breder ut sig åt alla håll, likt en risbuske som har götts med gödningsmedel. Men jag har accepterat mig själv vid det här laget. Jag har förlikat mig med mitt hår och insett att jag är en Krullig Person. Krull is the shit. Nu är det för övrigt bara sex dagar kvar till min semester. Och tiden går sååå långsamt.
Middag
Damn. Jag är visst inte en total katastrof i köket trots allt :-) Lyckades fixa till trerätters utan panikattacker, sönderslaget porslin och/eller glas, uteblivna ingredienser alternativt jordbävningar, syndafall och/eller explosioner. Maten kombinerades med vin (rött OCH vitt, man skall se möjligheter istället för begränsningar) och allehanda drinkar. Dessutom tror jag minsann att vi håller på att coola till oss lite, klarade tolvslaget utan att förvandlas till två gäspande ufon (i rättvisans namn brukar vi ha hunnit sätta i oss en hel del drinkar vid den tiden så det beror inte BARA på att vi är gamla). Tack tack för drinkarna och vinet, A. Och bilen :-)
8 dagar kvar
Resehandbok (ja, jag har fått en till. Tack mamma :), USA-dollar och internationellt körkort. Det börjar närma sig, även om tiden går så långsamt att det är löjligt. Nu har jag iallafall i stort sett allting jag behöver för att klara tre veckors semester. För övrigt väntas ikväll middag med A. Jag står för det ätbara och menyn är än så länge hemlig (kanske inte helt hemlig eftersom jag fått personlig assistans) men enligt en säker källa vankas det vin, vodka och gin till maten. Rock on.
Känslostorm på jobbet
Orsakade vilt känslokaos på jobbet idag. Jag har ett tag retat mig på en bokhylla som är helt nedlusad av gula postit-lappar. Hela sidan är helt nedlusad av uppskattningsvis ca 100 lappar som det står mer eller mindre passande saker på. Sagt och gjort, jag kontaktade ansvariga för postit-nedlusningen och krävde att samtliga lappar togs ned. Detta skedde under stor protest från ansvariga för hyllan. Jag fick någon timme senare meddelande från en budbärare om att de ansvariga önskade genomföra en förhandling. Jag var givetvis nyfiken på budet och godtog genomförande av förhandlingen. Ansvariga räckte då upp en protestlista som undertecknats av uppskattningsvis ca 30 personer mot demonteringen av postithyllan. Jag meddelade att jag skulle ta protestlistan under övervägande, men att en förhandlng består av bud och motbud. I slutet av arbetsdagen mottog jag därför ett bud om att ersätta postit-lapparna med något mer estetiskt tilltalande. Jag överväger ett möjligt motbud. Återkommer i frågan.
Att Överleva En Flygresa
Det är helt galet, hur långsamt kan tid gå egentligen? Nu är det 10 dagar kvar till semestern. Det kunde lika gärna ha varit en månad, det känns som om Tiden har hittat på någon slags komplott mot mig "trodde du att det bara var tio dagar kvar? Vet du vad? Jag har ändrat universums förutsättningar så att de där tio dagarna är lika långa som tio ÅR!!! Moahahaha". Kul. Tack för den, liksom. Försöker förbereda mig lite lagom, jag har gjort tre packlistor (man måste göra en för stora väskan, en för handbagaget och en för necessären. Det här är viktiga saker. Necessär är förresten ett jävligt fjompigt ord. Vem kom på det egentligen) och en lista över saker som skall göras innan jag åker (ge A nycklar, vattna blommorna minst en gång innan jag åker så hon inte tror att jag är en Blommördare. Men vänta nu, hon känner mig. Fuck). Dessutom måste jag göra lite inköp så att jag överlever flygresan på 24 timmar. Flyga är alltid kul till en början (jag har en egen stol, folk ger mig mat och jag kan kolla på film. Woho) men efter ett tag är det snarare jävligt jobbigt (stolsgrannen luktar svett och pratar oavbrutet, maten är äcklig, filmen är otextad och det enda jag hör är motorvrål, det kryper i benen av att sitta stilla). Saker man skall ha med sig för att överleva flygresan är därför:
- Alla värdesaker (riskerar annars att få ett nervöst sammabrott av oron över att någon skall sno saker ur det incheckade bagaget).
- Flera böcker (det räcker inte med en. Är den bra läser man ut den på några timmar och sedan sitter man där med den svettluktande grannen som enda underhållning).
- En tidning med sudoku (klarar ytterst sällan av att lösa ett, men har man en hel tidning så kan man påbörja ett nytt när man inte orkar avsluta det gamla. Dessutom invaggar man omgivningen i tron att man är smart)
- Våtservetter (världens bästa uppfinning efter tvål. För att inte stämplas som tvålsmugglande terrorist så använder man sig av våtservetter. Skulle kunna packa hela väskan full).
- Penna och papper (för att bli av med den svettluktande och pratande grannen kan man låtsas skriva på något viktigt, exempelvis nästkommande roman. I själva verket skriver man "låt mig vara ifred idiot" om och om igen på blocket tills han fattar vinken och slutar prata. Sedan kan man övergå i att rita meningslösa mönster för att ha något att göra).
- Öronproppar (har aldrig använt dem på en flygning. Vet inte ens om det är en särskilt bra idé med tanke på trycket i kabinen och sådana saker. Men det känns bra att ha dem med. Ifall grannen inte håller tyst. Eller börjar snarka).
- Tandborste (nu för tiden kan man ju inte ta med sig tandkräm och det är ju illa nog. Men ett helt dygn utan tandborste?!? Gode gud, skjut mig nu)
- Reseguide (att läsa i och få inspiration till semestern. Bäst är dock att läsa den på Arlanda för att göra andra människor avundsjuka. Ju närmare resmålet man kommer, desto mindre imponerar den. Synd).
- Solglasögon (spelar ingen roll att man inte kan använda dem i Sverige och att man kommer fram till resmålet mitt i natten. Så snart jag sätter fötterna på hawaiiansk mark så skall de jäklar i mig på :-)
Semestrus Latus
Det här med att ha semester är jobbiga saker. Just nu funderar jag på hur jag skall tillbringa den allra första semesterdagen. Det står mellan att så snabbt som möjligt boka in någonting att göra, det vill säga se till att större delen av dagen är inbokad bara för att göra mig sysselsatt, eller att ta en pocketbok, lägga mig under närmaste träd och sova bort större delen av dagen. Som det känns just nu så lutar det åt det senare.
Skräcksemester
Nu är det bara 12 dagar kvar tills min semester och 13 dagar kvar tills jag anländer till det Stora Landet I Väster. Jag betraktar mig själv som en ganska planerande person som inte brukar glömma Viktiga Saker, men en sak är jag lite orolig över. Det är att passera gränsen. Jag har rent förnuftsmässigt egentligen ingen anledning alls att vara orolig, men det spelar ingen roll. Så snart jag skall passera gränsen, oavsett om det handlar om att ta sig in i ett annat land, komma ombord på finlandsfärjan eller planka in på krogen (skulle jag aldrig göra. Har jag någon gång gjort det så är det givetvis helt och hållet av misstag. Givetvis.) så känner jag mig otroligt skyldig. Jag förväntar mig nästan att vakterna skall kasta en flyktig blick på mig för att sedan haja till, titta på mig igen, titta på varandra i samförstånd och sedan i ett samstämmigt vrål kasta sig över mig, brotta mig till golvet och sedan släpa in mig i ett trångt litet utrymme. Inne i det trånga lilla utrymmet kommer de att kasta sig över min packning, sprätta upp samtliga väskor och i fodret hitta olagliga kemikalier, en gömd guldskatt, förfalskade mynt alternativt ett dödligt virus. Det som nu är gömt i väskan placerades dit av tillverkaren (enbart för att jävlas med intet ont anande väskköpare) alternativt en skurk som smugglade dit innehållet när jag under fem ödesdigra sekunder vid något tillfälle släppt väskan med blicken. Jag kommer inte att ha någon trovärdig förklaring till innehållet ("jag har ingen aaaning om hur det kom dit. Det är inte mitt"), kommer att fängslas och tvingas sitta flera år i fängelse utan rättegång. Det kanske låter otroligt men jag har sett det hända på TV. Allt som händer på TV är sant. Kommer jag inte hem som beräknat så sitter jag därför antagligen och ruttnar bort i en utländsk fängelsehåla någonstans. Kan någon kontakta polisen då?
Kvasifotografering
Ibland blir jag rastlös, intalar mig själv att jag är en mästerfotograf och går ut på gatorna som en vanlig kvinna med kameran i högsta hugg, beredd att föreviga vad som helst som jag finner intressant. Sedan går det någon timme eller två innan jag inser att jag inte har en jävla aning om vad jag håller på med. Slutar oftast med att jag går in i närmaste affär och köper godis och sen går jag hem. Här är iallafall någa av de mästerliga (HAHA) bilder som jag producerade idag. Släpade mig sedan iväg till dagens träning, ett spinningpass. Det var utmärkt om man bortser från finalen. En Iron Maidenlåt. Vad är det egentligen för kärlekshistoria som pågår mellan alla killar jag någonsin har träffat och det där spandexförsedda, pudelfriserade 80-talsbandet? Jag fattar ingenting.
Shopping
Jag har aldrig fattat hela grejen med att shoppa. En del tycker tydligen att det är jätteroligt och kan gå i affärer hur länge som helst. Främst verkar då kläder vara intressant. Man kan prova kläder, köpa kläder, prata om kläder...själv tycker jag att ämnet är så jävla aptråkigt ointressant att jag nästan blir gråtfärdig bara jag tänker på det. För mig är shopping ett enda helvete av barnvagnar, skrikande barn, människor som envisas med att gå långsamt och i bredd (SAMTIDIGT!!!), pensionärer med rullatorer och jättesmå plånböcker som det tar evigheter att hitta pengar i, evighetslånga köer till provrum och kassor...som sagt, ett rent helvete. Häromdagen diskuterade två kollegor hur kul det var att shoppa och att den ena skulle använda sin lediga dag till att åka till ett stort köpcentrum. När de hade pratat en stund tittade den ena på mig och påpekade att jag såg illamående ut. Jepp. Blotta föreställningen om hur det skulle vara att åka till det där stället och trängas med en massa folk fick mig att må illa och få gåshud. Usch. Jag saknar tydligen någon gen som den övriga bröstförsedda befolkningen har. Saknar den å andra sidan inte särskilt mycket. Jag måste väl iallafall erkänna att jag också ger mig ut i butiksdjungeln när det finns något jag vill ha. Här är resultatet av dagens runda: värktabletter och den senaste från AC/DC. Nu har jag allt JAG behöver.
Inget att säga
Ibland har man en känsla i kroppen som man bara vet finns där men som man inte kan beskriva i ord. Oftast brukar jag hitta någon låttext som hittar mitt i prick men det gör jag inte nu. Frustrerande som fan. Lyssnar på den här låten så länge. Och tänker på att det är 16 dagar kvar till semester.
Osäker
Ibland vore det skönt om någon kom med ett facit. "Så här skall du göra. Det här är den absolut bästa lösningen". Frågan är om man skall avvakta och vänta på att det faktiskt skall inträffa eller om man skall försöka hitta på en egen lösning under tiden, även om utgången är osäker. Tja, jag vet inte. Verkligen inte. Men jag funderar på saken.
Blank
Nu har jag gått igenom hela min skivsamling och hittar inte en enda låt jag tycker är bra. Känns som om hjärnan är helt blank och jag orkar inte koncentrera mig på nåt mer än uppskattningsvis ca tre minuter i taget. Sätter på en låt, lyssnar i ca 60 sekunder och sedan tröttnar jag. Tycker inte jag har någon musik hemma som jag orkar lyssna på. Med ett undantag förstås. Linkin Park funkar faktiskt alltid. Faktiskt.
Ångest i tvättstugan
I morse så tvättade jag. Ja, jag vet. Vid något tillfälle så verkade det vara en bra idé att gå upp klockan sju på morgonen för att tvätta. Fråga inte. Hur som helst, en vistelse i tvättstugan är ju otroligt ångestframkallande. Vad kan inträffa i en tvättstuga, kan någon kanske undra. Tja, säger jag...vad kan inte inträffa?
- För det första så har tvättstugan i min källare ett lås som innebär att man kan låsa dörren utifrån med hjälp av sin tvättcylinder, det vill säga att om man har gjort det så går dörren inte att låsa upp inifrån. Detta betyder att om man är därinne och inte är uppmärksam så kan vilken galen granne som helst smyga fram, drämma igen dörren och låsa in en i tvättsugan. Kul. då får man sitta där tills nästa pass börjar, det vill säga i minst fyra timmar. Har man otur så kanske den personen struntar i att tvätta just då och så får man vänta i ytterligare fyra timar. Det vill säga åtta timmar. En vistelse i ett utrymme utan fönster i åtta timmar. Usch. Vad gör man för att sysselsätta sig då? Läser instruktionerna till tvättmaskinerna femtielva gånger?
- För det andra kan tvättmaskinen explodera. Ja okej, det kanske inte är så troligt...men det skulle kanske kunna inträffa. Någonting går sönder och när man står där och tittar på sitt tvättmedelspaket i godan ro så kanske hela tvättmaskinen exploderar och man får en flygande tvättlucka i ögat. Inte så trevligt.
- För det tredje så kan lampan gå sönder. Eftersom det inte finns något fönster i tvättstugan så blir det absolut kolsvart, det finns inte minsta chans att se vad man gör. Det kan ju resultera i att man planlöst irrar omkring i mörkret timme efter timme eftersom man aldrig hittar till utgången. Alternativt att man snubblar på tvättkorgen, bryter benet och blir liggande där nere.
- För det fjärde så är jag tveksam till att mobilen fungerar. Tittar jag på den så har den täckning, men den har aldrig ringt när jag är där nere. Jag är säker på att alla tvättstugetillverkare har manipulerat tvättstugorna så att det inte går att ringa i dem. Man skall invaggas i falsk säkerhet genom att tro att man har full täckning men egentligen är det helt omöjligt att ringa eftersom man står inne i en betongbunker.
Det värsta scenariot är att alla ovanstående punkter inträffar samtidigt. Man blir inlåst i tvättstugan, tvättmaskinen exploderar, lampan går sönder och mobilen fungerar inte. Kul. Trots att det här i realiteten kan inträffa så fortsätter jag att besöka min tvättstuga med jämna mellanrum. Modig? Jag? Japp.
- För det första så har tvättstugan i min källare ett lås som innebär att man kan låsa dörren utifrån med hjälp av sin tvättcylinder, det vill säga att om man har gjort det så går dörren inte att låsa upp inifrån. Detta betyder att om man är därinne och inte är uppmärksam så kan vilken galen granne som helst smyga fram, drämma igen dörren och låsa in en i tvättsugan. Kul. då får man sitta där tills nästa pass börjar, det vill säga i minst fyra timmar. Har man otur så kanske den personen struntar i att tvätta just då och så får man vänta i ytterligare fyra timar. Det vill säga åtta timmar. En vistelse i ett utrymme utan fönster i åtta timmar. Usch. Vad gör man för att sysselsätta sig då? Läser instruktionerna till tvättmaskinerna femtielva gånger?
- För det andra kan tvättmaskinen explodera. Ja okej, det kanske inte är så troligt...men det skulle kanske kunna inträffa. Någonting går sönder och när man står där och tittar på sitt tvättmedelspaket i godan ro så kanske hela tvättmaskinen exploderar och man får en flygande tvättlucka i ögat. Inte så trevligt.
- För det tredje så kan lampan gå sönder. Eftersom det inte finns något fönster i tvättstugan så blir det absolut kolsvart, det finns inte minsta chans att se vad man gör. Det kan ju resultera i att man planlöst irrar omkring i mörkret timme efter timme eftersom man aldrig hittar till utgången. Alternativt att man snubblar på tvättkorgen, bryter benet och blir liggande där nere.
- För det fjärde så är jag tveksam till att mobilen fungerar. Tittar jag på den så har den täckning, men den har aldrig ringt när jag är där nere. Jag är säker på att alla tvättstugetillverkare har manipulerat tvättstugorna så att det inte går att ringa i dem. Man skall invaggas i falsk säkerhet genom att tro att man har full täckning men egentligen är det helt omöjligt att ringa eftersom man står inne i en betongbunker.
Det värsta scenariot är att alla ovanstående punkter inträffar samtidigt. Man blir inlåst i tvättstugan, tvättmaskinen exploderar, lampan går sönder och mobilen fungerar inte. Kul. Trots att det här i realiteten kan inträffa så fortsätter jag att besöka min tvättstuga med jämna mellanrum. Modig? Jag? Japp.
The beautiful art of snoozing
Snooza är en konstform. Man skall aldrig underskatta snoozande. Det finns människor som hoppar upp direkt när väckarklockan ringer, pigga och glada och beredda att kasta sig in i de utmaningar som dagen har att erbjuda. De människorna är galna. Komplett och fullständigt tokgalna. De borde förmodligen spärras in för att skyddas från sig själva (eller möjligen sina bekantas/grannars vrede). Det kan aldrig vara bra att chocka kroppen på det där sättet, att kasta sig upp från en varm och bekväm säng ut på ett isande kallt golv kan ju bara sluta med förskräckelse (hypotermi, akut chock, bruten tå på grund av snubblande rörelse i sovrummet, utkastad från sovrumsfönstret av eventuella andra närvarande personer). Det korrekta sättet att börja en arbetsdag är därför följande:
1) Mobilklockan ringer. Stäng av. Somna om.
2) 5 min senare. Väckarklockan ringer. Stäng av. Somna om.
3) 5 min senare. Mobilklockan ringer. Stäng av. Somna om.
4) 5 min senare. Väckarklockan ringer. Stäng av. Somna om.
5) 5 min senare. Mobilklockan ringer. Stäng av. Somna om.
6) 5 min senare. Väckarklockan ringer. Stäng av. Somna om.
7) 5 min senare. Mobilklockan ringer. Bli irriterad för att klockjäveln stör morgonsömnen, kasta ett öga på tiden och stäng av klockan helt så att den inte ringer och stör sömnen mer. Passa även på att stänga av den andra klockan helt så att inte den heller ringer fler gånger. Så jävla irriterande att bli väckt på morgonen.
8) Vakna självmant, inse att man inte har vaknat av någon klocka, kasta ett öga på tiden och inse att man är sen. Igen. Fuck.
Det borde vara förbjudet att snooza kortare än en timme. Jag tror absolut att världen vore en bättre och mer harmonisk plats om alla gjorde det. Se på mig, jag är ju en ständigt lycklig och avslappnad människa.
Fick förresten följande sms vidarebefordrat till mig för någon dag sedan: "EXKLUSIV VÄRLDSPREMIÄR! Som Tele2-kund kan du skaffa Darin feat Kat DeLunas nya singel först av alla! Köp på http://musicstore.tele2.se/dz.aspx /Mvh Tele2. " Tack så mycket A, det värmde verkligen. Jag är jättetacksam för att du tänkte på mig. Nu tror jag att jag måste tvätta mobilen i såpa för att den där artistens namn har smutsat ner den...usch :P
1) Mobilklockan ringer. Stäng av. Somna om.
2) 5 min senare. Väckarklockan ringer. Stäng av. Somna om.
3) 5 min senare. Mobilklockan ringer. Stäng av. Somna om.
4) 5 min senare. Väckarklockan ringer. Stäng av. Somna om.
5) 5 min senare. Mobilklockan ringer. Stäng av. Somna om.
6) 5 min senare. Väckarklockan ringer. Stäng av. Somna om.
7) 5 min senare. Mobilklockan ringer. Bli irriterad för att klockjäveln stör morgonsömnen, kasta ett öga på tiden och stäng av klockan helt så att den inte ringer och stör sömnen mer. Passa även på att stänga av den andra klockan helt så att inte den heller ringer fler gånger. Så jävla irriterande att bli väckt på morgonen.
8) Vakna självmant, inse att man inte har vaknat av någon klocka, kasta ett öga på tiden och inse att man är sen. Igen. Fuck.
Det borde vara förbjudet att snooza kortare än en timme. Jag tror absolut att världen vore en bättre och mer harmonisk plats om alla gjorde det. Se på mig, jag är ju en ständigt lycklig och avslappnad människa.
Fick förresten följande sms vidarebefordrat till mig för någon dag sedan: "EXKLUSIV VÄRLDSPREMIÄR! Som Tele2-kund kan du skaffa Darin feat Kat DeLunas nya singel först av alla! Köp på http://musicstore.tele2.se/dz.aspx /Mvh Tele2. " Tack så mycket A, det värmde verkligen. Jag är jättetacksam för att du tänkte på mig. Nu tror jag att jag måste tvätta mobilen i såpa för att den där artistens namn har smutsat ner den...usch :P
Favorit
Min favoritfilm alla kategorier är The Crow. Jag kan inte riktigt förklara varför för det finns filmer med bättre scenografi, bättre skådespelare, etc. Men jag antar att det beror på samma sak som en hel del här i livet, en känsla helt enkelt. När jag tittar på filmen så får jag en känsla jag gillar och som jag inte får av någon annan film. Sedan har jag ju å andra sidan alltid haft en viss förkärlek för det mörka och dramatiska...här är iallafall den absolut bästa låten från soundtracket. Håll till godo.
I am flipping out
Nu har det hänt igen. Jag har bakat fler kakor. Det blev bara en sats eftersom jag hade slut på socker annars hade det blivit ännu mer. Det här kan ju fan inte vara normalt. På två dagar har jag bakat ca 150 småkakor. Den enda rimliga förklaring jag kan komma på är att jag har drabbats av någon slags personlighetsklyvning och mitt andra jag är någon slags galen hemmafru som bakar småkakor och jagar bananflugor med dammsugaren (det fungerar faktiskt). Det här är efterverkningarna av att man tar en sen semester, tröttheten går över i ett tillstånd där man beter sig fullkomligt irrationellt. Nästa steg är väl att jag börjar göra köttgryta på söndagarna. Hur som helst. När jag stod och pillade med mina kakor så började jag fundera på en sak. Om jag var en råvara, hur skulle jag vilja dö då? Är det mer behagligt att bli kokad än stekt? Eller skulle jag föredra att dö inne i ugnen? Om man skivar mig innan jag åker in i ugnen, är det att jämställa med tortyr då? Befinner jag mig då i något slags stympat tillstånd där jag sen ligger och smälter ihjäl inne i ugnen i 200 grader? Om jag ställs in i kylskåpet först, tappar jag känseln då så att det som händer med mig sedan inte upplevs lika starkt? Hm. Det finns ju de som påstår att mat inte har känslor men det var inte SÅ länge sedan man trodde att jorden var platt heller. Sådeså. Undrar förresten hur det känns att bli ihjälmosad av en visp.
Kakor
Jag har en massa nervös energi i kroppen och den måste ju förstås ut på något sätt. Sagt och gjort, när jag väl avklarat dagens träningspass så bestämde jag mig för att göra något kreativt. Skall jag göra något kreativt så antingen fotograferar jag eller bakar. Fotografera verkade jobbigt (då måste man ta på sig kläder och gå ut) så därför bakade jag muffins och småkakor som synes nedan. Galet ambitiöst. Till saken hör att jag själv inte är särskilt förtjust i kakor och inte heller överdrivet galen i choklad. Så nu vet jag inte vad jag skall göra med eländet. Någon som vill ha?
Fullt
Min hjärna rymmer bara ett visst antal tankar. När den är full så måste jag helt enkelt göra mig av med gammal information för att få plats med någon ny. Ibland vet jag inte riktigt hur jag skall gå till väga för att göra mig av med den gamla informationen utan det tillgängliga utrymmet därinne matas på och fylls till bredden så till vida att jag helt enkelt inte kan ta in mer information utan måste skriva ner precis allting för att jag inte skall glömma bort det. Just nu är jag i en sådan situation. Huvudet är så sprängfyllt med tankar att jag inte riktigt vet vart jag skall göra av dem. Dessutom har jag inte riktigt tid och/eller möjlighet att sätta mig ner och sortera upp allting. Därför inväntar jag nu semestern med spänning. Vet jag bara att jag faktiskt är ledig och har tid och möjlighet att stänga av informationsflödet en stund så brukar det bara ta några dagar innan jag kan fungera som vanligt (vad nu DET skall betyda) igen. Just nu vill jag bara behöva bry mig om vad jag skall äta till middag och huruvida jag har någon solskyddsfaktor kvar. 22 dagar återstår innan jag kan krypa in i min semesterkokong.
Lösningar är svaret på alla problem
...för så är det faktiskt. Märkligt nog.
Semester, tack
Säkra tecken på att man är i stort behov av semester:
- Man knackar hål på ett ägg som man har tänkt stoppa i sig, enbart för att upptäcka att ägget är rått
- Man stoppar ner jobbsaker i väskan som man inte upptäcker förrän på vägen hem då man undrar när och varför i jösse namn man stoppat ned dem i väskan och inte lämnat dem på jobbet där de hör hemma
- Man drömmer konstiga och förvirrande drömmar om djur och grönsaker
- Man sitter vid datorn och letar efter något men kommer plötsligt på sig själv med att undra vad man letar efter, varför man letar efter det och vad sjutton man skall göra med det när man väl hittar det
- Man upptäcker att man mår lite illa och inser efter några minuters funderande att det antagligen beror på att man inte käkat något på tio timmar
Nu är det bara 25 dagar kvar. Halleluja.
- Man knackar hål på ett ägg som man har tänkt stoppa i sig, enbart för att upptäcka att ägget är rått
- Man stoppar ner jobbsaker i väskan som man inte upptäcker förrän på vägen hem då man undrar när och varför i jösse namn man stoppat ned dem i väskan och inte lämnat dem på jobbet där de hör hemma
- Man drömmer konstiga och förvirrande drömmar om djur och grönsaker
- Man sitter vid datorn och letar efter något men kommer plötsligt på sig själv med att undra vad man letar efter, varför man letar efter det och vad sjutton man skall göra med det när man väl hittar det
- Man upptäcker att man mår lite illa och inser efter några minuters funderande att det antagligen beror på att man inte käkat något på tio timmar
Nu är det bara 25 dagar kvar. Halleluja.
Drömmar
Det finns ju åsikter om att de drömmar man har på något sätt är relaterade till vardagen och att de är till för att bearbeta saker och ting. Därför skall man kunna tyda drömmarna och på så sätt kunna analysera om det finns saker man behöver ta itu med, etc. Jag är med på själva resonemanget om att drömmarna är kopplade till vardagslivet, men jag vet inte riktigt hur. I natt drömde jag om kameler och dromedarer. För en stund sedan somnade jag på soffan och jag är inte exakt säker på vad jag drömde om, men jag är tämligen säker på att en gurka på något sätt var inblandad. Hur går jag vidare? Betyder det här att jag vill ha en dromedar? Att jag är rädd för gurkor (å andra sidan kände jag mig inte obehaglig till mods när jag vaknade upp efter gurkdrömmen så det går nog att utesluta)? Att jag vill resa till ett fjärran land och är rädd för att det inte finns några grönsaker där? Jag är förvirrad.
Dö schlager, dö
Var på after work igår och det var mycket trevligt. Roliga människor, klart godkänd mat och så hade de Kilkenny på fat...dessutom så hade vi lyckats skrapa ihop ganska många så vi blev en ganska imponerande samling människor till slut. Otroligt nog lyckades de även spela bra musik på dansgolvet, det händer väl ungefär en gång i halvåret eller något i den stilen. Kort sagt så var stämningen på topp. Vad händer då? Jo schlagermusiken kommer fram. Jag fattar verkligen inte det där. Man bygger upp en schysst stämning med helt annan musik och när det är som mest folk och alla dansar så tar man fram schlagerartilleriet. Varför, varför, varför? Det vore som att först bjuda på toast skagen som förrätt och sedan ta fram köttsoppan med klimpar i. Eller som att locka med en plattskärmstv i skylten och i affären sedan visa upp gamla bildrörsapparater från 1984. Det underliga är att det inte är någon annan än jag som reagerar. Vad är det som har hänt? Är människor döva? Hjärntvättade? Har de druckit så mycket alkohol att de inte ser vad som händer? Vi är på väg att ledas in i en schlagerfierad värld och snart är det för sent. Men förtrösta inte, jag tar på mig rollen som schlagerhatare och därigenom mänskilghetens beskyddare. Ge mig styrka.
Hata, hata, hata
Jag köpte en parfym för ett tag sen. Med i förpackningen var en gratispryl som jag fick lite delade känslor för. Delade eftersom jag ÄLSKAR gratisprylar. Jag struntar i vad det är så länge det är gratis. Det kan vara nyckelringor, bläckpennor (ÄLSKA gratis bläckpennor), fula t-shirts...etc Kort sagt, jag är en gratispryljunkie. Men å andra sidan finns det gränser. Som i det här fallet. Den här gången följde det med ett mobilsmycke. Själva ordet "mobilsmycke" är ju faktiskt lite småtöntigt, men som om inte det vore nog så utgjordes smycket av en svart tofssak med tillhörande plastpärlor. Fy fan vad fult. Den som designade den här prylen borde skjutas. Den är så ful att jag inte ens kan med att slänga den, den ligger på vardagsrumsbordet för att påminna mig om vilken hemsk, hemsk plats världen är. Man väljer inte enbart att dra hela det kvinnliga könet över en kam (alla varelser med bröst drömmer om att äga en sådan här, det är utan tvekan den avgörande anledningen till att de köper just den HÄR parfymen) utan utgår dessutom ifrån att alla har lika överjävlig smak. Jag skulle hellre hoppa ut genom fönstret än tvinga på min mobil den här vedervärdiga lilla prylen. Sådeså.
Nu är det för övrigt bara 30 dagar kvar till min semester. Men vem räknar?
Nu är det för övrigt bara 30 dagar kvar till min semester. Men vem räknar?
Om 32 dagar...
...har jag semester. Jag kommer att packa väskan med det nödvändigaste (biljetter, pass, solglasögon, solskyddsfaktor, kamera, visakort), inhandla x antal pocketböcker, sätta hjärnan på semester mode och sedan styra kosan västerut. Mobiltelefoner och kalender skall lämnas hemma, jag tänker inte diska en tallrik på flera veckor, inte städa (kan på min höjd tänka mig att bädda sängen någon gång vid behov) och inte betala några räkningar. Jag tänker istället sova, läsa och utsätta mig för allehanda aktiviteter. Jag skulle förmodligen skriva att jag tänker göra av med pengar också men jag är riktigt usel på att shoppa. Jag tycker inte det är särskilt roligt, hittar aldrig någonting jag vill ha alternativt tycker inte det är värt pengarna. De senaste gångerna jag har varit ute och rest har jag ansträngt mig för att handla så jag skall få med mig något hem men har till slut ändå satt tillbaka hela semesterkassan på bankkontot igen när jag väl kommit tillbaka. Får väl se hur det går den här gången. Bara 32 dagar kvar. 32 dagar. Bara.