Konsten att inte bli galen

Kommer hem från jobbet, kastar på mig träningskläderna, rusar ner i tvättstugan för att få igång en maskin innan träningen, i panik VRÄKER jag in kläder och trycker igen luckan på maskinen så den är färdig att explodera. Kommer på att jag inte sett vattenflaskan när jag kastat ner träningsgrejerna. Öppnar väskan och sprider ut träningsgrejerna över hela tvättstugan (på de fläckar på golvet som inte redan är täckta av tvätt). Ingen vattenflaska. Rusar upp för trapporna och in i lägenheten, letar vattenflaska. Borta. Letar efter NÅGON vattenflaska, vilken som helst. Finns ingen. Skit. Letar upp lånboken och trycker ned den i väskan för att kunna köpa en vattenflaska på gymmet. Nedför trapporna igen och skall hämta cykeln.

När jag låser upp garaget så står cykeln intryckt längst in, bakom nån /%(#%&#"/( mopedjävel. River ut cykeln i ren ilska, låser garaget och trampar i väg. Märker att cykeln känns konstig. Japp, punka på bakdäcket. Kastar ett öga på klockan. Jag hinner inte gå till gymmet så jag trampar helt enkelt på med en cykel som låter som en misshandlad skottkärra. Kommer in på gymmet och frågar om de hittat min gamla vattenflaska. Nix. Då vill jag köpa en vattenflaska. Det kan jag inte eftersom gymmet bytt namn och de inväntar vattenflaskor med den nya loggan på. Lyckas dock köpa en halvlitersflaska med vatten i. Lyckas komma in på spinningpasset bara två minuter försenad. Genomlider ett pass med en tränare som skriker som en galning, vevar med händerna som en tok och som väljer att avsluta passet med en eurodiscolåt. Gode Gud. Välkommen till mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback