Katta

...semestern! Vad skall jag kunna sysselsätta mig med i fyra veckor...hm...skall nog kunna hitta på något, kanske. Woho! :D

Well, nu är den snart här. Semestern. En enda arbetsdag kvar. På lördag blir det U2 på Ullevi och sedan får vi väl se vad som händer. Har jag lust och tid kanske jag uppdaterar här emellanåt, annars får ni, oh kära bloggläsare, en sammanfattning av semestern vid senare tillfälle. Väskan är packad, minneskorten till kameran tömda och solglasögonen beredda. Let´s do it.

I dag när jag var på väg hem från jobbet så såg jag en mus. Skumt. Jag gick genom parken, tittade ner på marken och där satt den. Miniliten var den, den satt rakt upp och tuggade på något oidentifierbart (jag tror inte att jag vill veta vad det var). Jag hade verkligen inte förväntat mig att få se en vild mus i dag. Jag letade försiktigt upp mobilen i väskan för att kunna ta en bild på den men plötsligt blev musen skrämd av något och sprang i väg. Men jag lovar. Jag såg den. En livs levande vild mus.

...förresten att berätta att det endast är tre (3) dagar kvar till semester???

I dag höll jag på att få spader. För tillfället är min träningsmotivation sådär, så jag gick på ett spinningpass vilket är minst jobbigt. Det är asjobbig och bra träning men rent mentalt så behöver man inte tänka så mycket utan mest köra på och göra vad instruktören säger till en (utom när jag tycker att de säger att man skall göra saker som jag tycker är idiotiska och onödiga vilket innebär att jag skiter i att göra som de säger alternativt gör något annat som jag tycker är bättre). I dag hade vi instruktör K. Ve och fasa. Jag säger bara: Dr Albans "It´s my life" borde vara död och begraven för länge sedan. Den vedervärdiga låten borde aldrig någonsin få spelas igen. Någonstans. Instruktör K är stor anhängare av all sorts eurodisco, Dr Alban, E-Type, you name it. Det borde vara olagligt att spela sån skit offentligt. Verkligen. Övervägde ett tag att gå av cykeln och gå ut i ren protest men intalade mig själv att jag inte bara tränade fysiken utan att passet även utgjorde en psykisk utmaning. Således stannade jag kvar. Jag är glad att det är över. Urk.

Kan det vara så att jag har semester om fyra dagar? Kan det verkligen det? Semester i hela fyra veckor känns ju helt overkligt länge. Vad gör man om man inte jobbar? När man är ledig? Vad gör man då? Kan man göra vad man vill? Det är ju jättekonstigt? FYRA veckor? Sjukt, är vad det är. Helt sjukt. Well, om fem dagar har jag i vilket fall som helst precis sett U2 på Ullevi, DET är sjukt :D

Jag har upptäckt vad som är den mest åtråvärda prylen i hela världen. Jag har avslöjat hemligheten. Så vad kan det vara? Diamanter? Tavlor? Kläder? Dyr choklad? Nix. Banankartonger. Helt vanliga jävla banankartonger. Tydligen är de så åtråvärda att man måste hänga på låset på närmsta mataffär och fullkomligen kasta sig över butiksbiträdet när de kommer för att då kunna slita en kartong eller två ur deras darrande händer. Allt för att inte låta tillfället glida sig ur händerna och därmed förlora ännu en banankartong. Fan. Give it to me, för helvete.

Du står där så blank och fin
Jag önskar verkligen att du var min
Du är så prydligt vit
Jag önskar att du kunde komma hit
Alla borde ha var sin
Oh, diskmaskin

Efter att två dagar i rad tvingats lyssna på väckarklockan när den behagat ringa vid halv fem-femtiden så behöver jag inte vakna förrän sex i morgon. Rena sovmorgonen. Efter morgondagen är det bara fem arbetsdagar kvar till semester. Kan tid gå mer långsamt? Det tror jag inte. Saker jag för övrigt önskar skall hända under semestern:

- Det skall vara lagom väder. Inte kallt. Och inte varmt. Jag skall därför få en sån där snygg solbränna som de alltid har på tv. Helt naturligt.
- Jag kommer att uppfinna ett sätt att hålla alla myggor borta från mig. För alltid.
- Jag kommer att utvecklas till ett sudokugeni.
- Jag kommer att från en mystisk och okänd donator få pengar. Massor av pengar.
- Min dator kommer att sakna mig så mycket att den får en knäpp och när jag kommer hem igen så har den förvandlats och plötsligt blivit supersnabb.
- Jag kommer att träffa på MacGyver. 

Jag fattar inte storheten med Youtube. Visst är det en bra grej, man kan söka på vad som helst och även få upp vad som helst. I hela världen. Schysst. Men faktum kvarstår, letar man efter något specifikt, t ex en musikvideo, så får man fan upp vad skit som helst. Söker man på artisten får man en halv miljon träffar (om det är en känd artist, vilket det ofta är). Söker man på låten man vill höra så får man visserligen upp kanske bara 50 träffar om man har tur, men inget man kan använda. Det är värdelösa liveupptagningar som gjorts med hjälp av mobiltelefon (skaffa bra kvalitet eller skit i det! Sluta slösa min värdefulla tid för f-n), idioter som filmar sig själva när de står i vardagsrummet iförd en sunkig t-shirt och skall spela låten i fråga på en ostämd gitarr, stillbilder som visas i fem minuter medan låten spelas i bakgrunden (alltid med så jävla dålig ljudkvalitet att man inte hör skillnad på "We will rock you" och "Bä bä vita lamm" ens om livet hänger på det), etc. Hittar man musikvideon man letar efter? Nix. Aldrig. Kort sagt, Youtube suger. Ofta. Inte alltid. Men ofta.

Jag känner mig riktigt omotiverad på träningen nu, vilket är rätt trist. Oavsett om jag är motiverad eller inte så tränar jag, men det är ju alltid roligare (och tiden går ltie fortare) om man är motiverad. Nu går jag till gymmet, hasar mig igenom ett träningspass med spinning, styrketräning, rodd, cykling eller vad jag nu får för mig. Det bästa sättet att motivera sig skall ju vara att variera sin träning, men jag har rätt slut på idéer för tillfället. Alternativen är ju att gå på aerobicspass (herregud, aldrig i livet...smidig som ett kylskåp, kommer inte ihåg rörelsekombinationer på fler än tre rörelser i rad och hatar den käcka musiken), dansa (av samma anledning), åka inlines (för blött, kullagren kommer att gå åt he-e), spela en lagsport (hatar att inte själv kunna bestämma när jag skall träna utan måste anpassa mig till andra),  springa (så in i he-e jävla tråkigt), promenera (ingen action), cykla (ingen cykel) och så vidare. Det vill säga, alternativen är ytterst begränsade. Tills jag har kommit på ett bättre alternativ så masar jag mig därför lagom omotiverad i väg till gymmet för att trampa i någon konstig maskin som mer eller mindre liknar en jättespindel. Hej och hå.

Äntligen! Ett botemedel! Investerade i "after bite" på apoteket. Det är nån penna med gegga i som man skall stryka på myggbetten. Tydligen är det en massa ammoniak i (säkert jättenyttigt att absorberas av huden) men hjälper det så...fick det rekommenderat av nån märklig apotekare som dök upp från ingenstans och sade att jag skulle ta det, allt med ett entonigt tonfall och nollställd min. Konstigt. Känns lite grann som om jag används som mänsklig försökskanin (hur mycket ammoniak kan man stryka på huden utan att personen i fråga får märkliga bieffekter) men det verkar hjälpa så vem bryr sig. Kan jag slippa allt kliande nu så kan jag väl ta märkliga utväxter på kroppen om tio år...

JAG HATAR MYGGOR! HATAR!

Klockan är 02.20 och NU går MacGyver på TV. Skandal. Det borde gå på bästa sändningstid så hela Sverige kan ta del av hans klokheter. Det borde banne mig gå som barnprogram så ungarna redan från början lär sig desarmera kärnvapenbomber, rymma ur kistor nedgrävna fem meter under marken, ta sig ur snöraviner och ta fast skurkar utan vapen. För övrigt fick datorn panik i dag. Efter att för någon dag sedan ha installerat Internet Explorer 8 så har datorn successivt blivit sämre och sämre, tröttare och tröttare och i dag var det knappt att den orkade andas. Efter att ha ringt supporten och inte riktigt fått den hjälp jag behövde ("ja nu har vi testat allting, du kan väl försöka med att byta ut utrustningen? En annan dator och ett annat modem?" "Ja självklart, jag har både modem och en extra dator stående hemma som jag inte använder. Tack för tipset") så fick jag riktig experthjälp över telefonen. Experthjälpen utgjordes av kunnande samt en viss lugnande effekt ("Nej släng inte ut datorn genom fönstret. Nej, hoppa inte på den heller") och till slut -efter att ha avinstallerat Explorer 8- så fungerade eländet igen. Jag visste väl att nymodigheter inte är att lita på. Varning utfärdas. Men nu surrar tjocka Berta igen. Hon är still going strong.

Mycket spännande kväll. Kom hem ashungrig och slängde i mig musslor direkt ur förpackningen (det finns inte mycket som kan mäta sig med 2 hekto salta slemklumpar i vatten. Mmmm.), i väg till gymmet för att köra kondition (på tv-apparaterna framför cykeln körde de någon idiotisk tv-såpa med Paris Hilton. Jag blev så frustrerad över att se skiten och inte kunna titta bort så jag trampade på cykeln som en idiot. Det finns ingenting som fungerar så bra som motivationshöjare som idiotiska tv-program. Fy fan vilken skit det visas på tv.), hem för att tvätta (jag har räknat ut att min hyresvärd stänger av strömmen vid nio. Fast tvätttiden tar slut tio. Jag är lurad på en timmes tvättid. Damn you.) och sedan fixa middag. Jag hade bestämt mig för att inte haka på min vanliga "jag-borde-egentligen-laga-riktig-mat-men-jag-är-för-lat-så-jag-gör-mackor-istället-diet" utan följaktligen gjorde jag istället pasta och kyckling i ugn. Duktigt. Det tog hundra år innen eländet var färdigt och jag höll på att svälta ihjäl på kuppen men ändå. Duktigt. Mycket duktigt.

Gud, jag blir så provocerad. Jag jobbar inomhus. Vi har luftkonditionering. Inomhus är det svalt och skönt. Om man anstränger sig så kan man nästan inbilla sig att det är lite kallt. Jag åker oftast till jobbet tidigt på morgonen och då måste man ha på sig en del kläder för att inte frysa ihjäl. Resultatet blir dock att jag sitter på jobbet i mina jeans när folk kommer in i shorts och linne och ser helt förstörda ut för att det är så varmt ute (påstår de). Vad snackar de om? Större delen av dagen skall de tillbringa inomhus, där det bevisligen är svalt. Gå inte omkring och hyckla i något slags "gud-det-är-så-varmt-så-jag-tror-jag-dör-mode". Gå inte omkring och låtsas att det är varmt när det inte är det. Klä på er, för fan.

Jag är irriterad. På min granne. Han (eller hon...men jag tror det är en han) spelar musik. Högt. Det är SÅ jävla irriterande. Det tar liksom aldrig slut utan bara maler på. Här om dagen var det något slags "Tomas Ledin möter Grease"-medley som kördes. Fy fan. Nu hör jag inte vad det är men det är inte något jag vill höra länge till, den saken är säker. Jag funderar på olika sätt att hantera idiotgrannen. Hade vi bott i samma trappuppgång hade jag kunnat förinta honom med mördande blickar men nu är det olika trappuppgångar så jag vet inte ens vart han bor (annars hade jag planterat en jättestor spindel i hans lägenhet. Om han hade varit spindelrädd. Och jag hade haft tillång till en spindel.). Nu är alternativen att:

1) Banka i väggen så att han fattar vinken och stänger av.
2) Själv spela musik ännu högre så att man dränker eländet.
3) I bästa MacGyver-anda sidledes svinga sig ut genom fönstret, sparka in hans fönster, lugnt gå fram till hans stereo och kasta den i golvet så den gick sönder i små, små bitar.

Dessa alternativ har jag redan förkastat eftersom jag skulle
1) Framstå som en grinig kärring. Och det är jag inte. Jag är en cool människa.
2) Riskera att andra grannar klagade på MIG och det är INTE rättvist eftersom det inte var JAG som började.
3) Antagligen bli ersättningsskyldig för hans fula stereo och eventuellt även bli anklagad för inbrott och skadegörelse.

Åååååååhhhh. Kan du åtminstone skaffa dig uthärdlig musiksmak, idiotjävel.

Som vanligt de senaste måndagarna så gick jag (under protest) upp vid kvart över sex, vacklade ut i badrummet, gjorde alla saker som man gör på morgonen och sedan tog jag en titt i kalendern. Väldigt vad glad jag blev när jag upptäckte att jag inte började åtta utan nio i dag. Skönt i och för sig men jag kunde ju ha sovit en hel timme till. Vilket oförlåtligt misstag. Usch. En hel timmes förlorad sömn är verkligen inte att leka med.

Jag måste klaga på Sony Ericsson. Jag brukar inte namnge saker jag tycker illa om (eller kanske ändå..) men nu får det fan vara nog. De tillverkar världens sämsta jävla headset. Jag blir galen. Okej, jag talar ganska mycket i telefon under en dag men de måste väl för f-n tåla vanligt slitage??? Jag är väl inne på mitt fjärde headset under ett år och nu är det också trasigt. Plötsligt sprakar det till i örat och så slutar den ena öronsnäckan att fungera. Eller, den fungerar ibland så ljudet studsar fram och tillbaka mellan öronen så att man tror att man håller på att bli galen. När väl den ena öronsnäckan har slutat fungera så blir plötsligt den andra sämre och sämre, ljudet blir lägre och lägre och till slut trycker man in den i örat med full kraft och skriker "VA???" så fort någon ringer. Oftast kommer jag inte heller ihåg vilken öronsnäcka som fungerar och vilken som är trasig så jag stoppar in den som inte fungerar i örat och blir vansinnigt irriterad när jag inte hör någonting när jag svarar. Vad är problemet? Hur billigt material kan man tillverka elektroniska prylar i? Är designern en idiot? Är headseten inställda på att gå sönder efter max sex månader? Vad? Vad? VAD???

I morgon har jag semester om tre veckor. TRE veckor. Det är ju ingenting. Det betyder att U2 kommer att hålla en ruskigt bra konsert om tre veckor och en dag och sedan börjar semestern. Det är ju helt sjukt. Fyra veckor utan att jobba. Vad gör man då? Jag menar, vad sysselsätter man sig med om man inte jobbar? Jag känner mig helt förvirrad. Kan jag överhuvudtaget avvika? Kan de klara sig utan mig på jobbet? Är det verkligen så? Är jag inte oersättlig? Damn.

Varför är det så oemotståndligt att äta knäckebröd vid datorn? Eller kanske inte datorn, tangentbordet snarare. Jag vet att jag inte skall för det ramlar ner en massa smulor bland tangenterna och så blir det jobbigt. Men just därför, jag kan inte sluta, jag är helt manisk. Jag bara måste. "Den här gången kommer jag inte att smula över tangenterna, den här gången kommer jag att klara det". Nix, inte den här gången heller. Man sitter där och tuggar och plötsligt ramlar den ner. Smulan. Fan.

Hur kan apelsinjuice, som vanligtvis är något av det bästa jag vet, bli jätteäckligt om man dricker det direkt efter att ha ätit hårdkokt ägg med kaviar???

Jag håller på att bli galen. Komplett galen. Det kliar. Och kliar. Och kliar. Det kliar på foten. på sidan av knät. Bakom knät. På låret. På magen. När jag väl har intalat mig själv att det inte kliar längre och jag inbillar mig att det faktiskt är ok så råkar jag komma åt något av ställena igen och det kliar. Och kliar. Och kliar. Nästa sommar skall jag utrusta mig med en eldkastare och ta död på de små krypen innan de hinner anfalla mig och göra hela min tillvaro till en enda lång pina. DÖ.

Nu är det uppenbarligen sommar för myggjävlarna har kommit fram. Satt ute på en balkong i går och det var mycket trevligt. Om man bortser från det faktum att det fullkomligen svärmade av de vidriga små krypen. En del har sån tur att de aldrig blir bitna utan sitter där mitt i svärmen med ett fromt leende och deklarerar att "det är väl inte så farligt". Inte?!? Jag har tydligen någon slags stank som gör mig fullkomligt oemotståndlig för de vidriga små krypen. Till slut kliade det överallt och jag intalade mig själv att det nog troligen var fantomklianden. Icke. Det visade sig att de hade bitit mig på flera ställen. Under jeansen. Hur går sånt till? Hur kan en insekt bita en igenom jeanstyg? Särskilt igenom bakfickan? Jag fattar ingenting? Eller hade jag sådan tur att jag blev utsatt för världens enda terminatormygga vars snabel kan tränga igenom stål? Oh, jag är så lycklig.

I dag hämtade jag ut mitt nya pass. Smartskallarna har ju öppet till 16.00 på vardagar så det var bara att jäkta hem som en galnign och slänga sig in genom dörren tio minuter innan stängningsdags. Påföljden blev en smått irriterad blick från tre poliser som inget annat ville än stänga och frågan "vad vill du?" ställt på ett icke-serviceminded sätt. Till slut fick jag i allafall mitt pass. Dock är jag övertygad om att det varit något slags bedrägeri med i spelet för när jag var där och fixade passet så fick jag se hur bilden såg ut och den var helt ok. I färdig version visade sig att jag var hålögd, kritvit och såg ut som om jag ville slå ner någon på stan. Fint kort. Mycket fint.

Dessutom är jag inte helt säker på att jag faktiskt är så lång som det står i passet, men det var längden som stod i den gamla versionen och jag kan ju knappast ha krympt en centimeter. Som om inte det vore nog så fick jag någon slags härdsmälta och lyckades skriva en autograf som inte liknar min ordinarie namnteckning alltför mycket. Tror inte att jag kan göra om den även om mitt liv hänger på den. Påföljden kommer ju givetvis att bli att jag någon gång, förr eller senare, kommer att bli hindrad vid någon gräns och inspärrad för bedrägeri. Borgen, någon?

I bland hör man hur mobilen piper och man inser genast att man fått ett sms. Jättespännande. Man tar upp den, ser "ett nytt meddelande" på displayen och öppnar det, full av förväntan. Vad händer? Jo det är ett sabla reklamsms, skickat från nån kedja man har rabattkort hos (missförstå mig inte nu, rabattkort är bra, det finns ingenting dåligt med rabatt- och bonuskort) och nåt sabla erbjudande som 1) inte är särskilt bra 2) är hyfsat, men som gäller typ mellan 10.00-11.00 morgonen därpå. Heja. Dessutom finns det ingen som helst information om hur man skall få de där sabla sms:en att sluta skickas. Man kan ju inte skicka något tillbaka...skall man gå in på hemsidan, maila dem, ringa, skicka röksignaler? Vad? Det värsta är inte egentligen att de skickar meningslösa sms med idiotiska erbjudanden i, utan att de för ett kort ögonblick får mig att bli nyfiken på vem det är som skriver till mig. Sen står man där med ett fånigt erbjudande. Skickat från en dator. Av någon som inte ens vet vem jag är. Usch.

Apelsinjuice, ett halvt kilo vindruvor, en burk keso och två hårdkokta ägg med kaviar. Jag är så jävla lat. Herregud.