Smula, försvinn

Varför är det så oemotståndligt att äta knäckebröd vid datorn? Eller kanske inte datorn, tangentbordet snarare. Jag vet att jag inte skall för det ramlar ner en massa smulor bland tangenterna och så blir det jobbigt. Men just därför, jag kan inte sluta, jag är helt manisk. Jag bara måste. "Den här gången kommer jag inte att smula över tangenterna, den här gången kommer jag att klara det". Nix, inte den här gången heller. Man sitter där och tuggar och plötsligt ramlar den ner. Smulan. Fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback