Katta

Jag har aldrig riktigt förstått det där med bråk i tvättstugan. Arga lappar, stulna tvättider, och så vidare. För mig har det alltid fungerat bra, jag har kunnat tvätta när jag velat, någon gång har jag irriterat mig på att grannarna aldrig tömmer luddfiltret men vad fan, man kan inte få allt här i livet. Allt har flutit på bra. Tills nu. Jag hade en utmärkt plan. Jag var i kväll i stort behov av att tvätta. Och då menar jag STORT. Ni vet, ungefär där man börjar överväga att sy egna kläder alternativt fundera på att bära t-shirten man köpte för tio år sedan till jobbet och försöka dölja den med en enorm halsduk. Kort sagt, jag behövde tvätta. Sju började tvättiden. Prick sju var jag nere med mina tvättpåsar. Människan före mig hade inte kommit. Blev lite irriterad. Satte mig på en stol och väntade. Det gick fem minuter. Blev mer irriterad. Det gick tio minuter. Blev riktigt jävla skitirriterad. irriterade mig så mycket att jag började pilla med låset på tvättstugan och lyckades bryta upp det. Triumf.

Tog mig in i tvättstugan och började sortera kläder. Fem minuter senare kommer en tvättstugeskurken, en kvinna med en snorig unge på armen och tittar på mig. Hon undrar om jag behöver tvätta eftersom hon har fler maskiner. BEHÖVER? Är hon inte klok? Jag står där med femtielva kassar med kläder och ser ut som ett åskmoln. "Ja", säger jag med tillkämpat lugn. "Jag behöver tvätta". "Men jag har 2-3 barn" säger hon. 2-3? Vet hon inte hur många ungar hon har? Dessutom stod det stämplat "MAMMALEDIG" över hela pannan på henne. Skulle jag stå åt sidan och gå klädd i smutskläder för att hon har kass planering? Knappast. Jag förklarade kort att jag avsåg att utnyttja min tvättid själv. När jag kört ut den icke räknekunniga mamman så visade det sig att en av maskinerna var trasig så jag kunde bara använda en. Och när jag nu tömde den så visade det sig att jag stoppat i så mycket kläder att det inte blivit rent utan jag är tvungen att tvätta om hela skiten. HATA.

Herregud, jag undrar hur stor del av livet man ägnar åt att göra tråkiga saker. Man diskar, städar, plockar, fixar, tvättar, väntar på tåg och/eller bussar, knypplar, stickar...nåja, nu kanske jag blev lite väl amitiös. Jag kan inte påstå att jag är världens mest pyssliga person. Men att man lägger SÅ mycket tid på saker som är tråkiga är ju en aning läskigt. Om man nu utgår från teorin att man inte reinkarneras utan faktiskt bara har ett liv så är det ju banne mig tjänstefel att lägga hälften av sin vakna tid på att städa och diska. Inte för att jag ens är i närheten av det...men jag har just försvarat mitt eget existensberättigande på ett, tycker jag, strålande sätt :-)

Min teleoperatör har bestämt sig för att höja avgiften. Jag har både fast telefoni och bredband och med den fasta telefonen har jag under de nio senaste månaderna ringt för den hisnande summan av hela två kronor. Därför blir jag irriterad när de vill att jag skall betala mer. Kan i och för sig vara för att de inte tjänar ett skit på mig. Jag undslipper dock avgiften om jag binder upp mig i ett och ett halvt år...så gör jag det så blir det billigare. Men binder jag upp mig så innebär det att jag rättar in mig i ledet och fogar mig efter deras vilja. Aldrig i livet. Här skall revolteras. Jag tänker inte alls binda upp mig utan jag tänker sitta här med mina obundna abonnemang och betala flera tior mer varje månad. Ha. Där får ni, era översittare.

Jag kommer under de närmaste månaderna att förvandlas till en dagsarbetande människa. Konstigt. Inga fler pass när man kommer hem vid tio på kvällen, inget mer jäktande på morgonen för att hinna träna innan jobbet, inga fler långa promenader till tågstationen eftersom jag numera kan ta bussen...men framför allt, inga fler OB-tillägg :P

Jag är absolut ingen expert på datorprogram. Det finns en massa olika och jag är övertygad att det säkert finns en del som inte enbart är skapade för att göra mitt liv så surt som möjligt. Dock finns det ett datorprogram som jag aldrig undkommer och vars blotta existens endast är till för att komplicera min tillvaro och reta upp mig så mycket som möjligt. Det är Excel. Det finns säkert någon fördel med det här datorprogrammet men jag ser den i så fall inte. Det räcker att man andas på musen så markeras fält, de förminskas, förstoras, innehåller formler som förändras utan att man gör någonting, kortkommandon fungerar inte, och så vidare. Scrollar man från rad 1 till 100 så är man plötsligt på rad 5036 utan att man ens hinner blinka. Då får man göra om. Och göra om. Och göra om. Jag avskyr Excel och ser det endast som ett enda stort irritationsmoment. Under mars och framför allt de senaste dagarna så har det rent professionellt varit oundvikligt, mina och Excels vägar har korsats hela tiden. Jag har under tiden blivit mer och mer uppretad. Jag ser ljuset i tunneln, de senaste dagarnas eviga formaterande av Exceldokument kommer snart att upphöra. Jag skall härda ut. Jag avskyr Excel. jag vill bara säga det. Avskyr.

Varje gång jag somnar i soffan och vaknar till liv mitt i natten så inser jag att jag med en gång borde gå och lägga mig. Sekunden efter att jag kommit till detta erkännande så kastar jag ett öga på tv:n och inser att det som går för tillfället är klassiker som Baywatch, Knight Rider och/eller MacGyver. Jag inser också att jag kommer att missa resten av programmet eftersom jag måste gå och lägga mig. Jag ställer mig därför alltid samma fråga: Varför? VARFÖR???

Nu är det snart påsk och det gillar jag. Varför? För att det då är legitimt att äta enorma mängder godis, förstås :D

Jag undrar verkligen vilken tandkräm som är bäst. Jag föredrar Colgate mot tandsten, det känns tryggt och bra. Men innebär det att den tandkrämen inte fungerar mot hål? Innebär det att jag inte får någon tandsten men en massa hål? Eller skall man välja nån som gör tänderna vita? Jag vill ha vita tänder, det har de på tv och det är fint. Då ser man ut som en filmstjärna och det är verkligen något jag strävar efter. Men frågan är om man får vita tänder men istället drabbas av en massa hål och tandsten? Eller kommer det bli så nu att jag inte får tandsten men sitter där med gula tänder och en massa hål? Ack. Konsumtionssamhället kommer att bli min död.

Gymmet är verkligen platsen för mänskliga studier. Där ser man alla möjliga konstiga människor och annu fler konstiga beteenden. Eller vad sägs om:
- Tjejen jag såg i dag som stod och sminkade sig i minst fem minuter innan hon tog på sig träningskläderna och gick ut för att träna.
- Killen jag ser med jämna mellanrum som ställer sig på crosstrainern och sedan genast ringer upp någon av sina polare och därefter pratar konstant (och irriterande högljutt) under hela träningspasset.
- Vältränade paret som under tystnad kommer in och ställer sig på var sitt löpband bredvid varandra och börjar gå. Killen ställer en del trevande frågor i stilen "hur långt skall vi gå" och "tycker du att vi skall springa nu" och möts av isande tystnad.
- Tjejen som sitter och ointresserat cyklar med noll motstånd under tiden hon (mer intresserat) bläddrar i någon skvallertidning.
- Den äldre mannen som innan han sätter sig i roddmaskinen skruvar upp ljudet på tv:n irriterande högt. Irriterande för att han bara tittar på nyheter och irriterande tråkiga dokumentärer.
- De två yngre tjejerna som hela tiden tränar tillsammans och måste göra samma sak samtidigt. De måste ha maskinerna exakt bredvid varandra och under tiden de tränar så måste de prata med varandra. Konstant.

Helt ärligt, ibland blir jag så distraherad att jag nästan slutar med det jag håller på med för att bara sitta och titta på folk. Alternativt ge dem en ilsken blick och sedan gå därifrån.

På en av de större svenska tv-kanalerna så går det just nu ett program som heter "Hjälp, jag vill ha större bröst!". Till sammanhanget hör att det är precis det programmet jag har på i bakgrunden när jag sitter vid datorn eftersom allting annat på tv är vedervärdigt tråkigt eller ännu mer idiotiskt. Jag fattar inte att jag faktiskt inte kan förmå mig att stänga av eländet. Gode gud, skjut mig nu.

I går var jag tvungen att köpa nya skor. Fy, så förnedrande. Jag har gått omkring och retat mig på att högerskon har läckt, men inte tänkt mer på det. Kollade skorna i går och insåg att jag hade en halv decimeter lång spricka som gick precis över sulan och rätt in till foten. Bra. jag kan föreställa mig hur folk på stan i smyg vände sig om efter mig där jag gick och skrattade och pekade finger på grund av mina pinsamt trasiga skor. Det var bara att ta sig i kragen och panikhandla ett par nya. Usch så jobbigt. Förhoppningsvis håller de också i några år så jag slipper utsätta mig för prövningen att gå in i en skoaffär igen inom den närmaste tiden.

Jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag är över U2-biljetterna...att i panik logga in på Ticnet det första man gör när man kommer in på jobbet och sedan kolla upp sidan med jämna mellanrum bara för att inse att man fortfarande efter en timmes väntan har "mer än 15 minuters kötid kvar" är helt otroligt frustrerande...att sedan inse att man har mindre än 10 minuter och sedan plötsligt släppas in på sidan där man kan välja och betala biljetter är sååå underbart :) Det var ungefär som om hela himlen öppnades upp, fåglarna började kvittra och man hörde en barnkör sjunga "halleluja" i bakgrunden (nu avskyr jag barnkörer så det var ett dåligt exempel men i alla fall..). Det var knappt jag vågade klicka på något i rädsla för att bli utkastad men det gick vägen...och nu är biljetterna i hamn. Halleluja. Det enda dåliga med hela situationen är att man får vänta i nästan fem månader på konserten :P

U2 på Ullevi 1 augusti!!! Jag är sååååååååååå nöjd över att efter över två timmars internetkö ha kunnat sno till mig biljetter  :D

...att man ibland känner på sig precis vad som kommer att hända? I bland har man fakta att luta sig tillbaka på men i bland är det bara en känsla som man egentligen vill avfärda med en axelryckning men som till slut visar sig vara helt korrekt. Skumt.

I dag fick jag ett paket till jobbet. Hur glad blir man inte när en kollega i en annan stad som tack för hjälpen skickar ett paket med något av det man gillar allra mest i hela världen? Jo jätteglad :-)

Varför är krogtoaletter alltid så sabla små? När man går in i dem så får man vara tacksam om det finns tillräckligt med utrymme för att över huvudtaget vända sig om. De verkar vara anpassade för antingen dvärgar eller människor utan kläder (eftersom kläderna har en sabla tendens att fastna i precis allting där inne). Vad är poängen? Antagligen att ge folk en så stark känsla av obehag att de fort som fasen tar sig ut därifrån, tillbaka till baren och sedan fortsätter dricka i ren desperation för att försöka glömma den klaustrofobiska känslan. Hm. Rätt smart egentligen. Varför kom inte JAG på det där?

I dag tog jag en vända på gymmet och körde mitt nya styrketräningsprogram. Skönt med ett nytt program, bara omväxlingen mot det gamla (som jag nött på sedan i juli...egentligen borde man väl byta ungegär var fjärde månad. Ja, jag är lat) har gjort att motivationen kommit tillbaka rejält. När man har ett program så vill man ta maskinerna i den ordning de ligger i programmet av den enkla anledning att det finns en tanke bakom att ta maskinerna i just tur och ordning. I bland får man inte riktigt som man vill eftersom någon maskin är upptagen men skitsamma, då hoppar man över den och går tillbaka när den blir ledig. I dag blockerades dock "min" maskin av blond tjej 1 och 2. De hade en genomgång tillsammans med manlig tränare 1 och jag har fan i mig aldrig sett någon (eller "några" i det här fallet) träna så jävla LÅNGSAMT.

Blond tjej 1 hade nåt jävla stort (men jävligt moderiktigt antar jag) linne som halkade ner som hon stod och drog i hela jävla tiden. Blond tjej 1 och 2 hade bägge två håret i några sabla tofsar som oavbrutet hängde och slängde fram och tillbaka (gode gud ge mig en häcksax) och allting var SÅ jävla ROLIGT. Det fanns inte nåt slut på roligheten. Manlig tränare 1 sade nåt otroligt roligt som gjorde att blond tjej 1 och 2 fullkomligen höll på att skratta ihjäl sig. Blond tjej 2 sade något till blond tjej 1 som drog i linnet och skrattade medan manlig tränare 1 intresserat tittade på. Allting medan jag hann träna fyra maskiner och försökte hålla min växande irritation i schack eftersom manlig tränare 1 tillsammans med blond tjej 1 och 2 effektivt blockerade MINA maskiner. Var trevliga för allt i världen men var det inte i närheten av mig, tack. Stick.

Vad gjorde mänskligheten innan godis fanns? Eller glass? Eller kex (observera, uttalas "chäx") med ost? Tänk vingummi, kolaglass och mögelost. Aaaaahhhh. Kanske inte samtidigt, men iallafall. Tur att utvecklingen går framåt.

Fråga: Hur kan man misslyckas med kombinationen Piña Colada och smågodis?
Svar: Det går inte. Det är HELT omöjligt :-)

Jag gjorde en helt otippad sak i dag och provade en ny juicesort. God Morgon apelsin/morot heter den. Konstig kombination. När jag tar fram den ur kylen så ser jag att det finstilt står mitt på kartongen "äpple, apelsin, morot, citron". vad hände med äpplet och citronen? Var de inte tillräckligt fina för att vara med i rubriken? Har de gjort något fel? Är de mobbade? Försöker tillverkaren medvetet lura mig som konsument och hoppas att jag inte ser att det är citron i? vad menas? Jag är förvirrad. Förresten var juicen drickbar, men konstig. Jättekonstig. Jag dricker nog inte den något mer.

Har haft en riktig träningssvacka ett bra tag, jag tycker det har varit riktigt bedrövligt tråkigt och bara känt mig tung och trög i kroppen så fort jag kommit iväg till gymmet. I och för sig spelar det kanske ingen större roll eftersom jag tränar ändå, men det underlättar ju om man faktiskt tycker om det man pysslar med. Bestämde mig för att ta tag i saken och slängde min styrketräningsmapp i avdelningen "nytt styrketräningsprogram". I dag var det första gången jag skulle köra det nya programmet och det var SÅ skönt. Det var inga fria vikter med (jag vet att en massa träningsprofiler rekommenderar fria vikter men jag tycker det är SÅ jävla tråkigt. Fria vikter är det värsta jag vet, de gör styrketräningen till ett enda långt lidande) och geniet som hade satt ihop programmet hade plockat bort alla maskiner jag tycker är tråkiga och utökat med de maskiner jag tycker är roliga. Allt utan att jag hade sagt någonting om hur jag ville göra. Det kallar jag bra service. Dessutom kom motivationen tillbaka när jag fick lite omväxling. Nu är det roligt att träna igen. Hurra :-)

...av den enkla anledning att i dag tvingades jag lyssna till min egen röst. Hela dagen. Efter att ha hållit en 3,5 timmars utbildning på förmiddagen och ett lika långt pass på eftermiddagen och däremellan i stort sett enbart ha pratat i telefon så är jag nu galet trött på min egen röst. Det är visserligen synd om dem som satt på utbildningen, men inte lika mycket. De var bara tvungna att lyssna på mig i 3,5 timmar. Inklusive raster. Jag däremot, var tvungen att lyssna på mig själv precis hela dagen. Tro mig, det var inte det vackraste jag har hört i mitt liv. Smart nog så drack jag inte heller någonting på hela dagen så mot slutet av den sista utbildningen så lät jag som om jag hade svalt ungefär två kilo sand. Vackert.

Jag måste ha världens mest korkade grannar. Vi har ett soprum på gården där det klart och tydligt står exkat vad som skall vara i varje kärl. inte nog med det, man har till och med skrivit saker som INTE skall läggas där i. Dessutom har man vid säkert tre tillfällen skickat ut brev där man pedagogiskt förklarar exakt hur man skall göra när man slänger saker. Hjälper det? Nej. I tunnan för återvinningspapper ligger det plastburkar och plastpåsar. I tunnan för plastförpackningar ligger det bananskal. Och så vidare. Jag blir galen. Hel jävla galen. Hur svårt är det? I bland när man kommer ut till det där jävla rummet så står det till och med möbler där eller annat otympligt skräp som folk inte orkar ta hand om själva (men släpa ut det på gården och in i sporummet klarar de minsann). Min plan är att anmäla mig som frivillig sopvakt, montera upp filmkameror och sedan sitta och vakta. Kommer det någon idiot och slänger skräp i fel behållare skall jag skjuta dem med en laserstråle. Sådeså.