Det är synd om mig...

...av den enkla anledning att i dag tvingades jag lyssna till min egen röst. Hela dagen. Efter att ha hållit en 3,5 timmars utbildning på förmiddagen och ett lika långt pass på eftermiddagen och däremellan i stort sett enbart ha pratat i telefon så är jag nu galet trött på min egen röst. Det är visserligen synd om dem som satt på utbildningen, men inte lika mycket. De var bara tvungna att lyssna på mig i 3,5 timmar. Inklusive raster. Jag däremot, var tvungen att lyssna på mig själv precis hela dagen. Tro mig, det var inte det vackraste jag har hört i mitt liv. Smart nog så drack jag inte heller någonting på hela dagen så mot slutet av den sista utbildningen så lät jag som om jag hade svalt ungefär två kilo sand. Vackert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback