Katta

I dag var jag på en sk "kunskapsdag", en förmån att få se gratis föreläsningar på arbetstid. Snål som man är så hade jag klämt in max antal, dvs 7 stycken på en dag. Kan väl säga att de var av varierande kvalitet, två av föreläsningarna var riktigt bra medan de andra var rätt tveksamma. Bara en sådan sak att flera av föreläsarna valde att istället för att ta exempel från arbetslivet ta exempel från sitt eget familjeliv(!). En anledning var att de inte hade jobbat som chefer själva vilket gjorde att de inte hade några exempel att ta ifrån (erkände en av dem. Bra. Det förhöjer ju verkligen din trovärdighet som föreläsare på det här området). Visst, jag kan väl köpa att en del familjesituationer kan appliceras på yrkeslivet, människor som människor liksom.

Träna är något av det bästa som finns. Det finns dagar när man (jag) är så omotiverad att jag inte har den minsta lust att ge mig ut i blåsten och ta mig till gymmet men jag gör det ändå för att jag vet att jag måste. Måste, för att om jag inte gör det så förvandlas jag till ett lättirriterat, rastlöst och surt monster (i motsats till den lugna, väna och blida varelse jag annars är, menar jag). När man väl kommer in på gymmet så gör man i ordning sina prylar i omklädningsrummet, funderar litegrann på vad man känner för att köra och sedan går man ut och gör det. Helt underbart.

I dag gick luften ur mig helt. Jag satt och pillade med lite saker när jag helt oförhappandes hittar en flyttkartong med prylar i. Jag som tyckt att jag varit så duktig och plockat upp allt (att tömma kartonger och stapla allt innehåll i högar på närmaste lediga utrymme räknas faktiskt också som att packa upp). Den där kartongen trodde jag inte ens var min. Vad hände? Hur kunde jag missa en hel kartong? Och om jag missade den, vad mer har jag missat? Det känns oroväckande. Finns det fler kartonger någonstans? Det här är inte bra.

I dag hade jag den goda smaken att hitta en Queensamling till ett mycket överkomligt pris. Queen är (läs: var. Freddie Mercury ersätter man inte. Punkt) ett av världens bästa band med löjligt bra låtar på repertoaren och jag har tänkt skaffa några av deras skivor ett bra tag nu för att få lite schysst träningsmusik (älska skivor utan copy control). Hur som helst, när jag öppnar förpackningen så fullkomligen ramlar den sönder i händerna på mig. Fodralet består av tre stora delar som inte ens sitter ihop och uppskattningsvis ca 20 små, små plastbitar. Vem kan göra något sådan mot en cd-skiva? Och ännu mer viktigt, vem kan göra så mot MIN cd-skiva? Grrr.

Lustigt, det där. Man har en hel helg framför sig och tycker att man har sååå mycket ledig tid att man knappt vet vart man skall ta vägen. Sedan börjar man fundera på saker man skall/borde göra, dvs städa lite, handla julklappar, träna, kanske ta en massage, handla, laga mat...sen inser man att två dagar inte på långa vägar räcker för allting man har planerat att göra. Vad gör man då egentligen? Jo man skiter i allting som är tråkigt och inte akut och så har man plötsligt ledig tid över igen. Banzai! :D

Jag undrar varför alla människor är så konstiga. Varför tänker inte alla som jag? Hur kan man tycka om annan mat, mat som är äcklig? Hur kan man inte tycka om det bästa godiset utan något annat som smakar sämre? Hur kan man inte tycka att apelsinjuice är det godaste som finns? Varför lägger man tid på att stressa upp sig över saker som man ändå inte kan göra något åt? Varför smyger man iväg och muttrar elaka saker om varandra istället för att ta konflikten och lösa problemet? Varför bor man i hus och inte i lägenhet när det är så mycket enklare? Varför vill man inte resa utomlands minst en gång varje år? Hur man kan inte tycka att musik är något av det viktigaste som finns? Hur kan man vara det minsta intresserad av dokusåpor och ointressanta tv-serier? Hur kan man inte bli galen av att inte träna? Hur kan man över huvudtaget ens överväga att sluta äta godis? Varför går man på en massa konstiga dieter istället för att äta ordentlig mat? Hur kan man inte tycka att det är tråkigt att städa?

Gud jag är så jävla trött på negativa människor. Herregud vad allting kan vara besvärligt. Jobbet är tråkigt, alla är elaka, man kan inte åka i väg på semestern man alltid har velat åka på för lille Per-Ola är bara ett år och barn kan inte flyga förrän de är minst fem, man kan inte träna fast man vill för det är så jobbigt att ta sig till gymmet och man är sååå trött på kvällen. Sånt jävla skitsnack. Är jobbet tråkigt och man inte trivs - men leta ett annat jobb och säg upp dig då. Vill du åka på semester - men köp en biljett och åk då. Jag tror Per-Ola sover hela vägen. Vill du träna, få tummen ur och ge dig i väg till gymmet då. Allvarligt talat. kan inte hela mänskligheten ta och rycka upp sig? Ja, självklart kan man vara nere ibland, det är väl var och ens mänskliga rättighet...men att ha ett jobb man hatar och gnäller över men ändå inte ens lyfter på fingret och försöker söka någonting annat är helt otroligt. Jag är ledsen, men man kan bara hjälpa sig själv. Det finns ingen annan som fixar saker och ting åt en. För guds skull, sluta klaga och ta tag i ditt liv för f-n. För övrigt vill jag tillägga att jag inte klagar. Jag är förbannad på omvärlden. Det är skillnad.

Varför är glasburkar så förbannat svåra att öppna? Vad kom först, hönan eller ägget? Finns spöken? Har jag den segaste datorn i hela världen? Kan man någonsin bli trött på att äta godis? Finns det liv i yttre rymden? Hur kan man se om två olika batterier har någorlunda samma laddning kvar? Hur många vattendroppar finns det i havet? Vilken är den absolut bästa rocklåt som någonsin skrivits? Kan elektroniska apparater driva någon till vansinne? De här och ett antal andra frågor funderar jag på. Jag hoppas verkligen att jag får svar på dem innan jag dör.

Gud vad det är svårt att koncentrera sig ibland. Jag har varit förkyld vilket gjort att jag inte kunnat träna (HATA!) men i dag kändes det ok så i väg till gymmet. Jag valde dock att lyssna till den Förnuftiga Rösten och traskade i en timme på ett löpband istället för att köra intervaller som en idiot. Hur som helst, på gym släpper man tydligen in vem som helst. I mitt blickfång (olyckligtvis) fanns nån kille som trampade på ett trampmaskin och tydligen var det så jobbigt att han var tvungen att låta som ett döende lokomotiv under tiden. Jag trodde banne mig att killen skulle dö. Att han inte gjorde det var tur för då hade jag med allra största sannolikhet varit tvungen att avbryta mitt träningspass och så hade den eftermiddagen varit förstörd.

På vägen mot omklädningsrummet såg jag sedan en tjej som satt på en cykel, bekvämt tillbakalutad och bläddrande i en tidning under tiden som hon trampade med noll motsånd. Vad är det här egentligen? Jag blir fan förbannad. Ta bort dem. Borde man inte tvingas genomgå IQ-test innan man beviljas medlemskap? "Tyvärr du får inte träna här, du är för dum. Titta på nyheterna, läs lite böcker och gör ett nytt försök nästa år". Det är inte bara det att dessa irriterande människor tar upp maskiner som vi andra vill ha, när man ser dem så retar man sig så mycket på dem att man inte kan koncentrera sig på det man själv håller på med. Hur lätt är det att fokusera på andning och intervallträning när man ser alla dessa konstiga, konstiga människor överallt? De stör mig. Ta bort dem.

Aftonbladet måste vara världens sämsta internetsida. Den är urdålig, journalistiken är kass, filmrecensionerna är som skrivna av en tioåring, rubrikerna på förstasidan skall vi inte prata om ("Panik på TV4 - Idol-Bengt glömde finbyxor i Lappland"), vissa länkar uppdateras inte mer än en gång i veckan...och så vidare. Ändå sitter man där och klickar. Och klickar. Man går in på "nöje" (inte för att det är intressant utan för att det är lättsmält och går snabbt att läsa, man behöver inte tänka och så kan man irritera sig lite för att det faktiskt finns människor som får betalt för att ta fram sån otroligt onödig information ("Paris Hilton snavade - fick blåmärke"). Man klickar runt lite, läser de två artiklar man kan tänka sig att läsa, går i från Aftonbladet till någon annan sida, surfar på den, surfar sedan tillbaka in på Aftonbladet för att återigen gå in på "nöje" och se om det hänt något där de senaste fem minuterna som man kan ha missat...gud jag måste vara världens i särklass sämsta surfare.

Nu är det snart jul. När det är jul så måste man julpynta. Här platsar inga blygsamheter, fram med glittret och tomtarna, julduk och helst en bock också. En mycket viktig detalj är adventsljusstakar, alternativt stjärnor. I den nya lägenheten är problemet att det finns alldeles för många fönster. Det är i och för sig trevligt för det är ljust och fint men under julen så måste vartenda fönster vara befolkat av nåt julkrafs. Så är det bara. I den gamla lägenheten fanns tre fönster. I den nya finns 14 fönster. 14. Ett av fönstrena är i och för sig ett takfönster så det räknas inte. Dock uppskattas befintliga resurser till ca 3 ljusstakar och 2 stjärnor. Till 13 fönster. Det vill säga att lägenheten är 8 julprydnader kort. Minst. Sedan kan det hända att förrådet av tomtar och glitter inte är tillräckligt stort för att märkas på den numera större ytan...situationen är ohållbar. Något måste göras. Jag tror att jag måste råna tomten.

Det har under helgen bedrivits undersökning på, och bevisats att, förkylning bäst botas med en lagom mängd alkohol, pizza och godis. Hur kan det här ha undgått forskarna?!?

Jag är för fan inte sjuk. För det är jag INTE.

I dag var det toksjukdom på jobbet...vi är fyra kollegor varav en var ledig och två toksjuka varav en kvar: jag. Inga problem dock, övriga kollegor var jättesöta och kom förbi och erbjöd sina tjänster och att ställa upp om det blev för jobbigt men det var lugna gatan, måste jag säga. Jag har upplevt värre dagar när alla fyra varit på plats. Till saken hör att när två av mina kollegor låg däckade hemma så satt jag också på jobbet och nös som en idiot. Vad är det här? Jag är aldrig sjuk. ALDRIG. Jag var visserligen inte sjukare än att jag kunde jobba, jag var bara tvungen att gå och snyta mig med jämna mellanrum. Är jag så dålig att jag inte kan ta mig till jobbet så är jag antingen 1) död, 2) medvetslös, 3) under isen. Punkt. Ge mig lite c-vitamin så är jag fit for fight igen.

Jag var inne en sväng på Stadium i dag och vad fick jag se på en galge om inte världens största och fulaste sparkdräkt. Den var så hiskeligt ful att jag var tvungen att ta kort på den. Ta kort på kläder. Det händer inte så ofta. Antagligen var det väl tänkt att det skulle vara någon slags bekväm outfit som man skall utföra yoga eller några andra märkliga kroppsrörelser i men jag lovar att om någon gick till en yogaklass i den där så skulle hon (eller han?!?) bli utslängd. Det skulle inte funka eftersom övriga närvarande på klassen inte skulle kunna koncentrera sig eftersom de bara skulle stirra, peka och skratta. Hela tiden. Vad hände när någon kom på det här plagget egentligen? Var det en blind person? En treåring? En blind och full treåring? Herregud.

Jag aldrig influensa har haft
då tänker jag inte spruta mina ådror fulla av saft

hela grejen är så överdriven
journalisterna vill bara se all dramatik skriven

frågan är vad som egentligen finns i den där sprutan
för att få mig att ta den så räcker inte ens värsta jättemutan

vad är förresten svininfluensa för sabla benämning
det låter ganska äckligt, uppfinnaren borde råka ut för en stämning

här tas ingen jävla spruta
jag är trött på allt tjatande så sluta!

"Gå på spa, drick avslappnande te, använd lavendelbadsalt, ät nyttig mat, och ta magnesium". WTF?!?

Jag har all respekt för att folk följer alla dessa tv-program som går hela tiden. Desperate Housewives, Lost, CIS, Idol, blaha blaha blaha. Uppenbarligen så finns det massor. Av någon anledning så räcker det inte med att dessa värdelösa program skall visas på tv. Nej det skall skrivas om på löpsedlar (tack Aftonbladet), det skall göras program med de som varit med i programmen (Que?) och framför allt skall de diskuteras. Dessa fullständigt meningslösa program skall diskuteras på gym, hos hårfrisörer, vid lunchbordet på jobbet, på raster på jobbet, det skall analyseras varför personerna på tv gjorde på ett visst sätt (skit i det, det var på TV!!!), hur de resonerade, vem som har rätt och vem som har fel, vem som klär sig bäst, vem som sjunger fulast...herregud. Skjut mig. Jag menar det verkligen. Skjut mig nu.

Ett hett tips: pannmkakor med tiramisuglass är SÅ gott. Det finns ingenting med tiramisu som inte är gott. Tiramisuefterrätt, tiramisuglass, tiramisulikör. Give it to me.

I dag var det dags för träning. Var lite lagom omotiverad, det var mörkt och regnigt och jag cyklade till gymmet utan vantar så jag blev kall om händerna (jag glömmer alltid att det är kallt ända tills jag börjar cykla och då orkar jag fan inte gå tillbaka in för att stöka och leta efter vantar. Kallbrand nästa, förmodligen) så till min stora glädje så lyckades jag komma till gymmet för att precis komma i tid till ett spinningpass. Träna själv i all ära men det blir mer omväxling om man kör ett pass då och då. Sagt och gjort. Passet sög. Allvarligt talat, när man går en instruktörsutbildning så borde det ingå något som heter A och O i gymvett. Följande punkter borde tas upp:

- Håll inte på och fippla med mikrofonen under hela passet. Det skrapar och är så irriterande att de som går på passet till slut vill slita av dig headsetet och stampa på det.
- Använd rätt teknik. Är du instruktör så skall du föregå med gott exempel. Du skall alltså INTE sitta och studsa i sadeln med alldeles för lätt motstånd och du skall INTE ha en felinställd cykel.
- Prata så man hör vad du säger. Har du inget vettigt att säga, håll klaffen.
- Har du deltagare som respektlöst pratar under passet, peka ut dem inför hela gruppen och säg till dem att hålla tyst. Det borde lära dem. Idioterna.
- E-type, Ricky Martin och annan eurodisco och latinoskit är förbjuden. F-ö-r-b-j-u-d-e-n. Spelar du sådan musik fråntas du tränarlicensen med omedelbar verkan och kommer aldrig att få tillbaka den.

Nu är det snart helg! :-)

- Påsar innehållande små saker där påsarna är ett helvete att öppna, man sliter och drar och plötsligt går hela skiten upp och alla små saker fullkomligen sprutar runt i rummet (kan vara godis, chips, ris, you name it)
- Glasburkar med lock som sitter stenhårt. Till slut har man lust att kasta glasburken i golvet bara för att den skall gå sönder så man åtminstone kan skrapa upp en del av innehållet
- Vinflaskor med korkar som är omöjliga att få upp. Man sliter och drar och till slut får man be någon om hjälp att ta tag i flaskan så att man i ren ilska kan få ut korkjävlen. Risken för att spilla ut vin är överhängande.
- Smulor. Jag hatar smulor. De ligger överallt. Det spelar ingen roll hur mycket man torkar och putsar, smulorna kommer alltid att finnas kvar. De gömmer sig och försöker verka osynliga men de finns alltid kvar. Alltid.
- Kletiga fläckar på golvet. Man spiller inte ut något men ändå så lyckas det på något sätt uppstå fläckar. Från ingenstans. Hur funkar det egentligen?

Problem:
Stora högar med saker på skrivbordet som ligger i vägen och är mycket irriterande.

Lösning 1:
Sortera alla högar i mindre högar, kasta saker och sätta in i pärmar

Lösning 2:
Anlita annan person som mot betalning utför lösning 1

Lösning 3:
Skjuta upp lösning 1 på obestämd tid

Resultat? Jag är lat och snål. Gissa.

I bland får jag en del ord och uttryck på hjärnan. På G just nu är "från oss alla till er alla". Det är en fras som bara dyker upp i huvudet när jag sitter och tänker på ingenting. Jag vet inte vad det beror på, om jag har en vansinnig längtan efter a) jul, b) agera tv-hallåa på julafton eller c) helt enkelt är schizofren. Till saken hör att jag inte ens brukar titta på Kalle Ankas julafton. Visst, traditioner i all ära men när man sett samma program över 20 gånger så får i allafall JAG nog. Det kanske är mitt undermedvetna som försöker säga mig någonting. Att jag är en ond, ond människa som bojkottat Kalle Anka och hand vänner under det senaste decenniet, kanske. Kanske. Så länge får jag väl försöka hitta någon annan fras som skall fastna i huvudet i stället. Receptet till Bassett´s vingummi kanske. Ja, det blir bra.

Bra:
- Städa källarförråd
- Äta tacos
- Ett aldrig sinande godisförråd


Dåligt:
- Tälja av skinnet från ena fingret på rivhjärnet när man river ost till tacos
- Katastroffilmer som håller hela vägen men ballar ur när de envisas med att ta med utomjordingar på slutet

Jag håller på och letar efter en bra träningsbok. Jag tycker inte att det borde vara så svårt, jag vill ha lite schysst text om kost och hälsa, massor med bra styrketräningsövningar så man blir lite inspirerad och lite snygga bilder på det. Det borde inte vara alltför högt ställda krav. Vad hittar man när man går i bokhandlarna? 8 av 10 sk "träningsböcker" handlar om yoga och pilates. Skittråkigt. All respekt till dem som tycker att det är bra träningsformer men jag blir fan uttråkad bara av att skriva om det. Sedan har vi böcker som handlar om varför man skall träna vilka vänder sig till nybörjare. Inte intressant. Vi har även böcker som handlar om hur man skall träna hemma utan redskap. helt ointressant, jag vill träna på gym. Sen finns det träningsböcker med kändisar (nej jag vill inte träna med Paolo Roberto) alternativt böcker med andra människor man inte gillar (det fanns nån bok där personen som var med på bilderna var en tränare jag hade när jag tränade på SATS i Stockholm. Urusel, jag tränade för honom en enda gång och inte fler. Jag vill absolut inte betala för att se hans nuna varenda dag). Herregud så kasst. Till slut, efter att ha kollat i flera bokhandlar så hittade jag en träningstidning som gav mig tillfällig tillfredsställelse. Vad är det här för utbud? Kasst. Jag lovar, skriv en schysst träningsbok och jag köper den. På stubben.

Jag blir galen. Förbjud långsamma människor. De är i vägen överallt. Och då menar jag verkligen överallt. De går långsamt mitt i korridorer och vägar så att man inte kommer fram, de går långsamt i affärer, när de står vid kassan så tar det hundra år för dem att hitta sian pengar, de kör bil långsamt, de parkerar långsamt, de kör sina barnvagnar långsamt. Herregud. Kan någon ge de där människorna en egen planet att bosätta sig på så att de slutar irritera mig?!?

Det är det verkligen. Jag fattar inte den enormt stora hypen som gör gällande att Internet är bäst i världen. Vad kan man egentligen göra? Få se nu. Läsa lite bloggar, det är intressant. Läsa Aftonbladet. Skittidning, jag orkar sällan längre än skumma igenom rubrikerna men man måste ju ha lite koll. Kolla Facebook. Det kan ju vara någon man känner som skriver något intressant. Kolla på Youtube om man hört talas om nåt klipp eller bara känner för att titta på någon speciell musikvideo. Beställa biljetter då och då. Ja det var väl det. Så jävla tråkigt. Visst, man kan väl googla något men vad fan skulle det vara. Och när man väl hittar nåt man kan tänka sig att googla så får man 200 000 träffar. Kul. Vem fan orkar kolla igenom alla dem. Inte jag i alla fall. Jag brukar tröttna när de två första länkarna visar sig vara odugliga (man googlar "möbler" och första träffen man får upp är en blogg om sällsynta fjällväxter som underhålls av Lasse-Maja från Arvidsjaur). Man kan inte ens använda skiten till att boka gympass för jag lyckas alltid komma sent för att hämta ut biljetten till passet så den fryser inne och jag får varningar. Kort sagt, Internet suger.

...på gymmet så finns det en plats med lite mattor och vikter och sånt. Det är en vrå som är lite undanskymd så man kan stå där och stretcha eller göra armhövningar eller vifta lite med hantlar eller vad man nu känner för. Något jag stör mig på är att när nu folk bestämmer sig för att lägga sig där och stretcha (eller VAD det nu är de håller på med, JAG försöker undvika att titta in i folks rumpor om jag kan) så lägger dig sig på något sätt så att de stänger in alla vikter i hörnet. Det är inte så att de tänker steget längre och inser att någon kanske vill använda hantlarna och därför flyttar ut dem alternativt lägger sig någonannanstans. Nej då. Längst in i hörnet skall de (hantlarna) vara. Detta får till följd att jag (när jag skall ha hantlarna) står och blänger lite och till slut trampar in i hörnet och tar det jag skall ha. På vägen får jag dock kliva över folks huvuden, hår, knän och allehanda andra kroppsdelar. Oj, trampade jag på något? Ursäkta då, ditt pucko. Det kanske lär dig att hålla dig ur vägen nästa gång.

...i morgon kommer en ny diskho. Woho! :D

Lunchlådor är viktigt. Jag kan inte nog uttrycka hur viktigt. Man kan inte ha med sig en lunchlåda till jobbet som inte är god. Och då menar jag verkligen god. En del har med sig makaroner och köttbullar, ris och nån torr köttbit eller kanske en gryts om tillagades för uppskattningsvis 100 år sedan och som sedan dess har tillbringat en tynande tillvaro längst in i frysen. Det fungerar inte för mig. För det första kan jag inte äta makaroner. Makaroner är äckligt. Det bildar en äcklig liten pastaklump som kletar ihop sig och ligger som en oformlig klump längst ned i matlådans ena hörn. Värmer man klumpen så ser den ut som en hjärna från en död alien. Nej tack. Jag vill veta vad det är jag har med mig till jobbet så att jag slipper stå vid mikron och nervöst undra om en upptinad amöba kommer anfalla när jag öppnar luckan. Jag vill dessutom att det skall smaka bra. Mat skall banne mig vara god, annars kan det kvitta. Lunchen är det (nästan) viktigaste målet på dagen. I morgon blir det för övrigt korv stroganoff, om någon undrar.

Frågan är var jag skall göra av alla mina saker som ligger och dräller överallt. Just nu är alternativen följande:
a) bokhylla
b) vägghylla
c) källarutrymme
d) byrå
e) stor, svart soppåse

Beroende på vilket humör jag är på (och hur sent det är på kvällen) så pendlar de mest attraktiva lösningarna mellan a) och e). Alternativt att jag bygger ett jättetorn mitt på golvet, limmar fast skiten och drar ut det jag behöver, när jag behöver det. Det är nog den bästa lösningen. Ja, så gör jag.

Jag undrar varför alla gubbar i IKEA-ritningarna alltid ser så lyckliga, glada och harmoniska ut? Där står de och skruvar glatt ihop delar med rätt skruv. Varför ser de aldrig trötta, svettiga och förbannade ut??? Jag bara undrar???

Bilförsäljare måste vara ett av världens mest korkade släkten. De säljer skitdyra saker som de utan tvekan tjänar bra på. Jag är nästan beredd att slå vad om att de får provision, och då snackar vi inte fem spänn per sälj. Då är det för mig obegripligt hur de kan vara så uppenbart ointresserade av att sälja som de faktiskt är. Kommer man till en bilhandlare så får man i stort sett gå lokalen runt och försöka leta upp någon som jobbar där. Ser man någon så sitter de och läser en tidning alternativt står lite nonchalant och pratar med en annan kund om hur bilar fungerar (!). Ställer man sådana frågor så kanske man inte vet så mycket om bilar. Då kanske det finna andra kunder i lokalen som är mer intresserade och faktiskt är där för att handla något.

Vill man provköra en bil så finns det inget sorts kösystem utan man måste gå runt, runt i lokalen och försöka hitta en säljare som har 30 sekunder över (det tar ungefär så lång tid att lämna ut en nyckel och ta kopia på körkortet). Det lyckas inte alltid, väntar man i mer än 10 minuter utan tillstymmelse till hjälp så tröttnar man. Ställer man frågor om en bil så svarar de snabbt och sedan går de helst vidare någon annanstans. Hallå, ställer man frågor kanske man är intresserad av att köpa bil? Är man intresserad så verkar det ju hela tiden vara upp till en själv om man skall driva igenom ett köp eller inte, försäljaren är ju lagom ointresserad. Är bilförsäljare säljare som inte klarar av att sälja någonting annat? Är de trötta på sitt arbete?  Tjänar de vansinnigt bra med pengar oavsett om de säljer något eller inte? Hatar de bilar? Jag fattar inte.

Fr o m i dag finns ny ugn, spis OCH diskmaskin i lägenheten. Alla tre är i matchande silver. Inte illa. Inte illa alls. Efter att ha klagat på trasiga vred, gnisslande lucka och läckor så blev resultatet sprillans ny utrustning. Detta levererades med uppskattningsvis ca 20 instruktionsböcker. Efter lite pillande och vridande så gick det dock att komma underfund med hur sakerna fungerade och alla tre har testats under kvällen med lyckat resultat (diskmaskinen är dock inte färdig än så värsta scenariot är att det blir översvämning i köket...men vad står man inte ut med för att ha en diskmaskin i silver). Det bästa är de oerhört spejsade knapparna. Jag kan stå och trycka på knapparna ovanpå spisen hela dagen. Det är precis hur coolt som helst. Och allting är så RENT och FINT. Inte en smutsfläck eller repa så långt ögat når. Jag tror jag skall sova i köket i natt med diskmaskinsluckan som huvudkudde. Ack, vilken lycka.

Busschaufförer är för mig ett mysterium. När två bussar möts på vägen så hälsar de på varandra. Så långt är jag med. Dock gör de ingen normal vinkning utan bägge höjer handen -sakta- och gör någon slags slow motion-vinkning. Sedan tar de -sakta- ner handen igen. Vad är det där för nåt? Kan de inte vinka normalt? Kör de så fort att de måste vinka extra tydligt? Eller finns det någon slags regel för chaufförer som säger stort fordon = stor vinkning? En del chaufförer höjer inte ens handen utan hälsar med en nickning eller genom att hålla kvar i ratten men höja ett finger (då gärna pekfingret). Vad är finast? Börjar man sin bussförarkarriär genom att hälsa stort och avancerar sedan vidare till nickning och sedan pekfingerhöjning?

Frågan är dessutom om det finns någon slags status hos busschaufförer. Är det finare att köra stadsbuss eller expressbuss? Vart börjar nybörjarna? Är det bättre att köra i stan eftersom det är centralt och man kan ta en fika på rasten? Eller är det finare att köra expressbuss eftersom bussarna är större? Finns det en grupp av busschaufförer som ser ner på en annan grupp av busschaufförer? Snackar de skit om varandra på kafferasterna eller är alla chaufförer lojala mot varandra? Vad vill man ha i sitt jobb som busschaufför? Tycker man att det är kul när folk inte har pengar/har tappat bort sitt kort/springer efter bussen eller tycker man bara att det är besvärligt? Jag vill VETA.

I dag hade jag den stora förmånen att sluta tidigt och fick därmed ta tåget hem. Under hela tågresan så satt jag bakom ett par i 20-årsåldern där tjejen satt och halvsov och killen satt och pillade med sitt hår. Konstant. Hela tiden. Han hade kort, blont hår som var stajlat som tusan och mitt bak på huvudet så stod det ut en tofs med hår som han pillade med hela tiden. Tydligen var tanken att den där tofsen skulle ligga fint åt sidan ovanpå det andra håret, men så var det inte. Tofsen stod rätt ut. Och han pillade. Och pillade. Han klappade på tofsen för att försöka få den att ligga ner. Han skruvade den runt pekfingret i nåt slags dressyrförsök. Då och då tröttnade han och tog ner handen. Sen tog det ungefär tio sekunder så var han uppe och pillade igen. Jag höll på att bli vansinnig. Hur mycket uppmärksamhet kan man ägna åt en hårtofs? Massor, tydligen. Jag hade en desperat känsla av att jag ville antingen

Jag har aldrig förstått det här med siffror. Visst, 1+1=2 fattar till och med jag men när det börjar röra sig om procentsatser och andra mystiska begrepp så är jag helt lost. Jag fattar ingenting. varför skall det vara så komplicerat? Räcker det inte med att hålla sig till de fyra räknesätten och sedan vara glad och nöjd med det? Nej det skall räknas med decimaler och fixas och trixas och det är inte konstigt att man blir förbannad. Nu sitter jag och räknar kvitton och det är en enda härva av siffror. Jag fattar inte varför man skall behöva räkna sådant här skräp år 2009. Borde det inte finnas en maskin där man kunde stoppa i kvittona, ge befallningen att man vill ha en sammanställning av den totala summan och sedan få det inom loppet av en sekund? Vad är det här egentligen, lever vi på stenåldern? Jag hatar siffror. De ligger där på papperet med sina spindelliknande små utväxter till tecken och ger mig ångest. Försvinn. Låt mig vara i fred. Stör någon annan.