Katta

Hade tänkt att träna i dag, som varje söndag. Eftersom man har ganska bra med tid på sig och inte behöver vänta tills efter arbetet med att träna så brukar jag köra ett pass med styrka i en timme och efter det ca 30 min kondition. Eftersom jag inte kört någon styrka den här veckan så var det dags, dessutom. Men nehej då. jag har lyckats med konststycket att bli förkyld. Igen. Det är andra gången på säkert...hm. Några månader. Galet irriterande. I och för sig brukar jag kunna träna ändå fast ta det lite lugnare. Dock var det ingen bra idé den här gången eftersom jag vaknade flera gånger i natt på grund av att jag var så täppt i näsan att jag hade svårigheter att andas. Kul. Dessutom har jag bokat in en NSS på torsdag då jag egentligen skall kolla kondition, styrka och smidighet samt få nytt styrketräningsprogram, allt snyggt skräddarsytt av en personlig tränare. Det var evigheter sedan jag gjorde det senast och skall man boka ny tid får man vara ute flera veckor i förväg eftersom alla "mitt-nyårslöfte-är-att-träna-människor" snor alla tider som finns. Detta betyder att jag måste boka om min tid och antagligen inte får en ny förrän i slutet av februari. Grrr.

Det har diskuterats. Funderats. Tänkts. Beslut har fattats. Och reviderats. Resonemang har förts. Nu har det påbörjats. Inhandling har skett. Maskningstejp har placerats. Svordomar har yttrats. Det är start för Operation Måla Kök. Lycka till.

Hur sabla lång tid skall det ta för en kundtjänst att svara på ett mail egentligen? Jag skickade det i förrgår och fick ett automatgererat mail tillbaka "tack för din fråga, vi återkommer så snart vi kan". Typ. Plus "det är inte möjligt att svara på detta mail eftersom det är autogenererat". Tacka f-n för det. Hade man kunnat svara på det så hade de haft en miljon mail från irriterade kunder som undrar när f-n de skall få svar. Vi snackar inte en fråga av svårighetsgrad klass hjärnkirurgi som jag ställde. Jag vill att de skjuter fram min tidningsprenumeration ett nummer eftersom jag inte fick det första numret i tid utan köpte det själv eftersom jag inte fått någon tidning. Tydligen är det dock en otroligt svår och komplicerad fråga att svara på. Alternativt att de på kundtjänsten är jävligt konflikträdda. Då kan jag berätta en sak. Ni jäklas med helt fel person. Banzai!

Efter att ha stått och begrundat det öppna kylskåpet i säkert en minut så blev kvällsmaten några skivor rökt skinka, fem mandlar och ca 1 liter apelsinjuice. Säkert apnyttigt. Min intention tidigare i dag var kyckling och pasta men resultatet blev alltså ovanstående kulinariska upplevelse. Gud, ibland är jag verkligen en dålig människa.

Såväl muffins som sockerkaka blev klart ätbara. Woho. Dessutom fortsätter min pulsklocka att krångla med ojämna mellanrum. Ibland så får den mitt under passet för sig att jag inte har någon puls alls alternativt att den går från att visa en puls på 66 (som för övrigt är ganska lågt under ett träningspass) till ca 133 inom loppet av en sekund. Intressant. Antingen så är jag död eller lider av regelbundet återkommande hjärtattacker.

Men kan Linkin Park för he-e komma till Sverige och spela någon gång? KAN DE??? KAN DE DET??? VA???

Människor som inte vet hur man uppför sig är oerhört irriterande. Eftersom de flesta människor faktiskt inte vet hur man uppför sig så har jag nu valt att irritera mig på en mindre grupp i nämnda gruppering. Denna mindre grupp är just nu irriterande spinninginstruktörer. Jag vet knappt vart jag skall börja, så många fel gör de. Ett urval:

Jag har bakat muffins. Och en sockerkaka. Det är sant. Någon gång om året vaknar jag och känner ett omisskännligt begär av att baka. Jag kan inte beskriva det, det är som ett skriande behov av att blanda ihop saker med elvisp och sedan sätta in dem i ugnen. Jag bara måste. I bland, vid sällsynta tillfällen, är det ett behov som kan tryckas tillbaka. Men inte i dag. I dag bakade jag.

Jag har precis bytt fackförbund och så fort jag kunde så lade jag in ansökan om autogiro. Jag älskar autogiro. Det måste vara en av de bästa uppfinningarna någonsin. Man slipper lägga in räkningen själv, den kommer, man kan lägga bort den och den tar hand om sig själv. Underbart. När fakturan kom så stod det till min stora belåtenhet att den skulle betalas via autogiro. När jag gick in på min internetbank så fanns det dock inte ett autogiro i sikte. Någonstans. Därför ringde jag i dag och det visade sig att de hade kopplat ett autogiro. Till fel kontonummer. Jag visste vilken siffra som var fel så nu är det ordnat. Men nu undrar jag bara några saker. Vems var kontonumret som min betalning var kopplad till? Vad hade hänt om jag inte sagt något? Hade en okänd människa för resten av mitt liv betalat mitt medlemsskap eftersom han eller hon inte kollar sina kontoutdrag? Varför sade jag något egentligen? Fan. Fan. Fan.

Alla dessa galor. Nu är det nytt år och det bara vimlar av galor. I går var det P3 Guld (såg det bara som hastigast och det var så jävla dåligt. Publiken satt vänd FRÅN programledarna som för övrigt verkade ha knarkat på friskt innan de gick på scen) och det är idrottsgalan och Golden Globe och Oscar och Grammy för att inte tala om välgörenhetsgalor till förmån för femtielva olika ändamål. Man blir ju helt matt. Dessutom är det ju så jäkla genomskinligt att det inte är på grund av alla fina priser och utmärkelser som publiken är där. De är ju där för maten. Och spriten. Det skulle i alla fall vara det enda skälet till att JAG skulle befinna mig där. Om jag nu skulle göra det.

Fan vad förbannad jag blir. Återigen har det hänt en stor katastrof i världen där människor behöver akut hjälp, och vad händer? Jodå, manifestationer av sällan skådat slag. Människor går med i Facebookgrupper på löpande band, allt för att visa sitt stöd. Är man riktigt finkänslig så klistrar man till och med på en dekal på bilen för att visa hur solidarisk man är. Allvarligt talat, är det någon som tror att människor i nöd verkligen bryr sig om huruvida man är med i nån jävla grupp eller inte? Det spelar väl för f-n ingen roll om gruppen i fråga har 2 eller 500 000 medlemmar, de som lider blir inte ett dugg hjälpta av det. Det är så många som genom ett klick går med i någon grupp och sedan lutar sig tillbaka, belåtna över att man åstadkommit något. Vakna upp. Du har inte åstadkommit ett skit. Vill du göra något så hostar du upp pengar, jag lovar att du kan undvara några kronor. Om jag själv har skänkt pengar? Klart som fan att jag har. Har du?

Tack vare min kära pulsklocka så har jag upptäckt att jag gör åt fler kalorier när jag själv sätter ihop ett konditionspass än när jag kör ett spinningpass. Inte för att jag är besatt av att förbränna kalorier, men det ger ett ganska hyfsat mått på hur hårt man har kört. Och ja, jag har jämfört träningspass som är i stort sett exakt lika långa. Nu tror jag inte att jag själv är en träningsguru utan jag tror snarare att det handlar om spinningtränarnas otroligt kassa musiksmak. Vem orkar ta ut sig och köra som en galning när man hör Lena Philipsson yla i högtalarna? Helst vill jag bara gå ut därifrån och är sååå nära att bara ge upp, gå ut och göra något annat. Men eftersom jag är väluppfostrad så väljer jag att stanna kvar. Tacka vet jag egna konditionspass där man kan köra Linkin Park, Queen, Robbie Williams och Nickelback.

Jag förstår inte det här med att träna. Alltså, det jag menar är att jag förstår inte problemet med att träna. I början av varje år så är gymmen fulla av människor som intalar sig att nu, nu skall de träna. De köper gymkort och bokar möten med personliga tränare och kör som idioter i några veckor. Sedan kommer de på att det var tråkigt, de blir trötta, förkylda och motivationen försvinner. Åtminstone är det vad de säger. Vaddå "motivationen försvinner"? Jag tränar fyra dagar i veckan. Minst. Jag kan inte över huvudtaget påstå att jag alltid är så sabla motiverad. Det finns dagar då jag helst skulle vilja lägga mig i sängen och blotta tanken på att träna gör mig helt uttröttad. Motivationen då är på noll. Dock finns det saker man får göra även om man inte är så jä-a motiverad. Allvarligt talat, folk är ibland inte motiverade att gå till arbetet, men gör det ändå. Ibland är man inte motiverad att äta, men stoppar i sig nåt ändå. Ibland är man inte motiverad att umgås med folk men gör det ändå. Ibland är man inte motiverad att träna men man får banne mig göra det ändå. Sluta komma med larviga undanflykter. Ut och rör på er. Sluta gnäll om motivation. Motivation är inget som plötsligt dimper ner i huvudet på en. Det är något som man får skapa själv. Har man det inte så får man se till att skaffa det. Basta.

Okej, jag fattar. Det är kallt. Det gör att saker och ting fryser. Men vad i he-e. Tåg funkar inte, det är blixthalka på vägar och trottoarer, bilar kör i diket till höger och vänster, vattenledningar fryser sönder, folk blir utan vatten och el, etc. Allvarligt talat, ja det är kallt men SÅ kallt är det fasen inte. Det är inte direkt -30 grader. Det har varit riktigt kallt ett tag men nu är det varmare och VAD är problemet? varför skriver alla tidningar om "polarkyla"??? Hallå? Vi bor i Sverige, vad är problemet? Köper man in tåg och teknik i största allmänhet så får man väl för fasen investera i utrustning som tål temperaturvariationer mellan -30 grader till 30 grader? Väljer man att investera i skräp som inte tål kyla så är det väl klart att saker och ting går sönder? Guuud vad jag blir irriterad. Vartenda år så verkar folk lika chockade över att det faktiskt är kallt. Ja det är december/januari för f-n. Det blir kallt. Gillar du inte det, flytta till Spanien för f-n. Idiot.

Jag blir ta mig f-n galen. det började med att jag brände mig på höger tumme. När jag skulle ta ut gallret ur ugnen. Det gjorde ont, men vad fasen man lär sig av sina misstag, Trodde jag. Lagom till att det hade läkt så brände jag mig på höger lillfinger. Eftersom jag brände mig på tummen förr gången så vred jag på handen och nu lyckades jag bränna mig på andra sidan av handen. Tydligen. Det gjorde ont som f-n och det har tagit ett tag att läka eftersom jag river upp såret varenda gång jag tar på mig handskar. Nu har jag i allafall fått det att läka igen. Vad händer då? Jag skall ta ut en plåt ur ugnen och bränner mig på höger pekfinger. Allt inom loppet av en vecka. Ugnen måste banne mig vara ett designat mordvapen. För det är banne mig inte MIG det är fel på.

...är jag i morgon :D

I går skulle jag åka tåg hem från jobbet. Det brukar annars vara en relativt harmlös resa på ca 27 minuter. I går så stannade tåget ca fem minuter innan jag skulle ha kommit hem. Tystnad. "Eehh, det är ett tåg som har spårat ur framför oss och vi har ingen prognos på det". Tystnad. "Eeehh vi vet fortfarande ingenting". Tystnad. "Jag vill bara säga att vi fortfarande inte vet någonting". Tystnad. "Kan alla som skall av vid nästa station säga till tågvärden". Tystnad. "Vi får nog åka om ca 7-8 minuter". Tystnad. 8 minuter senare: "Vi skall bara släppa förbi tre tåg till, sedan får vi åka". Tre tåg senare: "Vi skall bara släppa förbi några tåg till". Tystnad. Tåget åker. Jag kommer hem en TIMME senare. Idioter.

Fan vad jag blir irriterad. När jag tränar så vill jag komma in på gymmet, dra mitt medlemskort med streckkod i kortläsaren, gå uppför trappan, byta om och sedan forsa in i träningslokalen och bara ösa. Oftast brukar det gå bra. Oftast. Förutom när det står idioter i vägen. Som i dag, t ex. Jag kastade mig i väg till gymmet för jag skulle köra ett spinningpass och hade en tid att passa. När jag väl tagit mig fram till receptionsdisken så står det en skäggig idiot och blockerar avläsningsmaskinen medan han letar efter sitt kort!!! Idiot! Man tar fram kortet INNAN man ställer sig vid maskinen!!! Man ställer sig inte där och letar! Jag tryckte mig hur som helst förbi honom och mumlade ett "ursäkta MIG" i lagom irriterat tonfall. Lyckades kasta mig in i omklädningsrummet och byta om för att sedan störta nedför trapporna. Kommer in till klassen något sent, men skit samma. Sätter mig på cykeln bara för att upptäcka att snett bakom mig sitter två korkade brudar och snackar. Och snackar. Och snackar. Jävla miffon, knip igen. Det här är inte "korkade brudars samtalsklubb". Dock så visade tränaren lite sting genom att be dem hålla tyst. ÄNTLIGEN. Jag hatar idioter som sitter och snackar under pass. Vi drar igång passet och allt är frid och fröjd. En stund. Sedan kommer Herreys, Lena Ph och Magnus Uggla. På rad. Hur kan en spinningtränare ha så dålig musiksmak? Det borde vara förbjudet. Vart kommer alla dessa korkade, korkade människor i från???

Jag kan inte komma ihåg mitt träningsliv innan pulsklockan. Den är bäst. Jag älskar den. Det finns en massa roliga grejer man kan få fram (att mäta sin träning i siffror är rena himlen för en tävlingsmänniska) och dem kan man sedan fylla i på hemsidan. På hemsidan kan man i sin tur få fram grafer, staplar, kurvor, you name it. Hur bra som helst. I dag var jag dock med om en intressant sak. Mitt under spinningpasset tittade jag på pulsklockan för att kolla hur jag låg till och såg att min puls stod på "00". "Hm, innebär det att jag är död nu" var min spontana reaktion. Inte "klockjävel som visar fel" eller "skit också, manicken är trasig". Jag utgick i ca en halv sekund i från att jag hade kolat. Undrar hur skadat DET är på en skala?!?

Allvarligt talat. Den senaste veckan har jag lyckats:

Jag tror att det är knark i vardagsrumssoffan. Det spelar nämligen ingen roll i vilket syfte eller när på dygnet jag sätter mig där för jag somnar nämligen. Hela. Tiden. Jag kan läsa en bok, titta på TV, se på film...det spelar ingen roll. Efter uppskattningsvis ca 30 minuter börjar ögonlocken att öka betydligt i tyngd och snart är de så tunga att jag inte skulle kunna hålla uppe dem med våld ens om livet hängde på det. Jag blinkar och blinkar och rätt som det är så vaknar jag till och har sovit i en halvtimme. Skönt i och för sig men irriterande när man missar vad som pågår i omvärlden. Det är inte logiskt heller, jag kan ju vara hur pigg som helst när jag väl sätter mig i soffan men det är någonting där som verkar fullständigt bedövande. Jag får väl följa den där idiotiska trenden och skaffa mig en spikmatta för att över huvudtaget kunna hålla mig vaken efter nio på kvällen. Obekvämt men effektivt.

Jag fattar inte det här med tidningsprenumerationer. Jag är inte något freak, men ibland så inser man att det vore rätt schysst att få hem en tidning i brevlådan istället för att tvingas ta sig till affären och trängas med sura pensionärer, skrikande och dreglande barn och gläfsande tonåringar. Nu har jag bestämt mig för att spara lite pengar och prenumerera på Fitness Magazine, en tidning som inte är helt perfekt men som ändå har en del bra läsning. Vad händer? Jo man måste först bestämma sig för hur länge man vill prenumerera. Det är rätt lätt och går ganska fort. Sedan kommer den verkliga prövningen. Dessa satans premier. I det här fallet så får man en träningsdagbok. Det vill jag inte ha. Vad f-n skall jag ha den till? Det intresserar mig inte. Nåväl, jag får väl ta eländet då. Steg två. eftersom man är så himla duktig och svarar snabbt så får man välja en av två tränings-dvd:er. antingen någon slags hemträning på 17 minuter (hatar att träna hemma, det är skittråkigt och intresserar mig inte) alternativt Fredrik Pauluns idiotiska DVD (han är en matfascist).

Nu har jag precis gjort färdigt två artiklar som jag haft två veckor på mig att göra. Vad gör man då? Jo man väntar till allra sista minuten (de måste in i morgon) och gör dem kvällen innan. Duktigt. Men nu är de åtminstone klara. Nyårslöfte inför 2010: Inte skjuta upp saker. Nej just det, jag avger ju inga nyårslöften. HA! Godnatt.

Jag glömde förresten nämna att när den nya tvättmaskinen är färdig så spelar den en trudelutt. Inte en ton eller två utan en trudelutt. Det låter som en glad liten låt. "Oh, nu har jag tvättat färdigt" ungefär. I like.

Nu är en sprillans ny tvättmaskin installerad i lägenheten. Kan livet bli mer komplett?

Missförstå mig inte. Jag är ett stort fan av IKEA. Var kan man annars gå in och komma ut med möbler till en hel lägenhet och det utan att bli ruinerad på kuppen? Att man sedan får pilla och sätta ihop eländet själv får man väl ta. Säger man entusiastiskt i affären. Men när man väl öppnar den där förpackningen och tittar på ca 10 underligt formade brädbitar och metallskenor vilka kompletteras av flera påsar fulla med massor och åter massor av skruvar, muttrar, spikar och andra underligt skapade metallfoster så börjar man undra vad man ger sig in i. Beskrivningen är 20 sidor lång och inte alltid helt logisk (vad sägs om att man skall borra fyra hål i ett garderobstak helt utan anledning? För det första, när behövde man börja borra i IKEA-möbler? Skall de inte alltid vara förborrade? För det andra, vad skall man göra med hålen? Enligt ritningen skulle man bara borra men det framgick aldrig vad man skulle göra med hålen. Resultatet var att borrandet ignorerades och det gick lika bra ändå) och man känner svetten bryta fram i pannan när man ser flera timmars svärande och skruvande och spikande framför sig. Tur att man är utrustad med en lugnande musiksamling och tålamod som en ängel. Ha!

Gud alla dessa nyårskrönikor. Vad skall de vara bra för? Vilket syfte uppfyller de? Har människor så kort minne att de skriftligt måste sammanfatta året för att komma ihåg vad som hände? Är det någon slags memorytävling i vem som kommer ihåg flest saker som hände? Vem som kommer på flest idiotiska rubriker i stil med "årets roligaste citat av en sportjournalist fyra månader innan vinter-OS"? Är det något slags försök i att vältra sig i gamla minnen och saker som redan har hänt? Vad är poängen med det? "Ja det roligaste som hände mig i januari var...få se nu...det måste ha varit när jag hittade min bortkomna rosa strumpa under sängen". Herregud. Tänk om människor ägnade hälften av all denna idiotiska energi åt att istället titta framåt och sluta stirra sig blinda på saker som hände för ett år sedan. För fan, släng all sentimentalitet över bord och trampa på gasen istället. Nu kör vi.

Jag vill att vi alla är överens om några saker:

1 januari är för mig ett mysterium. Här sitter folk och lovar att de skall börja träna, äta nyttigare och så vidare. Dessutom är man lite skönt småbakis och redo för att kanske gå lite i affärer och tröstshoppa lite eftersom man ändå har liiite ont i huvudet. Vad händer? Allting är ju ta mig fan stängt. Gymmet är stängt. Alla affärer är stängda. har man tur kan man smita in på ICA och handla lite käk. Om man lyckas pricka in deras begränsade öppettider, vill säga. Det enda som uppvisar normala öppettider är fan i mig pizzeriorna. Grattis. Där gick det nyårslöftet åt skogen, liksom. Inte för att jag har som nyårslöfte att äta eller träna eller uppföra mig på nåt viss sätt (jag är ju redan för härlig) men om jag hade det så skulle jag bli asförbannad. Jäkla land att vara stängt. Grrr.