Katta

1. "Men vad är EGENTLIGEN anledningen till att du ringer i dag?" (Jag har redan förklarat problemet tydligt. Fem gånger. Skall jag illustrera det med bilder också?)

I dag har jag prutat. Det är sant. Jag brukar aldrig lyckas med det, huvudsakligen för att jag är så förbannat feg. Jag menar, man känner sig ju som världens snåljåp om man står där och vägrar betala ett visst pris för någonting som man ju ändå vill ha. Nu gällde det min cykel. Det är förmodligen punka på den (jag orkar inte kontrollera den saken närmare själv) och däcken är helt väck. Förmodligen beroende på att jag inte gjort någonting alls åt cykelskrället de senaste 20 åren. Nu kostade det 500 spänn vilket förmodligen är apdyrt men å andra sidan har jag aldrig kostat på cykeln ett enda öre i service vilket ändå gör det till en ganska ok underhållskostnad utslaget på 20 år. Nu skulle det i alla fall kosta 520 spänn för hela kalaset och jag tog ett plötsligt beslut att jag skulle pruta ner priset till 500 spänn. I en affär. Och jag lyckades! 20 spänn! Woho! Det gjorde hela dagen.

Jag är skeptiskt inställd till barnsjukvården. Tyvärr, men det är jag. Det är ingen ände på allt kontrollerande och vägande och mätande och frågande. Missförstå mig inte, självklart är det jättebra att man följer upp nyfödda bebisar och att man har dem att tillgå för alla frågor som dyker upp. Dock blir man ibland måttligt trött på dem när man får exakt samma fråga ställd till sig för femtielfte gången inom loppet av en vecka. Eller en dag, för den delen. Om nu personalen på BB eller BVC eller vart man nu är kunde prata med varandra för att se vad man svarade senast, så slipper de ställa exakt samma fråga igen. Och igen. Frågan "äter hon ordentligt" måste ha ställts ungefär 5000 gånger av olika människor de senaste veckorna. Allvarligt talat, om hon inte åt ordentligt skulle vi inte säga till då? Utan att de behövde fråga? Jag bara undrar.

Undrar om det är normalt att ha 16 liter juice stående på balkongen för att det inte får plats i kylskåpet? Dricker så mycket juice nu att jag misstänker att någon som vet något om sådana saker skulle klassa det som ett beroende. Funderar på att ta in kostnadsförslag på en pipeline direkt från Skånemejerier (de som tillverkar Bravojuicen). Är det någon mer som vill vara med på den så kanske vi kan få rabatt? Någon?

På Facebook verkar folk leva något slags parallellt liv där de gör alla "rätta" saker. Händer det något hemskt i världen så går de genast med i första bästa grupp som manar till protest mot det som har hänt. Alternativt tar på sig rollen som hjältar och startar en egen grupp så att de kan bli omnämnda i Aftonbladet (för det är ju så svårt att starta en grupp på FB). För att inte nämna de ovillkorliga kärlek de känner för sin son/dotter/sambo/man/hustru/kusin/hund/dammråtta och visar detta genom att skriva en fem rader lång statusuppdatering om nämnda person/individ. Underförstått att om man inte skriver exakt samma sak i sin EGEN status så älskar man inte sin egen familj lika mycket och är då per automatik En Mycket Dålig Människa. Fantastiskt. Det vore intressant att se vad alla dessa människor kunde åstadkomma om de faktiskt försökte använda sin energi till att göra något som VERKLIGEN betydde något. Suck.

Nu är det snart jul med julmat, julklappar och vansinniga mängder julpynt! Woho! :D

Allvarligt talat, vem bestämmer vad som skall sändas på TV? Kan du och jag ta ett snack? Oavsett när man slår på dumburken så är det ju bara skräp som visas. Det är idiotiska såpoperor, lekprogram med överexponerade kändisar, fåniga utröstningar, larviga tv-serier, etc, etc, etc. Har man tur så avbryts dessa tv-program med jämna mellanrum av reklamsnuttar som verkar ha framställts av höga tioåringar. Kan man inte lägga in veto på vad som visas? Jag kräver inte konstant högkvalitativ underhållning men ärligt talat. Det enda som går att se på är ju för fasen Nyheterna och Sportnytt. Det var bättre för. Tacka vet jag Anslagstavlan och Linus på linjen. Det var grejer det.

Kan man nominera folk till det? I så fall vill jag nominera den/dem som kommit på tvätt- och diskmaskinen. Utan dessa underbara uppfinningar så skulle världen vara en svartare, dystrare och tråkigare plats att bo på. Jag vill nominera dem till fredspriset. Omgående. Ok, jag fattar att årets pris är kört men nästa år? Kanske?

Jag vill bara göra en sak klar: nu är jag förälder, men jag har vissa gränser. Jag kommer inte att sitta och prata om konsistensen på mitt barns kroppsvätskor. Jag kommer inte att börja prata bebisspråk med människor i min omgivning. Jag kommer inte att gå omkring i otvättat hår och fula, fula kläder. Jag kommer inte att sitta och titta på korkade dagstv-program hela dagarna. Jag kommer inte att umgås med korkade människor bara för att de råkar ha barn i samma ålder (precis som om vi då skulle ha något gemensamt. Eh, skulle inte tro det va). Jag kommer inte att ge upp alla mina egna intressen och jag kommer definitivt inte att springa omkring och ta på andra gravida personers magar och säga korkade, korkade saker.

I dag var det dags för inhandling på allas vårt kära ICA (säga vad man vill men vem kan låta bli att älska en matkedja som regelbundet skickar ut rabattkuponger och schyssta erbjudanden med typ 4 kr rabatt på saker man köper ofta? Det är inte mycket pengar men jag ÄLSKAR att få saker gratis. Bring it on, bara). När man står i rulltrappan i lugn och ro så kommer det några snorungar springandes bakom oss och skall tränga sig förbi. Usch. Jag hatar sånt. Jag struntar fullständigt i om ungarna är 2 år eller 10. Det är inte det minsta gulligt. Jag flyttar mig banne mig inte en centimeter, de får vänta på sin tur som alla andra. Vet hyfs, snorungar. Och vart är föräldrarna? Lite moraliskt ansvar, tack...

...har vi fått av vår lokala ICA-handlare som gratulation till tillökningen. Hur många får en bukett röda rosor av sin kvartersbutik? ICA Kneippen är the shit.

...när någon som levt i magen i nio månader plötsligt bestämmer sig för att komma ut. Personen där inne var anonym och avslöjade ingenting annat än sitt temperament (genom mer eller mindre träffande sparkar). Nu är personen i fråga här och har plötsligt förvandlats till någon som man kan ta på, hålla om, titta på, lukta på och lära känna i största allmänhet. Konstigt. Men otroligt häftigt =)

För att undvika att fastna i gårdagens tråkighetsfälla (för att inte tala om insikten att inte alla i hela världen tycker att jag är oumbärlig) så såg jag till att hålla mig sysselsatt i dag. Först styreträning på gymmet (och är det en enda person till som säger till mig att jag "borde ta det lugnt" och att jag borde "vara hemma och boa" (vad f-n är "boa" för ord???) och att jag skall "ta det försiktigt i mitt tillstånd" så får de banne mig en propp. Betrakta härmed varningen som utfärdad. Alla som tycker att det är så jävla roligt att ligga i soffan eller sängen och äta hela dagarna kan väl göra det men försök inte övertala MIG att göra detsamma. Hur kul är det egentligen på en skala...) och sedan baka. Kanelbullar och två sorters kakor. Jag får nån knäpp då och då att jag skall baka och nu var det dags. Blev helt OK faktiskt, om jag får säga det själv. Nu gäller det bara att hitta nån mer hobby att göra om det inte händer nåt under helgen. Trädgårdsmästeri?

...blir man när man inte jobbar. Det bestäms en massa, saker händer och plötsligt kan man inte påverka ett dugg längre. Kul. Dessutom har jag insett att jag inte är oersättlig utan att jobbet tydligen klarar av att snurra på utan mig. Suck. Vilken insikt.

Ett tag fanns det ju hur många som helst och nu: inga alls. Var är alla filmer som handlar om jordens undergång, tornados, vulkaner, stormar, meteoriter, aliens, bibliska omen...jag saknar dem. Jag efterlyser en rejäl katastroffilm. NU.

I dag på vägen hem från gymmet så var det nåt skumt på gång. Först ser jag en polis i full uniform gå framför mig och prata i sin radio. Sedan ser jag en polisbil parkerad bakom ett hörn vid en parkering, precis så att den inte syns från vägen. Ytterligare några meter bort står ytterligare en fullt uniformerad polis bakom ett hörn vid en hus och sneglar ut vid vägen. Vad var det som hände? Kan de inte informera allmänheten så att man får veta? Jag är sååå nyfiken. Tell me!

...senaste numret av Träningsguiden i brevlådan. Den kommer ut två gånger om året som extranummer till Fitness Magazine som jag prenumererar på. Det finns sååå många styrke- och konditionsövningar som jag vill köra. Nu dröjer det ju ett tag tills jag kan köra fullt ut men jag är grymt motiverad. Det krävdes visst ett lite längre uppehåll för att få igång motivationen igen. Nu tränar jag ju visserligen fortfarande men jag kan inte köra till max på samma sätt, nu är det mest underhållande träning som gäller. Men vänta bara några månader, då är det fullt ös igen. Är toksugen på att köra styrketräning och lassa på vikter till max...för att inte tala om intervallträning :D

Max åtta dagar kvar. Det är en uppsatt tidsfrist, sedan får det vara klart. Då har vi dessutom varit frikostiga och räknat +3 dagar. Det gäller bara att bestämma sig. Sådeså.

I dag blev jag intervjuad av en tidning (för andra dagen i rad är jag med i media, herregud nu är det bara att vänta på att autografjägarna skall anfalla). Nåja, det rörde sig om något ganska trivialt, tidningen i fråga var ute på stan och frågade folk vilka deras favoritfilm var och så lite följdfrågor på det. Enkelt, kan man tycka. Men icke. Jag lyckades svara fel på en fråga. Min ålder. De frågade hur gammal jag var och jag sade 31. Det är jag ju inte, jag är 30. Efter några sekunder så kom jag på mitt misstag och jag funderade på att säga att jag sagt fel men om inte innan så borde de ju då tycka att jag var helt vrickad som inte själv visste hur gammal jag var...så jag höll tyst. Så nu är det officiellt. Jag vet inte hur gammal jag är. Och det finns dokumenterat. Bravo.