Katta

Snart dags för Ölandssemester. Jag har bara några frågor. Vad har man för valuta där, måste man växla? Finns det raukar där? Går det en massa får fritt på ön? Finns det några bankomater där? Finns det några affärer? Vad gör man när det regnar? Och hur lär man sig öländska?

Jag har blivit besatt av kläder. Det är sant. Jag. Men nu snackar vi inte vanliga kläder (eller vad man nu skall kalla det. "Ovanliga" kläder?) som man har på sig om dagarna (är man mammaledig så är man inget modelejon, precis) utan träningskläder. Jag har blivit helt galen i träningskläder. Eftersom träning är mitt största intresse så är det väl ingen jättekonstigt men det har tagit oanade proportioner. Från att innan lilla O:s tillkomst ha klätt mig i svart, svart och åter svart på gymmet så kör jag nu endast neonfärger. Starka färger skall det vara. Starkt lila, rosa och turkost. Det har aldrig hänt mig förut. Är det mammagenen som har slagit till? Kommer jag att spöka ut min dotter i samma färger? Kommer jag att tvinga på lilla O lila benvärmare när hon börjar dagis? Kommer jag att börja köpa träningskläder även till henne? Kommer vi att köra träningspass tillsammans i exakt matchande kläder i framtiden? Den som lever får se.

Nu är pilatesbollen uppblåst och rund. Då återstår bara problemet med hur jag skall informera lilla O om att mamma då och då måste låna hennes nya favoritleksak för att träna...=)

Usch. Jag mår illa. Hur kan en galning påverka så många människor? Hur kan han planera och genomföra något så fruktansvärt som det som hände i Oslo? När sådana här saker händer så blir jag helt manisk, jag läser varenda artikel jag kan hitta, alla vinklingar som går att få, allt för att försöka förstå vad som har hänt och varför. Men jag förstår verkligen inte varför. Det är helt sjukt. Hoppas att jag vaknar upp i morgon och inser att allting var en dröm och att världen faktiskt inte är befolkad av galna idioter som är kapabla till sådana här saker. Hoppas.

Jag antar att man borde skriva något om det som hände i Norge i dag. Facebook är fullt av kommentarer och statusuppdateringar och folk har gått med i grupper till höger och vänster för att visa sin solidaritet. Jag skulle också vilja säga något. Men jag vet inte vad. Vad säger man? Det finns ingenting som kan förhindra det som hänt, det finns ingenting som kan begränsa skadan. Det spelar inte någon jäkla roll vad jag skriver på Facebook, vilka grupper jag går med i eller vad jag egentligen skriver här för det finns ingenting jag kan göra åt det. Mer än hoppas på att de får tag på de jävlarna som gjorde det. Det hoppas jag verkligen. Hoppas de får vad de förtjänar.

I dag blev det ett styrketräningspass på gymmet, galet skönt var det. Bestämde mig för att köra ett pass med få repetitioner och hög belastning och lade på flera kilo på i stort sett varenda övning jag brukar köra. Ni vet när man bestämmer sig för att köra stenhårt, lägger på lite extra vikt, inser att det inte alls var tungt utan lägger på ännu mer och det ändå känns som om man har mer kvar att ge? Man känner sig helt enkelt urstark. Så kändes det i dag, jätteskönt. Lyckades t ex med nytt personbästa på den sittande benpressen, 136 kilo. Kändes jäkligt skönt :D Det är otroligt skönt att över huvudtaget träna styrketräning, att känna hur man bara blir starkare och starkare i kroppen allt eftersom tiden går...det är häftigt. Rekommenderas!

Undrar hur mycket godis man kan äta innan man blir mätt. Jag menar helt mätt. Har ätit godis lite till och från under dagen och trodde efter middagen för några timmar sedan att jag aldrig skulle äta igen i hela mitt liv. Men nu är jag lite hungrig igen. Inte bara lite hungrig utan ganska mycket, faktiskt. Skulle sitta bra med lite godis. Bara lite. Jättelite.

Lyssnar på folket någon våning ner som har fest och tycker verkligen att de kan dämpa sig lite. Pratar de inte lite högt? Och måste de smälla så i dörren? Och måste de verkligen kräkas på innergården? Suck.

Det här med Google+ alltså. Vad skall det vara bra för? En sida som har exakt samma funktioner (förutom bildhanteringen. Jag måste erkänna det, Google+ har en sjukt snygg bildhantering) som Facebook men som har gett dem lite annorlunda namn för att inte FB skall stämma skiten ur dem. Istället för att klicka "gilla" så klickar man "+1". Wow, liksom. Dessutom är Google+ sjukt händelselöst eftersom man knappt har några kompisar som är reggade där vilket gör att det inte dyker upp några statusuppdateringar alls. Och på tal om statusuppdateringar förresten, hur gör man då? Skall man logga in på både Facebook och Google+ för att skriva exakt samma sak? Är inte det lite väl internetnördigt? För att göra det lite intressantare borde man snarare skriva "Jag är skitpigg" på Facebook och "Jag är skittrött" på Google+. Busigt. Dessutom orkar jag personligen inte engagera mig i mer än en av alla dessa hypade sociala medier åt gången. Jag föredrar att leva mitt liv framför att sitta framför datorn och skriva om det. Sådeåså.

Köpte blöjor i en helt ny storlek till lilla O i dag och kom på mig själv med att öppna paketet så fort jag kom innanför dörren för att kolla in den nya storleken. Herregud, jag har blivit min egen värsta mardröm.

...när man tagit ut alla sängkläderna ur sängen för att tvätta dem och kommer på det först mitt i natten så att man måste bädda sängen innan man lägger sig :P

Är man en gammal surkärring om man önskar att skolan börjar snart igen så att alla ungar tillbringar dagarna där och inte ränner ute sent på kvällarna och väsnas och är i vägen i största allmänhet?

Gurk- och morotsstavar med dipp i all ära men att jämföra det med riktigt godis går INTE.

Jag blir galen. Jag hatar när saker och ting inte gör som jag vill. Värst blir jag när jag är hungrig. Jag måste äta med jämna mellanrum (max ca fyra timmar emellan maten) annars blir jag grinig, kinkig, sur, gnällig, kan inte fokusera på någonting annat än att hitta/äta mat och blir vansinnig om någonting kommer i vägen för min jakt på mat. Det spelar ingen roll om en vänlig människa kommer fram till mig och säger något snällt, jag är redo att brotta ner vem som helst som står i vägen mellan mig och maten. I dag var jag inte enbart utan mat en längre stund än vad jag ansåg vara rimligt, jag skulle öppna ett juicepaket och lyckades spilla ut en stor del av paketet p g a en idiotisk öppning (allvarligt talat, VEM designar öppningar på juicepaket? Må du brinna i helvetet) och nu sitter jag och har svarat på en kommentar i bloggen. Men den syns inte. Jag har lagt upp den flera gånger och klickar man på "kommentarer" i inlägget så finns den medräknad i antalet kommentarer men texten ligger inte där. Jag blir galen. Jag försöker och försöker men det funkar inte. Jag blir argare och argare, spottar och fräser och svär för mig själv. Jag överväger allvarligt att ta datorn och hiva ut den genom fönstret (kontoret ligger på fjärde våningen) i ren ilska. Antagligen borde jag ta ett djupt andetag och lugna ner mig själv men jag blir så ARG. Jättearg. Grrr.

Om man har ett par nya skor som i stort sett omedelbart orsakat blödande skavsår på fötterna så är det ingen idé att vänta tills skavsåret läker och sedan använda samma skor igen. Särskilt inte på en långpromenad utan ett par reservskor i beredskap. Ville bara säga det.

Lilla O kommer in och sätter sig vid ett bord. Servitören kommer fram. "Dagens rätt är..." Innan han hinner prata färdigt avbryter lilla O. "Det bryr jag mig inte om. Ge mig mat. Nu." Servitören börjar flacka med blicken. "Eh, jag skulle just berätta vad dagens rätt är". Lilla O spänner ögonen i honom. "Ge mig mat NU. Jag är HUNGRIG." Servitörern börjar trampa på stället, lite undrande över denna bestämda gäst med ett något avvikande beteende. "Jo men vad önskar ni att äta? Vi har ju fisk, kött, sop..." Lilla O tar ett bestämt tag i bordet hon sitter vid, tar ett djupt andetag och vrålar "MAT! Jag vill ha mat NU! Jag är HUNGRIG! MAT MAT MAT!!!" Servitören tar vettskrämd ett skutt tillbaka, tittar snabbt runtomkring på de andra gästerna och inser att han har problem. Servitören rusar in i köket. Allt ackompanjerat av lilla O som vrålar "MATMATMATMATMAT NUNUNUNUNUNUUUUUUUUUUU!!!!!" Uppskattningsvis 30 sekunder senare störtar servitören ut ur köket med en tallrik av odefinierat innehåll. Han fullkomligen kastar tallriken till lilla O som med stor förtjusning börjar stoppa i sig maten. Lilla O:s ljud ändrar nu fokus till ett fullkomligt vältrande i njutning. Lilla O kastar i sig maten men mellan varje tugga kommer ett "MMMMM. Oh, så gott. AAAAAHHH. Toppen. Verkligen MMMMMMMMMMMMM." Lilla O bryr sig inte så mycket om bordsskick så en del av maten hamnar utanför lilla O:s mun men det mesta hittar rätt. Lilla O stoppar i sig all mat på uppskattningsvis ca fem minuter. Servitören tittar vettskrämd fram bakom ett hörn. Lilla O spänner ögonen i honom "EFTERÄTT! JAG VILL HA EFTERRÄTT! FIXA DET NU! NUNUNU!!!" Servitören vänder blixtsnabbt på klacken och störtar in i köket. Innan dörren hunnit stängas bakom honom är han tillbaka med frukt till lilla O. Lilla O blir knäpptyst och äter frukten med andakt. Hon slutar inte äta förrän tallriken är helt tom. Lilla O är nöjd och lämnar lokalen. Servitören inser att han aldrig någonsin tidigare träffat någon som är riktigt hungrig.

Om du skall färga håret i en mörk, mörk färg, se då till att det finns ventilation i rummet och stäng inte både badrumsdörr och fönster samtidigt. Om du stänger både badrumsdörr och fönster samtidigt och märker att hårfärgningsångorna gör det svårt att andas, se då till att någon annan öppnar antingen dörr eller fönster i badrummet. Om du inte ser till att någon annan öppnar dörr eller fönster, se då till att du inte har dina kladdiga hårfärgningshandskar på dig när du skall öppna det vita badrumsfönstret. Om du har dina kladdiga hårfärgningshandskar på dig när du öppnar det vita badrumsfönstret, kontrollera då omedelbart efter öppnandet av fönstret om det har kommit någon hårfärg på det vita fönstret. Eller den vita väggen. Om du inte omedelbart kontrollerar om det har kommit hårfärg på det vita fönstret eller den vita väggen så blir det mörka, mörka fläckar på dessa senare. Så, någon som vet hur man får bort mörk hårfärg från vita väggar och vitt fönster? :P

I dag fick lilla O smaka på glass för första gången. Lilla O gjorde en något förundrad grimas efter att ha smakat på den kalla geggan men accepterade den. När hon ätit upp glassen sköljde hon bort den nya, lite otäcka smaken genom att suga på sin egen vänsterfot. Tydligen smakar den bättre än glass. Intressant. Själv är jag inte vig nog för att kunna göra samma jämförelse.

Lilla O har lagt sig till med ovanan att vakna tidigt om dagarna. Väldigt tidigt. Närmare bestämt kvart i fem. På morgonen. Det är helt sjukt tidigt. Med tanke på att hon även lyckats hålla detta klockslag som ett urverk så har vi onda aningar om att detta tyvärr inte är ett högst tillfälligt gästspel i lilla O:s morgonrutin utan i själva verket en helt ny, inte så välkommen vana. Lilla O är vid kvart i fem världens mest pigga bebis och pockar direkt på uppmärksamhet. Vaknar man inte direkt så ser hon till att man vaknar. Positivt är dock att lilla O efter frukosten vid femtiden ser till att somna om i några timmar så att även hennes trötta föräldrar kan sova lite till. Efter att denna insomningsperiod gått över så vaknar lilla O till liv igen för att köra på i 100 kilometer i timmen i ytterligare ca 2-3 timmar. Sedan måste hon sova igen. Jag bedriver ett energiskt lobbyarbete för att få lilla O att förstå att om hon sover längre på morgonen så behöver hon inte bli så trött på förmiddagen. Mitt bud är därför att lilla O skall sova betydligt längre på morgonen för att sedan hålla sig pigg på förmiddagen. Lilla O har hittills utan pardon förkastat alla bud jag har gett. Lilla O:s svar är att hon inte anser sig behöva anpassa sig till andras önskemål eftersom hon ändå får alla sina behov tillgodosedda. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt att lilla O har envåldshärskartendenser redan vid åtta månaders ålder. Nåja, är man världens coolaste, smartaste och sötaste envåldshärskare så kommer man undan med en hel del =)