Katta

Jag tycker att människor vågar alldeles för sällan. Många klagar över sitt jobb, sina vanor, sin hälsa, sitt boende, sina kläder, sin livsstil...listan kan göras lång. Men många väljer att inte göra något åt det. Ofta har de tusen ursäkter. "Jag hinner inte...kan inte...vågar inte...orkar inte...". Det är bara ursäkter. Om man verkligen vill göra något så gör det. Det är bara att bestämma sig. Jag säger inte att det är lätt, för det är det inte alltid. Men vem har sagt att livet alltid skall vara lätt? Det är väl det man får kämpa för som verkligen känns bra i slutändan? Våga göra det som känns jobbigt. Släpp taget om allting som är enkelt och självklart och BEKVÄMT. Man vet vad man har, men inte vad man får. Man skulle kunna få något som är sämre. Men tänk om det man får är något som är oerhört mycket bättre? VÅGA!

Lilla O gjorde i helgen premiär i en sandlåda. Lilla O utrustades med diverse spadar och hinkar och sattes i en sandlåda (iklädd vita byxor, hade vi inte suttit i skydd på en innergård hade vi antagligen fått flera arga ögonkast av rabiata stadsmorsor). Lilla O accepterade sanden med tveksamhet. Den var lite fuktig och bestod av väldigt små sandkorn som stannade kvar på lilla O:s händer och kläder. Lilla O tycker inte om att bli kladdig och smutsig så hon gjorde flera besvärade grimaser men eftersom hon är en tuffing så gav hon inte upp utan fortsatte att sitta i sandlådan. Dock var grässtråna vid sandlådan mycket roligare och intressantare än själva sanden. Detta förstod dock inte lilla O:s föräldrar som med stor entusiasm låg på alla fyra i sandlådan och byggde sandslott för glatta livet. Efter ett litet tag gick hela familjen in. Lilla O var nöjd eftersom hon fick dra lite i gräsståna och sedan komma in i värmen och få ett varmt bad. Lilla O:s föräldrar var nöjda eftersom de för första gången på flera år hade ett legitimt skäl att bygga sandslott igen. En mycket lyckad sandlådepremiär för lilla O, med andra ord.

Zucchini är den sämsta grönsaken. Den har ingen mening. Den smakar inte gott och den har en konsistens som mest påminner om svampigt trä. Den ser ut lite som en gurka vilket får en att tro att den skall ha en liknande smak, frisk och lite krispig. Men nej. Smaken är anonym och tråkig och efter en liten stunds tuggande så sväljer man bara för att bli av med eländet. Trots att denna eländiga grönska inte har några som helst positiva egenskaper så envisas människor med att köpa den och ha den i recept för olika maträtter. Jag kan bara anta att det är på grund av att de tycker synd om zucchinin för att den är så äcklig så att de answer sig skyldiga att skapa ett användningsområde för den. Men det behövs inte. Ibland är saker bara äckliga och därför kan man tiga ihjäl dem och tyst låta dem försvinna från jordens yta, saknade av ingen. Detta öde borde drabba zucchinin inom en snar framtid, annars finns ingen rättvisa. Vila i frid, zucchini.

- Köpt ett helt regnställ (innan har min räddning alltid varit paraplyer)

Ack, Canons EOS-serie, finns det något vackrare...suck...

Eftersom det bara är idiotiskt dåliga serier och diverse skräp på tv så utgör dvd räddningen. För tillfället håller vi på och tittar på hela Vita Huset, en helt sjukt bra serie som jag inte fattar att jag inte sett tidigare. Hur som helst. Nu skall vi snart inleda allra sista säsongen och det börjar bli jobbigt. Man vill ju se vad som händer samtidigt som man inte vill att serien skall ta slut. Vad man än börjar titta på sedan så blir det ju oerhört svårt -om inte omöjligt- att slå Vita Huset. Jag försöker dock göra reklam för Baywatch som en tänkbar efterträdare, ett förslag som dock hittills inte fått något som helst genomslag. Ett annat alternativ är självklart MacGyver men jag är även öppen för andra kvalitativa förslag. Dallas? Fem myror är fler än fyra elefantar? Hm.

Lilla O är verkligen i sitt esse. Det är hon i och för sig alltid, men nu har hon på något sätt verkligen kopplat att det finns en massa föremål runt henne. Föremål som kan slitas ned, öppnas, dras i väg, etc. Från att ha varit en ganska harmlös baklängeskrypare (Lilla O tycker att det är mer spännande att krypa baklänges än framlänges. Jag antar att det är för att hon inte ser vad som händer utan vill låta det bli en överraskning..och för att hon vill se till att jag inte är ouppmärksam utan ser till att följa med för att rädda henna ur diverse situationer som kan uppstå) så har hon nu utvecklats till att bli en baklängeskrypare med marodörtendenser. Hon öppnar lådor, drar ut påsar med diverse innehåll över golvet, flyttar på saker som ligger inom räckhåll på olika hyllor, monterar isär kyl och frys, etc. Det finns ingen hejd på hennes upptäckaranda. Det är givetvis jätteroligt att se henne upptäcka världen men om det nu var någon som trodde att det var lugna gatan att vara föräldraledig - ha. Det är det INTE =)

Lilla O gillar inte skor. Eller strumpor. Eller, rättare sagt, hon gillar inte skor eller strumpor på vänster fot. Höger fot spelar inte så stor roll men vänster fot är inte bra. Så fort man har tagit på henne strumpor och/eller skor så sträcker hon ner handen, tar ett stadigt tag och drar. Och drar. Och drar. Dragandet tar inte slut förrän irritationsmomentet på foten är borta, alternativt att man lyckas avleda hennes uppmärksamhet en stund (bebisar är ganska enkla att distrahera) men när hon i det senare fallet kommit på att det är just hennes uppmärksamhet hon vill ha så återvänder hon fokuserat till sin huvudsakliga uppgift, det vill säga att dra av sig de förhatliga prylar som sitter på foten. Då är frågan: har lilla O klåda på foten eftersom ingenting får sitta kvar där? Har hon en mindre vänsterfot eftersom allting på den har en tendens att åka av? När kommer Lilla O att acceptera att ha saker på vänstra foten? Hur skall lilla O hantera vintern när hon har lärt sig att gå och inte vill ha någonting på sin vänstra fot? Och vem blir det egentligen som då får bära lilla O för att hennes vänstra fot är kall och/eller blöt eftersom hon inte har någonting på den? Fortsättning följer.

Lilla O har utvecklat ett starkt intresse för kylskåp. Hon är mycket fascinerad av kylskåpets innehåll och kikar gärna in så länge som möjligt när man öppnar dörren för att ta ut eller ställa in någonting. Dessutom har hon upptäckt att såväl kyl som frys har en del längst ned vid golvet som går att ta loss om man bara tar ett rejält tag och vickar lite. Därför har lilla O med stor entusiasm tagit sig an uppgiften att montera ned våra vitvaror. Som tur är så får hon bara tag i en del men just denna del flyttas runt över golvet med stor iver. I dag upptäckte hon även våra cd-hyllor med ett fyrsiffrigt antal cd-skivor i. Lilla O upptäckte att om man tar ett stadigt tag om en cd-skiva så går den att ta ut ur hyllan och dra runt på golvet. Det är ett mycket underhållande och fascinerande steg att följa, men det är tur att hon sover i spjälsäng för annars är möjligheten överhängande att hon skulle kunna ta sig runt och montera ned hela lägenheten innan vi har hunnit vakna på morgonen...=)

I går var vi på Linklin Park-konsert. Den var helt SUVERÄNT bra. Under konserten så fotade jag lite med mobilkameran, inte för att det blir asbra kort utan mest för att ha lite bilder. Efter sista bilden jag tog lade jag ner mobilen i väskan som jag hade mellan mina ben (jag hade sittplats). När konserten var slut så gick jag några meter och började sedan gräva i väskan efter mobilen. Hittade den inte men fortsatte gräva i väskan eftersom jag visste att den var där. Hittade den inte utan fick stanna och vända ut och in på hela väskan. Ingen mobil. Tittade i handväskan. Ingen mobil. Jackfickorna. Ingen mobil. Mobilen var helt borta. Väldigt bra, med tanke på att jag köpte en splitter ny mobil för bara några månader sedan. Gick tillbaka till våra sittplatser och letade. Ingen mobil. Frågade en av vakterna var upphittade saker fanns och tog mig dit. Vid disken stod en tjej som jag frågade om hon fått in någon mobil. Tjejen tittade på mig som om jag vore en idiot som ens trodde att någon skulle lämna in en hyfsat ny mobil. Jag kände hopplösheten komma smygande men beskrev utseendet på mobilens fodral. Samtidigt ringer vi till mobilen (den var på ljudlös så det kändes lite meningslöst men vad skall man göra). Tjejen säger "är det den mobilen ni ringer till nu?". "Japp" säger jag. "Är den grön?" säger hon. "Japp" säger jag. Varpå hon böjer sig ned och plockar fram...min mobil!!! Någon som jobbade på arenan hade hittat mobilen (vilket måste ha gått på någon minut för det var ungefär så länge vi var i från platserna innan vi gick tillbaka) och lämnat in den. Helt sjukt snabbt jobbat av personalen på Globen och jag blev sååå lättad. Så vad jag vill säga är

Finns bara en sak att säga. Eller nej, förresten. Flera saker. SÅ jävla tokbra. Helt otroligt. Jag hade otroligt höga förväntningar innan konserten och bandet överträffade dem med råge. De kom ut och körde fullt ös från första sekunden och lättade inte på gasen en enda gång. Från början till slut så var konserten helt otroligt bra. Var helt lyrisk efteråt. Ni vet när man tittar på en konsert och känner i hela kroppen att man tittat på samma artist i nästan två timmar? Man tycker att uppträdandet är helt ok men man orkar helt enkelt inte koncentrera sig längre? Så var det INTE här. Kunde inte slita ögonen från scenen en enda gång, de hade gärna kunnat köra i minst en timme till. Gärna längre. Mycket längre. Dessutom körde de ALLA bra låtar, saknade inte en enda. Sjukt bra stämning var det i Globen också. Nog för att utomhuskonserter är bra men att sitta inomhus och lyssna på asbra musik när det är regnigt och lite kallt ute...det är helt okej det med. Betyget? Jag ger Linkin Park 5 starka rockband av fem möjliga. Starka. Mycket starka =)

I några dagar nu så har det stått två krukor basilika på vårt köksbord. Det luktar gott. Jättegott. Så gott att jag allvarligt fungerar på att börja knarka basilika. Jag kan komma på mig själv med att gå och tänka på hur gott det luktar. Frågan är bara om det a) skulle klassificeras som ett brott att knarka basilika och b) hur man i så fall skulle gå till väga? Sniffa ligger nära till hands men tänk om man sniffar för hårt och får upp ett helt basilikablad i näsan och måste uppsöka läkare för att få ut det? Hur förklarar man det på ett vettigt sätt? Äta det är ett annat alternativ men inte lika bra för det är ju själva lukten jag vill åt. Och att äta så mycket basilika...jag vet inte. Jag är ju ingen häst heller. Det lutar nog åt sniffning. Faktiskt.

Vår BVC-tant är en riktig pms-kärring. Jag blir så sabla irriterad. I dag var vi där med lilla O (som för övrigt följer den tungt vägande kurvan exemplariskt, tack så mycket) för att väga och mäta. Allting var frid och fröjd. Till s pms-kärringen började prata om mat. Jag har valt att ge lilla O burkmat när vi är hemma eftersom jag heller får maten färdig på 30 sekunder och lägger resten av tiden på att busa med henne än att stå och laga mat (och nej alla ni morsor som precis drog efter andan i skräck, hon äter inte bara burkmat under dagen utan andra saker också). Detta gjorde att pms-tanten drog efter andan och sade att det VERKLIGEN var på tiden att lilla O får samma mat som vi. När jag sade att hon kommer att få det men inte nu, utan längre fram när hon kan äta mer saker så kippade tanten nästan efter andan. Lilla O får olika sorters burkmat och mår alldeles utmärkt av det, tack så mycket. Vi tänker inte ändra hennes mat för att en knäpp gammal tant som lever på 1920-talet tycker att man skall laga mat, klippa sina egna barn och sy sina egna kläder. Vi gör det som passar OSS och sedan kan tanten hoppa upp och sätta sig någonstans. BVC i all ära men då och då märks det att de som jobbar där är övervintrade gamla drakar från stenåldern. Sådeså.

Så kom årets första myggbett. Tack som fan. Verkligen.

I dag skulle jag köpa salt. En lätt uppgift, skulle man kunna tycka. Nix. Gick runt varv efter varv i ica-butiken och hittade ta mig f-n allting annat än salt. Tusen hyllor och inte ett sabla paket. När jag efter tredje varvet började bli riktigt irriterad så började jag leta efter någon att fråga. Det fanns ingen. Ingen. Efter ytterligare några rundor (och svordomar) så hittade jag saltet längst ned vid golvet i en mer eller mindre suspekt hylla. Sabla matbutiker att ha dålig service. Är det meningen att man skall köpa ett paket kakor i ren ilska och tugga i sig dem för att undvika att istället slå någon i huvudet? Skall man köpa godis för att tröstäta när man väl kommit ut ur butiken för att man är så irriterad? Skulle inte tro det. Jag faller inte för era onda planer, butiksägare. Moahaha. Haha. Ha.

I dag var jag och lilla O ute på promenad. Det var varmt och skönt och vi gick några kilometer innan vi slog oss ned på en filt vid strömmen. Lilla O låg och pillade lite med sina leksaker samtidigt som hon envisades med att rulla varv efter varv på filten så att jag med jämna mellanrum fick gå och hämta henne från gräsmattan. Efter att vi varit där ett tag så blev lilla O lätt uttråkad. Detta visade hon genom att ge ifrån sig ljud som kunde få vem som helst att tro att det var något allvarligt fel. Lilla O tycker det är intressant med nya ljud och om hon har kommit på ett nytt ljud så prövar hon gärna det då och då vid de mest oväntade tillfällen. Nu prövade hon sitt nya gråthulkande ljud som påminner om en bebis som upplever något mindre trevligt. Lilla O var i och för sig uttråkad vilket hon säkert upplevde som mindre trevligt, men att döma av blickarna jag fick från en del människor på området så kan det vara så att en del tyckte att jag mest största sannolikhet var en Olämplig Mamma. Jag vill bara påpeka att det är jag inte. Jag är en Utmärkt Mamma. Med en Uttråkad Bebis. Som kan hulka. Det var det hele.

Jag har ju tidigare meddelat att lilla O är i rörelse. Lilla O har nu inte bara börjat medvetet hasa sig baklänges, utan gör detta även med en accelererande hastighet. Nu blir det i och för sig inte någon häpnadsväcknande hastighet när det handlar om en bebis som kryper, men när man skall följa efter henne och lyfta bort köksstolar (som hon trasslar in sig i) och lyfta upp henne så att hon kan hasa åt ett annat håll (när hon t ex fastnat med baken mot trappan) så slås man av hur snabbt en bebis kan göra saker. Dessa hasande utflykter ackompanjeras av mer eller mindre genomtänkta ninjarullningar då lilla O med dödsförakt kastar sig åt sidan och rullar både en, två och tre gånger innan hon stannar, ofta då med ett förvånat uttryck i ansiktet eftersom hon befinner sig någon helt annanstans än för två sekunder sedan. Lilla O har dock inte riktigt lärt sig analyserandets konst än utan rullar och hasar åt alla håll utan hänsyn till om det finns hinder i form av stolsben, väggar, fötter eller dylikt. Lilla O skall fram, kosta vad det kosta vill. Bra egenskap tycker jag =)

...när det är varmt. Jag vet inte, jag. I dag var det i alla fall 27 grader hemma och i stort sett hela dagen har spenderats inomhus med fördragna persienner, AC:n igång och fläktarna på högsta hastighet. Många tjatar om att de skall sola (har flera grannar som föredrar att ligga och pressa i solen på innergården. Innergården består av grus och en och annan bil. Kul.) men själv vill jag bara fly in i skuggan och helst slippa vara utomhus under dagen över huvudtaget. På kvällen går det bra men på dagen...urrrgggh. Som tur är så är lilla O en giltig ursäkt för att sky allt vad sol heter. Men å andra sidan, utgör man en del av rödlätta familjen så är det kanske inte något direkt dåligt...=)

iiiiiiihhhhhhhhhhhhh!!! :D

Jag är helt beroende av min kalender. Helt. När jag jobbar så har jag en papperskalender som är fullklottrad plus att den är fullproppad med post-itlappar. Har jag glömt kalendern hemma en dag så är jag helt körd och har inte en aning om vad jag skall göra den dagen. Nu när jag är föräldraledig så har jag av förklarliga skäl ingen papperskalender (jobbigt att bära bebis på ena armen och kalender på andra) utan är helt beroende av min mobil som jag använder som kalender. Där lägger jag in allting jag skall göra eftersom jag totalt glömmer bort det annars. Besvärligt bara när jag skall göra något en dag men inte har någon bestämd tid, lägger in en tid på måfå, mobilen påminner när jag inte kan göra saken i fråga eftersom jag är upptagen med annat, jag stänger av påminnelsen eftersom den låter så jäkla irriterande och tja...glömmer bort vad det är jag skall göra. Borde förmodligen ha en assistent som dök upp vid väl valda tillfällen och såg till att jag faktiskt kom ihåg att göra saker och ting. Kan man dra av på skatten för det? Hm.

Barn väcker oerhört mycket känslor. Hos föräldrar. Andra föräldrar. Jag undviker alla de där vanliga sajterna om föräldraskap eftersom jag inte orkar ta mig igenom alla mer eller mindre korkade inlägg som dyker upp där. Dock har jag ett knippe bloggar som jag läser regelbundet och flera av de som skriver bloggarna är (händelsevis, det är inte därför jag läser dem) föräldrar och har blivit det under det senaste året. Följaktligen blir det ett och annat inlägg om deras barn. Och herregud vad mycket åsikter det dyker upp i ämnet. Rasande diskussioner uppstår om vilka kläder barn skall ha på sig, vilka leksaker de skall få ha, hur långa dagar de skall gå på dagis, när de skall börja på dagis...ämnena är hur många som helst. Det räcker inte att någon säger "så här gör vi" utan att en annan mamma (oftast, faktiskt, papporna lyser med sin frånvaro) rasande skriver att de som gör på det viset är sååå dåliga föräldrar och då tänker man minsann inte på barnens bästa utan bara på sig själv och blahablahablaha. Helt otroligt. Begriper inte hur människor kan vara så otroligt engagerade i andras barn andras liv. Så länge inte ett barn mår uppenbart dåligt så utgår man väl ifrån att föräldrarna gör det bästa för barnet och hela familjen? Visst kan man ha åsikter om saker och ting (jag hatar små rosa fåniga saker på tjejbebisar men det innebär inte att jag ger mig in i rasande diskussioner med mammor som klär sina bebisar som små barbiedockor. Det innebär att jag själv inte klär lilla O i de kläderna) men att hålla på och ha en massa åsikter för att medvetet göra andra föräldrar ledsna och osäkra...fy, vad fult. Sådana idioter borde skämmas. Synd bara att en del föräldrar är så osäkra att de tar åt sig och ändrar på sig för att de tror att det någon annan säger stämmer bättre än det de själva tycker. Mycket synd.

Så himla skönt gympass i dag, körde ren styrketräning och det var sååå skönt. Ibland känner man sig bara toktaggad att köra ett pass och så var det i dag, i slutet var musklerna så trötta att jag knappt fick upp armarna över huvudet...men sååå skönt. Styrketräning är något av det bästa som finns, underbart coolt när man märker att man blir starkare och starkare för varje gång. Rekommenderas! =)