Katta

I dag var jag hos frisören igen. Varje besök där brukar föregås av lite ångest för jag VET att hon kommer att snacka som en galning och jag vill bara att hon skall vara tyst och klippa mitt hår...och vill förmedla det budskapet utan att vara alltför otrevlig. Ett "mmm" som svar på alla frågor brukar inte hjälpa, om nu någon undrade. Inte den här gången heller. Grep som vanligt tag i några icke intressanta skvallerblaskor och satt försjunken i dem som om det gällde livet, jag inbillar mig att det bidrog till att i alla fall bitvis var tyst. När allting är klart så drar jag ett lättnadens suck. Ut i tystnaden utanför salongen (ni skulle bara veta vilken ljudnivå det är där inne med allt sabla snackande) och så vet jag att det är flera veckor tills jag skall dit nästa gång. Puh.