Katta

Gud vad jag är irriterad på negativa människor. Det skall letas problem och det är så jobbigt och jag får inte som jag vill och varför är det på det här viset och det tar visst aldrig slut. Herregud, skit i varför saker och ting har hänt, konstatera att de är på ett visst sätt och gå vidare med ditt liv människa. Svårare än så är det inte. Allt detta ältande fram och tillbaka driver mig till vansinne, en vacker dag kommer jag att koka över och då blir det en explosion. Man väljer faktiskt själv vilken inställning man har till saker och ting. Och SÅ jävla jobbigt är det faktiskt inte.

I dag hade jag en heldag på sjukan (eller egentligen en halvdag men heldag låter coolare). Först skulle jag till röntgen för att röntga nyckelbenet, sedan till ortopeden för att få domen och sist men inte minst till sjukgymnasten för att få lite nya övningar. Kan ju sammanfatta dagen med att det är jävligt tråkigt att vänta på sjukhus. Dock hade jag med mig lektyr som jag inte hinner läsa annars men som nu plöjdes igenom i ett nafs. Det visade sig att nyckelbenet hade flyttat sig (euuuwww) till ett sämre läge än det hade direkt efter själva brottet, men det var inget konstigt för tydligen drar musklerna i benet så att det flyttar sig. Dessutom har jag en avbruten benflisa som ligger och skvalpar men den kommer tydligen att upplösas av sig själv (urk). Av sjukgymnasten fick jag ett gummiband (jag funderade lite på om hon ville att jag skulle betala för det, det stod 55 kr på påsen men hon sade inget och jag tog det och gick. Hähä.) och lite övningar med belastning. Aslätt belastning men ändå. Nu skall jag köra på dem i två veckor och sedan öka lite på vikten. Det går framåt även om det går aaaaaaaaaaslångsamt. Trevligt. Inga fler möten med sjukgymnasten i alla fall så nu skall väl sjukhusbesöken vara över för den här gången. Häpp.

I morgon har jag en halv dag bokad med i tur och ordning röntgen, ortoped och sjukgymnast. Det kan väl vara lite trivsamt att få besked av typen "i vilken vinkel har mitt nyckelben växt fast" men det jag verkligen oroar mig för är dötiden. Får satsa på att ta med mig en bok men en bok kanske inte räcker? Det kanske tar dölång tid? jag kanske behöver två böcker? Eller en bok och en tidning? Kanske någonting att äta? En picknick? Nåja, jag skall dit runt lunch i morgon så jag har tills dess på mig att hitta den perfekta packningen.

Nu är semesterresan till i höst bokad och klar. Handpenningen är betalad och i september bär det av. Två veckor på Mallorca och boende på ett familjehotell med miljarder av bekvämligheter. Jag har inte åkt på charter på säkert 20 år men när man skall åka med lilla O så känns det rätt skönt att åka på en slapp, välordnad semester där man vet att alla prylar hon behöver finns inom räckhåll (läs barnstol, barnsäng, barnvagn, etc). Det skall verkligen bli helt otroligt skönt. Nu är bara frågan: kan inte tiden gå lite, lite, fortare???

Planerar semester för fullt, hoppas bara att resmålet är lika bra som det ser ut på bilderna =) Nackdelen är att det inte blir semester förrän i september så det är ett tag kvar men att åka i väg då är inte dumt alls :D Vi har visst missat att fråga lilla O vad hon tycker men hon brukar inte vara så svårflörtad. Så länge det finns sand att gräva i och Bragokex (hm, får nog ta med några paket på resan) så är hon nöjd.

Jag kör rehabövningar. Det låter jäkligt coolt men är astråkigt. Mesövningar för att få igång rörelseförmågan i axeln igen, två gånger om dagen och knappt några repetitioner alls för att inte överanstränga mig (fast jag fuskar lite och har ökat på alla repetitioner med lite extra. Känns det bra så måste det väl vara okej?). Nästa måndag har jag dessutom en dag då jag i tur och ordning skall till röntgen, ortopeden och sedan sjukgymnasten. Lika bra att ta allting på en gång (även om det nu inte var jag som bestämde utan det slumpade sig så) men att sitta och vänta på ett sjukhus är väl kanske inte en av mina favoritsysslor. Nåja, tar med mig jobbdatorn så jag kan sitta och svara på lite mail eller något annat spännande under tiden. Så jävla enerverande att mesa framåt på det här sättet när jag bara vill dra iväg till gymmet på morgonen och lyfta tugnt, tugnt. Som det är nu så får jag börja styrketräna lite lätt 8 veckor efter olyckan . 8 veckor. Och då är det fan inga maxvikter vi snackar om. Men jag skall inte bli galen. Skall. Inte. Bli.Galen. Skall. Inte. Grrr.

Om någon någonsin funderat på att konsultera Haga Cykel i Norrköping så gör inte det. De som jobbar där är totala idioter. De har ett eget lappsystem som är en enda röra så de hittar själv inte bland alla lappar och förstår inte varför lappar ligger i "klarlådan" (?) när ärenden inte är klara. De gör inte det de lovar. De är lata. När de tar emot cyklar och skall ringa försäkringsbolag med kostnadsförslag så skiter de i att ringa försäkringsbolagen. De utför minsta möjliga arbete. De har enorma köer. De har världens sämsta service. Personalen vet ingenting. De ber inte ens om ursäkt när de uppenbart har klantat sig otroligt mycket. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur odugliga de är. Visst, vet man exakt vad man skall ha utan att behöva ett uns av hjälp och har tid att stå en timme i kö så funkar de. Men i alla andra fall är de sämst i världen. Jag avskyr dem. Verkligen. Avskyr.

...gör mig helt matt. Vilka knäppa åsikter det finns. Och åsikter. Kan vi inte bara konstatera att det finns olika familjer, olika barn, olika föräldrar, olika ekonomier och så kan det vara bra så? Att man inte kan dra alla över en kam? Ok?

För en tid sedan blev jag påkörd av en bil. Föraren är polisanmäld och för att polisen skall ha något att lämna över till åklagaren så väntar de på att jag skall skicka mina papper till dem. Jag har därför ringt och beställt min sjukhusjournal. Det gjorde jag för två veckor sedan. Den har inte kommit. När jag ringde i dag för att efterlysa den så blev jag hänvisad hit och dit (precis som förra gången) och hamnade till slut hos någon som inte hittade journalen eftersom den kanske kunde ligga hos en läkare någonstans. De skulle leta upp den och ringa i morgon. Under dagen har jag även försökt ringa min trafikskadehanterare. jag har lämnat två meddelanden och ringt henne säkert fyra gånger i dag. Hon har inte hört av sig. Tog därför chansen och åkte ut till cykelreparatören för att se om min cykel var klar snart eller vad som hände. Då hade de reparerat "funktionen men inte det kosmetiska" vilket innebär att min splitter nya cykel som jag köte i början av mars för en ansenlig summa ser för jävlig ut. Jag blev förbannad och påpekade att den skulle återställas till sitt ursprungliga skick. Det tyckte inte cykelreparatören som började ifrågasätta vad försäkringsbolaget betalade. Till slut bråkade vi så mycket att en kollega till honom gick emellan och sade att de skulle se om de inte kunde ta hem en ny ram (eller en ny cykel kanske? Men varför göra det den enkla vägen?). Konsensus är att jag kommer att ringa min inkompetenta skadehanterare igen i morgon (glömde jag att säga att hon har tagit semester mitt upp i alltihopa också?) och KRÄVA att hon sköter sitt jobb. Jag borde få lön av både landstinget och Länsförsäkringar för att jag ringer och tjatar och driver hela det här ärendet på egen hand. Grrr.

I morgon skall jagt åka till Stockholm med jobbet. Tur och retur med tåg. Det känns ju jävligt lovande. Är det inte signalfel så ligger man bakom ett långsamtgående tåg eller så är det helt enkelt någon som hoppat ut framför tåget. Åt helvete går det varje gång. Ser fram emot en lång, lång, lång dag. Suck.

Nu har jag jävligt ont i armen, inte axeln. Det är tydligen på grund av att muskeln håller på och dra ihop sig för att jag inte kan använda den. Fy faaan. Men jag är inte bitter. Nehej då. Jävla gubbjävel som körde på mig.