Katta

Tog tidigare idag en sväng på stan för att fika lite och sen inhandla saker som behövde inhandlas. Egentligen tycker jag att det är galet jobbigt att gå i affärer för man (jag) kommer aldrig ihåg vad man skall ha och måste gå omkring och hoppas på att man får en aha-upplevelse när man ser nåt man behöver, saker är utplacerade med någon underlig logik som innebär att man måste gå omkring och leta efter prylarna i en halvtimme under stigande frustration. Detta i lokaler fulla av pensionärer, fjortisar, barnvagnar, små barn som skriker och springer rakt på en (helst när man står still och tittar åt ett annat håll. Ungen tappar balansen, sätter sig på baken och börjar gallskrika. Föräldern i fråga kommer rusande och man får en mördande blick emot sig. Wonderful. Men det är ingen som ber om ursökt för att ungens näsa krockade med mitt knäveck. Det var minsann inte heller så bekvämt.). Dessutom kan jag bara gå in i vissa affärer där jag känner mig hemma. En del affärer är det helt omöjligt att gå in i och det är för att jag inte passar in. Det är oftast hippa klädaffärer med olika profileringar. Klientelet är oftast blonda varelser på 40 kg och det känns inte som om vi har SÅ mycket gemensamt. Om jag ens gick in i en av de där affärerna så är jag övertygad om att musiken skulle stoppas, alla konversationer skulle avstanna och folk skulle skratta och peka. Till slut skulle någon ur personalen komma fram och säga nånting i stil med "jaha, och vad tror du att du gör här egentligen". Varpå jag i ren ilska skulle kväva honom eller henne med mitt krull. Ha. Don´t mess with the krull.