Katta

...måste vara det bästa kommandot den mänskliga hjärnan någonsin har kommit på. Frågan är om det fungerar lika bra på människor som datorer? Om man kör fast i ett problem så öppnar det ju ett antal möjligheter om man kan välja att stänga av och starta om. Dessutom kan man göra det ett obegränsat antal gånger. Hoppas bara att det inte har några bieffekter, man vill ju inte direkt att prestandan skall saktas ned alternativt att hårddisken skall krascha.

Måste för övrigt säga att det är mycket bra att ha tillgång till ett vid behov obegränsat (nåja) antal gratisnätter på hotell. Det är ett antal veckor kvar men sedan skall jag bo på hotell och äta hotellfrukost. En enda natt men iallafall. Woho.

För någon dag sedan fick jag räkningen till den fasta telefonen. Den var på 376 spänn. Jag har lyckats med konststycket att ringa två samtal för totalt en krona under loppet av tre månader. Förra kvartalet lyckades jag ringa ett samtal för en krona. Jag håller på att få ner samtalstiden. Yes. Nu måste nästa mål vara att ringa tre samtal för samma pris. De säger ju att man skall sätta upp mål här i livet. Jag gör mitt bästa.

Det allra bästa sättet -utan konkurrens- att bli av med bananflugor är med dammsugare, om det nu var någon som undrade. Sug in de små krypen så ser de aldrig dagens ljus igen. Yes.

Maten igår smakade alldeles utmärkt, mina komplimanger till mästerkocken...förutom några mindre missöden som att jag lyckades spilla ut stearin över handen och en stor del av bordet och tappade istärningar över halva golvet så avlöpte kvällen riktigt bra. Nu skall jag äta pizza. Tur att man har en pizzeria ca fem meter från porten så man inte behöver anstränga ihjäl sig under jakten på mat...vad gjorde de när de var bakis på stenåldern egentlgen...herregud.

I dag har jag äntligen fått min hett efterlängtade massage. Efter att ha jagat tider (nej, vi tar bara emot kunder på onsdagkvällar(?)) och massörer ett tag så fick det bli thailändsk massage. Dvs inga mesiga masserande rörelser utan här använder massören händer och fötter för att knåda, dra och i stort sett knyckla ihop och sedan dra ut kroppen åt alla håll och kanter. Underligt att något som gör så djävulskt ont samtidigt kan vara så otroligt skönt. Det märks iallafall skillnad, alla stela och hårda muskelknutor är helt borttrollade. Underbart. I dag är jag för övrigt ledig vilket är så skönt att jag inte ens kan beskriva det i ord. Dessutom är det nog en ännu bättre upplevelse för omvärlden som slipper stå ut med satmaran (mig) som har personifierats de senaste dagarna. Tycker ni att jag är jobbig att umgås med om dagarna? Jag umgås med mig själv 24 timmar om dygnet. Välkommna till min värld...

Jag blev tvingad att äta en kycklingsallad idag. Eller tvingad, och tvingad förresten...kollegorna övertalade mig med milt våld för att jag skulle stoppa i mig någonting annat än ytterligare en varma koppen. Eftersom jag inte är en större fan av varken pizza eller kebab så blev det en kycklingsallad. Tydligen var standardutförandet med BANAN i. Helt sjukt. vad är det för galen, självmordsbenägen människa som ens kommer på idén att stoppa i banan i en kycklingsallad. Usch. Valde (självklart) bort den förhatliga frukten och fick versionen utan. Helt ok. Problemet är bara när man ber om såna där specialversioner att jag kan ge mig fan på att de kryddar maten med det man absolut inte vill ha bara för att jäklas. Förmodligen körde de fem bananer i en mixer och blandade i dressingen och stoppade ner i salladen bara för att. Fy vad äckligt. Behöver jag säga att jag var extra misstänksam mot allting som var gulfärgat? Bäst att sticka gaffeln i det och hålla upp det mot ljuset för att kunna granska det och vara säker. Huvva.

Just nu är jag rasande på min kropp. Min hjärna anser att det vore dags att kunna stoppa i sig lite normal mat igen, men tydligen inte. Just nu lever jag på Varma Koppen, apelsinjuice och hårdkokta ägg med kaviar. Lysande. Om jag envisas kan jag eventuellt stoppa i mig några knäckebröd alternativt fil med flingor. Lysande, som sagt. Äter jag någonting annat så rycker organen ut i strejk. Det här måste ju vara en strålande bantningsmetod, jag kan säkert publicera den i någon idiotisk veckotidning och tjäna en massa stålar. Typ "sluta ät - gå ner i vikt" eller nånting i den stilen.

Jag har för övrigt faktiskt en metod som funkar ännu bättre: när jag var i Australien (fan vad saker det hände under de där tio månaderna egentligen) blev jag rätt sjuk vilket innebar att jag var sängliggande i nånstans 7-10 dagar. De gångerna jag gick upp ur sängen var för att gå till läkare och få mer medicin alternativt till mataffären för att handla frukt. Vara sängliggande i ca 10 dagar och leva på enbart frukt gör under för vikten. Under tiden jag låg där så plöjde jag en massa idiotiska veckotidningar om bantningsmetoder och folk som ville gå ner i vikt. De hade ju kunnat byta plats med mig. Nej nu skall jag nog sluta skriva innan jag skriver nåt dumt. Jag är bara så jävla less på att inte kunna äta ordentligt. Blä.

TV-Shop är ett helt sjukt fenomen. Det är så dåligt att man vill kräkas men just därför så fascinerande att man inte vet om man skall skratta åt det eller ta livet av sig i ren desperation (eftersom det visas på tv regelbundet och därför följaktligen har tittare så måste det ju vara ett säkert tecken på att jorden håller på att gå under). Var på gymmet i morse och eftersom jag fortfarande inte lyckas klura ut hur jag skall kunna byta kanal på de där jä-a apparaterna så var jag ju tvungen att titta på eländet medan jag stod där och trampade på min crosstrainer (30 minuter crosstrainer, 15 min rodd och 15 min löpband. Var jag stel när jag kom till jobbet sedan? Ja det var jag). De marknadsförde nån dammsugarlösning som tydligen skulle vara helt fantastiskt bra och tanterna som prövade den (varför är det bara kärringar som städar i USA? Är männen handikappade? Lata? För korkade för att städa? Herregud jag SPYR) var helt lyriska.

Den här nya prylen kunde de ju använda med en hand (för det är ju asjobbigt att använda bägge), det fanns ingen sladd att hålla reda på (för den är ju också jättetung att flytta på), den var så lätt att barnen kunde använda den (för inga barn kan lyfta saker som väger mer än 1 kilo) och dessutom sög den upp ALL smuts i motsats till vanliga dammsugare (eftersom ett stort problem i I-länderna är att folk avlider på grund av allt damm de andas in i sina välstädade (tror de) hem). När vanliga "medelsvenssons" (eller vad fan heter de i USA? "Smith"?) först skulle pröva en vanlig dammsugare så såg de helt förvirrade ut, de flackade med blicken, tittade sig osäkert omkring, såg ut som om de skulle börja gråta, tittade hjälplöst på maskinen, drog lite i sladden och sköt sedan smutsen fram och tillbaka på golvet. När de sedan fick den nya prylen i sin hand så var det som om ett ljus tändes i ögonen på dem, de började le med hela ansiktet, tog med bestämda rörelser tag i munstycket, drog det fram och tillbaka och när smutsen med en gång försvann från golvet så visste de inte till sig av lycka över denna nydanande pryl. Gode gud, världen är verkligen på väg att gå käpprätt åt helvete.

Sabla busschaufförer. De gör mig vansinnig. De sitter och kör med ett gäng passagerare som alla är beroende (nåja, mer eller mindre) av att komma fram inom utsatt tid. Dessutom är de beväpnade med ett jättestort fordon. Och så kör de SÅ långsamt. Och tråkigt.

Regel nummer ett vid bilkörning: kör aldrig under hastighetsbegränsningen. Kör däremot gärna över.
Regel nummer två vid bilkörning: störst bil vinner.

Som busschaufför har man ju större fordon än de flesta (åtminstone inne i stan) vilket innebär att det bara är att trampa gasen i botten och köra. Ligger det en mindre bil och puttrar fram i 30 km/h så är det ju för fan bara att köra på. Minibilen hamnar i vägkanten alternativt under bussen och i bägge fallen har passagerarna (dvs jag) kommit förbi ytterligare ett hinder på vägen mot vårt (mitt) mål. För att inte tala om alla cyklister och fotgängare som snurrar ut i vägbanan och bara är i vägen. Sikta på dem och gasa på så begriper de (förhoppningsvis) att de skall flytta sig ur vägen. Träffar man dem å andra sidan så får man 100 poäng i "träffa-irriterande-föremål-med-bilen-leken". Kommer man å andra sidan ut på landsväg så är det ju bara att trampa spiken i botten och köra, tänk vad tacksamma alla passagerare (jag) blir om de kommer fram bara en aaaaning tidigare än väntat. Jag fattar inte varför saker och ting skall vara så komplicerade. Trampa gasen i botten och ös på, med tillräckligt hög hastighet så mejar man ned i stort sett alla hinder som kan dyka upp på vägen. Jag gillar att köra. Synd bara att jag inte har någon egen bil. Synd. Mycket synd.

Jag tror att jag kan ha ett sjukt förhållande till mat. Jag hamnar med jämna mellanrum i någon slags matkoma där jag måste äta samma sak precis hela tiden. Just nu är jag inne i en period där jag måste äta hårdkokt ägg med kaviar. Hela tiden. Det är oerhört viktigt att ägget är genomkokt (jag hatar ägg som inte är genomkokta. Jag hade en skräckupplevelse med ett icke genomkokt ägg en gång och det var ett riktigt barndomstrauma) och att det serveras med kaviar (salt är för mesar). Jag kan komma hem från jobbet och känna att jag inte kan koncentrera mig på någonting annat om jag inte får stoppa i mig ett ägg. Eller två. Det är förmodligen helt sjukt, men jag låter det passera eftersom jag vet att jag snart kommer att få någon annan slags matnoja. Tills dess så fortsätter jag stoppa i mig ofödda små kyckling- och fiskbarn. Hepp hepp.

Viktiga ord
Frääda - fredag (veckodag)
Äva - Eva (personnamn)
Daschlann - dalsland (landskap)
Fiiisk - fisk (djur som man äter)

Viktiga uttryck
"Det ser gott ut men jag är inte hungrig just nu" - Om jag äter det där kommer jag att kräkas.
"Ja, det är klart vi skall höras av. Den här gången måste vi verkligen ta tag i det" - Fattar du inte vinken? Jag har aldrig ringt dig och är inte ett dugg intresserad av att träffas. Sluta tjata.
"Om jag skall göra nåt i helgen? Vet inte, är inte säker på om jag har något planerat. Jag skall kolla" - Jag väntar på att ett bättre erbjudande dyker upp. Om det inte gör det, jag tröttnar på att pilla mig i naveln och blir desperat så kommer jag. Dvs sannolikheten för att jag skall komma är mikroskopiskt liten.
"Nej jag har ingen växel" - Inte till dig iallafall. Betala mig tillbaka de 200 kronorna jag hittills har gett dig så skall jag fundera på saken.
"Det låter verkligen jätteintressant" - Om du fortsätter mala på om det här osannolikt trista samtalsämnet så hoppar jag ut genom fönstret.
"Ja den där tröjan är verkligen jättesnygg" - Kläder är något man har på sig, inte pratar om. Ser du inte hur ointresserad jag är? Håll tyst eller byt samtalsämne, ditt spån.
"Mmmm" - Jag är upptagen/stressad/på dåligt humör/inte intresserad/uttråkad. Stick.

Det finns vissa saker jag är fullständigt allergisk emot, och en av de sakerna är när någon säger till mig att lugna ner mig. Det visar att vederbörande struntar fullkomligt i vad man säger och hellre är så där lagom nedlåtande...det här gjorde jag misstaget att berätta för folk på jobbet vilket reulterat i dagliga upprepningar av den förhatliga meningen samt att jag idag fick denna fina lapp på mitt bord. Återigen ett bevis för att man aldrig skall avslöja sina svagheter för andra människor. Damn.

För ett bra tag sen droppade kranen i handfatet i mitt badrum. Jag irriterade mig på det så att jag höll på att bli vansinnig varje gång jag gick in där och tänkte alltid att jag skulle ringa och felanmäla eländet, men min vana trogen blir min hjärna helt blank under dagtid och jag glömmer allting jag har tänkt att jag skall göra och kommer inte på det förrän på kvällen igen. När det är för sent, förstås. Följaktligen tog det ca 3-4 månader innan jag faktiskt kom ihåg vad jag skulle göra (ringa fastighetsskötaren) och faktiskt gjorde det (ringde fastighetsskötaren). Självklart var det ok att de gick in och fixade hela skräpet fast jag inte var hemma (skulle jag ta ledigt från jobbet för att sitta och glo på när en kille fixar blandaren på tio minuter? Svårt att tro, men jag kan tänka mig roligare saker att göra).

Kommer hem på eftermiddagen och vad ser jag? Människan har satt på vattenblandaren snett. Det är sant. Den fungerar utmärkt men skall man ha varmvatten får man dra spaken så långt till vänster att det inte ser klokt ut. Det är ju helt vansinnigt. Vid upptäckten höll jag på att få spader och ringa så att han kunde komma hit och rätta till felet, vem vill ha en osymmetrisk vattenkran. Symmetri is the shit. men å andra sidan vet jag ingen annan som har en sned vattenkran och det gör ju att min sticker ut lite. Den har personlighet. Saker och ting är dessutom mer intressanta när de inte är perfekta. Nuförtiden fungerar min vattenkran och jag som en väloljad maskin tillsammans. Om man inte räknar de morgnar då jag sömndrucket vacklar in i badrummet, slår tån i tröskeln, svär högljutt, missar kranen med handen och slår iväg tandborstmuggen in i väggen så jag måste leta upp tandborsten på golvet, slår huvudet i handfatet på vägen upp, svär igen, sätter på varmvattnet och sedan bränner mig på det. Men som sagt, alla andra gånger går det bra.

Jag fattar inte, det måste ju vara onormalt att frysa så här mycket. Så fort jag kommer in i lägenheten så börjar jag frysa som en galning. Sitter iförd stickad tröja och röda fårskinnstofflor (extremt coolt att de är röda faktiskt) och fryser som en liten gnu. Jag avskyr att prata om väder (för det måste ju vara det mest meningslösa diskussionsämnet i hela världen (nu är det för varmt. Nu är det för kallt. Oj vad det blåser. Fy vad det regnar. Herreguuuuuuuud) men hallå? Hyresvärden? Vill du att jag skall betala nästa räkning eller frysa ihjäl? Just det, jag har ju hyran på autogiro så det spelar ingen roll. De får ju mina pengar ändå. Jag kan ju frysa ihjäl och min förfrusna kropp kan ligga här bortglömd månad efter månad och hyras betalas ändå punktligt i tid. Så bra då.

Eftersom jag vet att det finns de som undrar: ja, jag har lämnat tillbaka mina försenade biblioteksböcker. Och jag fick böta. 30 spänn. Fan. Tanten bakom disken gav mig en förebrående blick men hon förvandlades åtminstone inte till ett eldsprutande monster och man får väl vara tacksam för det lilla. Men har jag lärt mig någonting av det här? Nix. I går lånade jag en bok på biblioteket som var under rubriken "snabblån" vilket innebär att jag har 8 dagar på mig att läsa ut eländet. 8 dagar. När skall jag hinna det, hade jag tänkt? Eller snarare, när hade jag tänkt lämna tillbaka boken? Jag vet att det är en minimal chans att jag ens hinner komma i närheten av biblioteket inom den utsatta tiden men den masochistiska ådran i mig fullkomligen tvingade mig att ta ner bokeländet från hyllan. Så nu måste jag läsa som en galning så jag hinner klart i tid och de inte skickar bibliotekspolisen efter mig. Vad är det då för bok som är värd all denna ångest, denna panikläsning, dessa timmar av skräck för galna bibliotekarier? Blaze av Stephen King. En av de få böcker av honom som jag inte läst. Man måste ha respekt för en författare som kan skriva en hel novell om en människoätande mangel som löper amok utan att det blir corny. Dessutom måste jag erkänna att jag 15 år efter att ha läst den där novellen fortfarande inte riktigt känner mig bekväm i samma rum som en mangel. Men som sagt. Respekt.

Nu är klockan kvart i nio och det är söndag morgon. Och jag skall åka till jobbet om 45 minuter. Det är helt dödstyst ute, det skulle faktiskt kunna vara så att jag är den enda människa i hela stan, ja faktiskt i hela den civiliserade världen som är uppe så tidigt en söndag. Vad var det för smarthuvud som kom på att vi skulle jobba söndagar egentligen? Ja just det, det var ju bland annat jag. Starkt jobbat av mig. Verkligen. Suck.

Saker jag har gjort idag:

- Tränat kondition (15 min cykel, 30 min crosstrainer, 15 min rodd. Så roligt kan man ha i Norrköping en förmiddag)
- Klippt mig (trassel, go away)
- Spontanshoppat en resa till Hawaii. Spontant och spontant förresten, jag har ju funderat på det ett tag men nu var det slut med velandet. Gick in på resebyrån, kollade vad det kostade och slog till. Därför kommer jag 2-21 november att resa ToR till Maui, Hawaii med mellanlandningar i London och Los Angeles. Yeah, baby :-)

Jag har aldrig fattat hela den där chokladgrejen, att en del människor är helt galna i choklad och kan bli desperat sugna efter en bit. Visst, det är godis och just därför äter jag det (jag äter allt godis. Om inget annat står till buds äter jag till och med grejer med mintsmak, trots att de smakar tandkräm) men det finns ju annat jag tycker bättre om. Av någon anledning fick jag för ett tag sen några chokladkakor och bara för att så tyckte jag att jag var tvungen att äta upp en av dem idag. Det var ju helt vidrigt. Jag väntade på att den där tillfredsställelesen som en del snackar om skulle infinna sig (tydligen har jag ju verkligen missat någonting) men det gjorde den aldrig. Jag tyckte faktiskt att det var skitäckligt. Jag kan stoppa i mig såna där chokladbitar med jordnötter och kolasås i, det är gott. Men ren choklad...åååhhh vad äckligt. Uäh. Jag är definitivt en vingummimänniska. Syrlig, ihärdig och seg som fan. 

Jag har hört talas om människor som innan de tar sig till jobbet studsar upp ur sängen och springer flera kilometer (alternativt mil) på morgonen. Det där har jag aldrig förstått. Vad är det för fel på dem? Jag erkänner att jag också tränar på morgonen (oundvikligt om man jobbar kvällar och inte känner för att börja träna vid halv elva på kvällen), men själva träningen föregås knappast av något slags piggt uppvaknande och studsande upp ur sängen. Snarare är det så att jag snoozar i en timme, får ångest för att tiden går så fort, bänder mig loss ur sängen med en kofot (nåja, bildligt talat) och släääääpar mig ut ur sovrummet. Hela proceduren är så smärtsam att jag knappt kan beskriva den utan att mina ögon tåras. Jag förstår verkligen inte hur morgonpigga människor är funtade. Har de någon gen som jag saknar? Är de galna? Tar de droger? Är de i själva verket utomjordingar?

Om jag vore ett djur, så skulle jag vilja vara en drake. Visst finns det andra djur som vid en ytlig anblick verkar intressanta, men de har alla mer eller mindre betydande nackdelar. Vi har t ex hund (dålig andedräkt), häst (det verkar jobbigt att ha hovar om man skulle vilja klättra i berg någon gång), lejon (mäktigt djur men jag gillar inte tanken på att äta rått kött) eller exempelvis rovfågel (också coolt men bara tanken på att äta smågnagare och andra smådjur...uääähhh). Om man är en drake är man respektingivande stor, man kan flyga och spruta eld. Alright. Det är visserligen fortfarande en del problematik kopplat till det faktum att man måste äta råa djur, men eftersom jag är en drake så grillar jag dem först med min andedräkt och då går det ju bra. Smart, eller hur?  

Nu är jag ju i och för sig inte trädgårsmästaren numbero uno, men jag är ganska övertygad om att blommor skall ha gröna blad. I allafall skall blommorna som står hemma hos mig ha gröna blad. Om de lever. Fan också. Ytterligare en blommisshandel på mitt samvete. Saken är den att jag ändå med avsikt inte vattnar dem för ofta för jag vet att jag förr eller senare kommer att glömma bort dem och då är det ju följaktligen lika bra att härda dem medan de är unga. Just den här blomman har överlevt en flera månader lång period av härdning men har ändå valt att ge upp. Då är det väl inte mitt fel egentligen utan den får skylla sig själv. Jepp, så är det. Härligt att jag än en gång kunde komma på bra anledningar till att göra mig själv skuldfri :D