Katta

I dag var jag hos frisören igen. Varje besök där brukar föregås av lite ångest för jag VET att hon kommer att snacka som en galning och jag vill bara att hon skall vara tyst och klippa mitt hår...och vill förmedla det budskapet utan att vara alltför otrevlig. Ett "mmm" som svar på alla frågor brukar inte hjälpa, om nu någon undrade. Inte den här gången heller. Grep som vanligt tag i några icke intressanta skvallerblaskor och satt försjunken i dem som om det gällde livet, jag inbillar mig att det bidrog till att i alla fall bitvis var tyst. När allting är klart så drar jag ett lättnadens suck. Ut i tystnaden utanför salongen (ni skulle bara veta vilken ljudnivå det är där inne med allt sabla snackande) och så vet jag att det är flera veckor tills jag skall dit nästa gång. Puh.

Skulle ingen kunna fixa en Canon EOS 600D med lämpligt objektiv till mig? Är helt såld på kameran men kan inte bestämma mig för vilket objektiv som är lämpligt så jag har hakat upp mig lite. Man vill ju inte köpa ett skräpobjektiv om man nu investerar i en ny kamera. Förresten, visst är det ett legitimt skäl att köpa en ny, dyr kamera om den gamla kameran har börjat käka batterier med raketfart? Eller?

På dagiset där lilla O går så har alla barn en familjetavla. Det är ett A4-papper där varje familj sätter upp kort på de närmaste släktingarna, skriver litegrann om vilka som är med på korten och så lamineras papperet och sätts upp på väggen så att barnen har en egen tavla. Så långt är allt väl. Nu har lilla O ändå gått några veckor så det är hög tid att även hon får en tavla. Dock uppstår en massa frågetecken. Tydligen har de andra barnen kort inte bara på en sida av papperet utan på bägge. Det innebär en massa kort. Dessutom måste ju lilla O ha den absolut finaste tavlan där, men när man ser på de andra tavlorna där föräldrarna klistrat guldstjärnor, glitter, använt färgat papper och ritat små hjärtan så blir jag helt överväldigad. Det här verkar kräva en hel del pyssel. Kan man köpa något färdigt kit? Kan man anlita någon som gör tavlan åt lilla O? Jag vill göra tavlan samtidigt som jag drar mig för det eftersom jag får prestationsångest. Fy. Hoppas inte lilla O får spader och kommande men för att vi inte klistrade på guldfärgat strössel på hennes tavla. Hemska tanke.

Helt obegripligt hur någon som är så liten (fast så liten är hon ju inte längre, hon är ju på väg att bli stor nu =) kan bli så sjuk. Jag hatar virus. Efter en tur till jourcentralen så kunde vi dock utrusta oss med medicin (hade en märklig upplevelse på apoteket då några mer eller mindre påtända kunder ville försöka byta kölapp med killen som stod i tur till kassan. Snacka om att inte ha något tålamod) till lilla O och nu skall sjukdomen utrotas så det visslar om det. Vi medicinerar för fulla muggar och hoppas på att två veckor av den här dunderkuren kan göra lilla O frisk igen. Men det får helst gå fortare, förstås.

Lilla O är trött och febrig så i morgon blir det inget dagis, med största sannolikhet inte på tisdag heller. I morgon och antagligen även på tisdag blir det därför en halv vabbdag, från lunch och framåt. Mitt livs första vabbdag. Det är något som alla andra gjort men inte jag. Märkligt. Det är ett stort steg.