Bästa låten just nu
Den här låten är så bra att det gör ont i kroppen. Jag är en riktig textjunkie och kan bara lyssna på låtar där texten är bra och säger mig någonting (klarar inte av fåniga danslåtar med en mening som upprepas om och om igen tills man håller på att kräkas...alternativt schlager "Hej baby dina ögon är blå. Nu skall jag ut och gå. Hej och hå"). Men här är både text och musik av hög klass. Utnämner den härmed till mitt eget högst personliga soundtrack. Sådeså.
Att fotografera en utomjording
Kameror är märkliga saker. Uppenbarligen besitter de någon inneboende kraft som framkallar de konstigaste miner hos folk (mig). Jag föredrar att leva i tron att jag iallafall oftast ser någorlunda normal ut. Mellan de olika ansiktsuttryck man har kan det väl hända att man ser märklig ut men vanligtvis går det så snabbt att ingen hinner märka det. Det märkliga med kameror är att de alltid råkar fånga det där halvmärkliga ansiktsuttrycket på bild. Detta resulterar i att man ser ut som en rödögd och psykotisk utomjordng. Charmigt. Eftersom det alltid är de ansiktsuttrycken som fastnar på bild så kan man (jag) utgå ifrån att människor som enbart sett mig på bild antar att jag alltid är trött, går på droger och dessutom är galen. Problemet är ju att jag vägrar vika undan för kamerornas makt, det vore ju att ge upp. Ge upp skall man aldrig göra, det är helt otänkbart. Dessutom så måste jag ju stå för den jag är. Ser jag så där knäpp ut så måste jag ju stå för det. Därför är det bara att bita ihop och intala sig att jag jag gör en god gärning genom att jag får alla andra på kortet att se ut som avslappande fotomodeller bredvid den galna, rödögda, psykotiska, krulliga saken.
Jag måste säga att det här var utmärkta förutsättningar för helgens fest..och så blev den ju riktigt bra också :-)
Jag fick för övrigt en ny kompis i helgen...hade tankar på att smuggla med henne hem i fickan men då hade väl ägarna kanske inte blivit helt glada...
Jag måste säga att det här var utmärkta förutsättningar för helgens fest..och så blev den ju riktigt bra också :-)
Jag fick för övrigt en ny kompis i helgen...hade tankar på att smuggla med henne hem i fickan men då hade väl ägarna kanske inte blivit helt glada...
Lördag
Väckarklockan ringer (varför i he-e det är ju helg), upp, äta frukost (kul, kylskåpet är helt tomt...fil och resterande smulorna av cornflakes blir bra), hälla upp diskvatten, byta om och dra till gymmet, till stan och hämta ut plånboken som har kommit från polisen i Kalmar (ha! Du missade en tjuga som låg kvar i plånboken din loser), handla en massa saker som har tagit slut (fördelen med kvällsarbete är att man aldrig hinner gå till affären), ta ut pengar, hem, duscha, diska eftersom jag glömde bort att göra det förut (men diskvattnet är fortfarande varmt, fascinerande), stryka, packa, byta om, prata i telefon, slå tån i dörren (argh), leta efter ica-kortet som har försvunnit igen (vet inte varför men det är en viss lockelse i att göra irrationella saker när man är stressad), kolla upp lite saker på datorn, trumma med fingrarna på skrivbordet för att försöka komma på saker som jag har glömt, hitta batterier till kameran, vänta på telefonsamtal. Puh. Nu drar jag.
Saknad
Ibland känner jag att jag saknar saker i mitt liv. Inte alltför ofta, men ibland. För tillfället saknar jag (utan inbördes ordning):
- Någon som städar och håller ordning i min lägenhet (så jag slipper göra det själv)
- Någon som handlar mat (Orkar/hinner inte. Tomt i kylskåpet. Lever på vatten och knäckebröd. Fan.)
- En digitalkamera med extremt bra zoom och bra nattfotografering
- Massor och massor av pengar (enbart för att kunna be CSN dra åt skogen)
- En klocka som inte envisas med att stanna hela förb*nnade tiden
- Att mitt nya körkort hade hamnat hos närmaste postkontor och inte tre kilometer bort
- Värme (ja jag vet...precis som alla andra...men är man svensk skall man väl tjafsa om vädret)
- En allvetande skräphög
- Någon som städar och håller ordning i min lägenhet (så jag slipper göra det själv)
- Någon som handlar mat (Orkar/hinner inte. Tomt i kylskåpet. Lever på vatten och knäckebröd. Fan.)
- En digitalkamera med extremt bra zoom och bra nattfotografering
- Massor och massor av pengar (enbart för att kunna be CSN dra åt skogen)
- En klocka som inte envisas med att stanna hela förb*nnade tiden
- Att mitt nya körkort hade hamnat hos närmaste postkontor och inte tre kilometer bort
- Värme (ja jag vet...precis som alla andra...men är man svensk skall man väl tjafsa om vädret)
- En allvetande skräphög
Det står en man i mitt badkar
Åtminstone inbillar jag mig det varenda gång jag går in i badrummet. När skynket hänger för badkaret så ser man ingenting där bakom, därför måste jag (nästan) alltid dra ifrån och kolla så det inte står någon där. Jag vet att risken är försvinnande liten, men den dag det verkligen står någon där så är jag beredd. Minsann.
Jag var bara aningen bakis imorse när jag vaknade, var ytterst tacksam för att jag började sent...det är inte odelat positivt att bara arbeta kvällar men har man varit ute dagen innan så är det faktiskt en klar fördel. Gårdagens after work var mycket lyckad och middagen var utmärkt (den bestod av öl, jordnötter, smågodis och choklad). Den var även näringsriktig, öl tillverkas ju av ett sädesslag och det är nyttigt...protein eller något...nötter är nyttigt för det har jag läst...och choklad tillverkas ju av en planta så det måste ju klassas som en grönsak. Återstår smågodiset. Det var i många starka färger och det är bra för jag har läst att färgstarka grönsaker innehåller mycket antioxidanter som är bra för något. Nu är ju kanske inte godiset en renodlad grönsak men vad f*n, detaljer, detaljer...
Fick dessutom en avi i posten idag, ett erkommenderat brev från polisen i Kalmar. Jag misstänker att det kan vara min plånbok! Hurra! Tömd på pengar, men å andra sidan har jag och min plånbok varit med om så mycket tillsammans så jag är glad över att bara få tillbaka den igen. Frågan är var de fiskade upp den någonstans och var den har varit innan den hamnade där. Mycket möjligt att jag behöver utrusta mig med högtryckstvätt och gasmask. Har inte möjlighet att hämta paketet förrän på lördag så jag återkommer med spänning. Kommer dock att ligga sömnlös tills dess nu när jag vet att plånboken är i stan. Så nära men ändå så långt borta...
Jag var bara aningen bakis imorse när jag vaknade, var ytterst tacksam för att jag började sent...det är inte odelat positivt att bara arbeta kvällar men har man varit ute dagen innan så är det faktiskt en klar fördel. Gårdagens after work var mycket lyckad och middagen var utmärkt (den bestod av öl, jordnötter, smågodis och choklad). Den var även näringsriktig, öl tillverkas ju av ett sädesslag och det är nyttigt...protein eller något...nötter är nyttigt för det har jag läst...och choklad tillverkas ju av en planta så det måste ju klassas som en grönsak. Återstår smågodiset. Det var i många starka färger och det är bra för jag har läst att färgstarka grönsaker innehåller mycket antioxidanter som är bra för något. Nu är ju kanske inte godiset en renodlad grönsak men vad f*n, detaljer, detaljer...
Fick dessutom en avi i posten idag, ett erkommenderat brev från polisen i Kalmar. Jag misstänker att det kan vara min plånbok! Hurra! Tömd på pengar, men å andra sidan har jag och min plånbok varit med om så mycket tillsammans så jag är glad över att bara få tillbaka den igen. Frågan är var de fiskade upp den någonstans och var den har varit innan den hamnade där. Mycket möjligt att jag behöver utrusta mig med högtryckstvätt och gasmask. Har inte möjlighet att hämta paketet förrän på lördag så jag återkommer med spänning. Kommer dock att ligga sömnlös tills dess nu när jag vet att plånboken är i stan. Så nära men ändå så långt borta...
After Work
Beträffande noteringen för någon dag sedan så verkar det inte finnas någon långtgående plan för att bli av med mig (tack för det) utan det verkar som om jag åtminstone åstadkommit någonting bra. Verkar som om jag blir kvar ett tag till. Har ett litet mellanläge nu, har förut haft massor att göra på jobbet och jag kommer framöver ha massor att göra men just nu är det ganska lugnt. Det är skönt på ett sätt men ger mig samtidigt dåligt samvete eftersom det känns konstigt att inte vara överhopad av jobb. Har X antal övertidstimmar att ta ut men får ändå dåligt samvete om jag inte jobbar en hel dag. Nåja, det lär ju förändras.
Efter jobbet idag var det iallafall dags för after work, var alldeles för länge sedan. Efter avslutad after work trodde jag att jag hade relativt bra koll på läget. Gick rakt fram och skickade sms samtidigt. Tittade upp och insåg plötsligt att jag inte alls gick rakt fram utan i 90 graders vinkel åt vänster (skulle kunna skriva västerut men jag har världens sämsta väderstreckskoll, skulle lika gärna kunnat vara österut. Eller söderut. Eller uppåt. Nedåt?). Som tur var gick jag inte in i någonting och kom dessutom fram till tåget i tid. Jippeee.
Här har vi iallafall samlat after workens alla höjdpunkter. Öl. Godis. Halstabletter. Och kattmat.
Efter jobbet idag var det iallafall dags för after work, var alldeles för länge sedan. Efter avslutad after work trodde jag att jag hade relativt bra koll på läget. Gick rakt fram och skickade sms samtidigt. Tittade upp och insåg plötsligt att jag inte alls gick rakt fram utan i 90 graders vinkel åt vänster (skulle kunna skriva västerut men jag har världens sämsta väderstreckskoll, skulle lika gärna kunnat vara österut. Eller söderut. Eller uppåt. Nedåt?). Som tur var gick jag inte in i någonting och kom dessutom fram till tåget i tid. Jippeee.
Här har vi iallafall samlat after workens alla höjdpunkter. Öl. Godis. Halstabletter. Och kattmat.
Ibland händer det...
(tro det eller ej) att människor tycker att tillvaron är bra mycket bättre utan mig än med mig. För all del, jag vill inte stå i vägen för någons välbefinnande. Får min blotta krulliga existens någon att må sämre så är det ju bäst att jag avlägsnar mig.
Är jag arg? Jepp. Sårad? Jepp. Ledsen? Jepp. Besviken? Jepp. Det var allt jag ville säga.
Är jag arg? Jepp. Sårad? Jepp. Ledsen? Jepp. Besviken? Jepp. Det var allt jag ville säga.
Hata, hata, hata
Det finns vissa saker jag hatar. Hata är visserligen ett kraftuttryck, men i det här fallet så menar jag det verkligen. De sakerna är bland annat:
- Insekter som sticker in en snabel under huden på en. Jag tycker det är extremt läbbigt med kroppsdelar från andra arter som befinner sig inne i min kropp. Vart har den där snabeln befunnit sig förut egentligen. Uäääh.
- Saker som skall fungera men som inte gör det. Datorer, bilar, plastkort, whatever.
- Dokusåpor och andra fåniga tv-serier. Jag har alldeles för dåligt tålamod för att engagera mig i en tv-serie över huvudtaget och att tvingas titta på människor vars IQ ligger på ca 20 och som gör vad som helst för att komma med i tv...ååååhhhhh. Urk.
- Schlagermusik. Kommentarer överflödiga.
- Personer som tar saker som inte är deras (prylar, ära, whatever...).
- Att vara beroende av andra människor. Det är väl den här punkten som är mest aktuell för ögonblicket (om det inte sitter en elak liten insekt med snabel gömd någonstans under mina kläder, vill säga). Jag avskyr att vara beroende av andra människor, oavsett om det är ekonomiskt, om jag skall få skjuts någonstans eller vad det nu skulle kunna vara. Jag skulle hellre råna en bank än sitta och få pengar av någon annan. Jag betalar hellre en buss- eller tågbiljett än sitter och väntar på att bli körd någonstans. Och så vidare. Nu är jag i en sådan situation igen och det känns som om jag håller på att bli vansinnig. Inte för att några av de nämnda exemplena är aktuella men känslan är det...det kliar i hela kroppen av obehag och jag vill helst dra täcket över huvudet och strunta i alltihop. Men det skulle jag aldrig göra för då skulle det ännu mer kännas som om jag var helt maktlös. Får förhoppningsvis svar på lite frågor under morgondagen, hoppas jag. Just nu vet jag fasen inte om jag har gjort någonting bra och det här skall tas som ett bra tecken eller om det här är ett led i någon slags raffinerad plan att bli av med mig. Nåja, det kanske ordnar sig. Eller inte.
- Insekter som sticker in en snabel under huden på en. Jag tycker det är extremt läbbigt med kroppsdelar från andra arter som befinner sig inne i min kropp. Vart har den där snabeln befunnit sig förut egentligen. Uäääh.
- Saker som skall fungera men som inte gör det. Datorer, bilar, plastkort, whatever.
- Dokusåpor och andra fåniga tv-serier. Jag har alldeles för dåligt tålamod för att engagera mig i en tv-serie över huvudtaget och att tvingas titta på människor vars IQ ligger på ca 20 och som gör vad som helst för att komma med i tv...ååååhhhhh. Urk.
- Schlagermusik. Kommentarer överflödiga.
- Personer som tar saker som inte är deras (prylar, ära, whatever...).
- Att vara beroende av andra människor. Det är väl den här punkten som är mest aktuell för ögonblicket (om det inte sitter en elak liten insekt med snabel gömd någonstans under mina kläder, vill säga). Jag avskyr att vara beroende av andra människor, oavsett om det är ekonomiskt, om jag skall få skjuts någonstans eller vad det nu skulle kunna vara. Jag skulle hellre råna en bank än sitta och få pengar av någon annan. Jag betalar hellre en buss- eller tågbiljett än sitter och väntar på att bli körd någonstans. Och så vidare. Nu är jag i en sådan situation igen och det känns som om jag håller på att bli vansinnig. Inte för att några av de nämnda exemplena är aktuella men känslan är det...det kliar i hela kroppen av obehag och jag vill helst dra täcket över huvudet och strunta i alltihop. Men det skulle jag aldrig göra för då skulle det ännu mer kännas som om jag var helt maktlös. Får förhoppningsvis svar på lite frågor under morgondagen, hoppas jag. Just nu vet jag fasen inte om jag har gjort någonting bra och det här skall tas som ett bra tecken eller om det här är ett led i någon slags raffinerad plan att bli av med mig. Nåja, det kanske ordnar sig. Eller inte.
Midsommar
I brist på något att säga får jag väl lägga upp lite bilder så länge...här kommer helgens alster.
Oåterkalleligt beslut
Då var det gjort. Beslutet är oåterkalleligt. Jag har skrivit under vägverkets papper om nytt körkort (mitt gamla blev ju STULET...hoppas du åtminstone skar dig på pengarna när du skulle betala med dem, din grobian). Namnteckningen man plitar ner på den där gula lappen måste ju vara snygg nog att man kan leva med den under de kommande tio (eller hur lång tid det är nu för tiden...) åren som kökrkortet är giltigt. Jag var tvungen att träna på att skriva min namnteckning några gånger först (man vill ju inte glömma en bokstav eller så när det väl gäller) och sedan var det bara att bita ihop och skriva i skarpt läge. Vet inte riktigt om jag är nöjd, jag kunde nog fått till den lite snyggare. Jag har aldrig kommit in i den där biten med en tjejigt rund handstil utan kladdar ner några hieroglyfer som knappt är läsbara ens för mig själv. När jag skriver löpande text kan man oftast utläsa vad det skall stå men namnteckningen är rena katastrofen. I ett sådant här viktigt läge brukar jag iallafall skärpa till mig så att man kan urskilja åtminstone hälften av bokstäverna. Skrivstilen är för övrigt ett av mina tre barndomstrauman. De två andra utgörs av
1) Sångrösten (rena mardrömmen på skolavslutningarna...bland de andra stjärnsångarna lät jag mest som en kraxande och döende drake med andnöd)
2) Hjulandet (det var någon oskriven regel att om man var tjej skulle man vara en fena på att hjula. Jag har ingen aning om varför. Jag tyckte det verkade fullständigt onödigt och skittråkigt. Vad skulle det vara bra för? "Hej okända människa som jag aldrig träffat förut, trevligt att ses, skall vi hjula tillsammans?". Herregud.)
Alla dessa barndomsminnen som kommer upp till ytan, allt på grund av en autograf. Usch. Alkohol, någon?
1) Sångrösten (rena mardrömmen på skolavslutningarna...bland de andra stjärnsångarna lät jag mest som en kraxande och döende drake med andnöd)
2) Hjulandet (det var någon oskriven regel att om man var tjej skulle man vara en fena på att hjula. Jag har ingen aning om varför. Jag tyckte det verkade fullständigt onödigt och skittråkigt. Vad skulle det vara bra för? "Hej okända människa som jag aldrig träffat förut, trevligt att ses, skall vi hjula tillsammans?". Herregud.)
Alla dessa barndomsminnen som kommer upp till ytan, allt på grund av en autograf. Usch. Alkohol, någon?
Problemlösning
I går såg jag på "Mannen som kan tala med hundar" på tv. I korthet är det ett program om hundar som har korkade mattar och hussar som skriker i falsett, matar hundarna med skräpmat och virrar omkring i största allmänhet. Hade jag människor omkring mig som uppträdde på det sättet skulle jag också börja skälla, jaga min egen svans och bita folk i ren nervositet. Om jag var en hund, vill säga. Huvudpersonen i programmet är iallafall nåt slags hundgeni (fast han är människa, inte hund) som identifierar problemet på fem röda och sen försöker få husse och matte att inse hur knäppt de beter sig. Poängen är att igår handlade det om en hund som var skraj för andra hundar och därför sprang och gömde sig. Lösningen var att ta med problemhunden på en promenad eftersom hundens hjärna då skulle träda in i en annan zon och helt och hållet glömma bort det ursprungliga problemet. Jag tyckte det verkade skitbra. Fungerar det på människor också? Effekten skall ju i så fall vara att man inte bara för en stund glömmer bort den första situationen utan att den försvinner ur skallen helt och hållet. Sen skall man då vara avslappnad och helt ha fokuserat på någonting annat än problemet. Frågan är ju bara om det verkligen behövs någon som tar en i koppel och går ut och vallar en på stan, tycker det verkar lite besvärligt...
Spanking
När jag var på gymmet för ett antal veckor sedan bestämde jag mig för att köra crosstrainer i en timme. Ni vet en sån där trappmaskin med handtag som rör sig fram och tillbaka och får den som använder maskinen att se ut som ett riktigt fån. Man känner sig som en idiot men får suverän träning. Hur som helst. Framför maskinerna sitter det platt-tv på väggen så att man kan se på fåniga såpor samtidigt som man tränar. Jag brukar inte fästa alltför mycket vikt vid vad som visas utan huvudsaken är att jag har min mp3-spelare med Linkin Park (vad annars...men det funkar suveränt som träningsmusik. Också.) med mig. När jag iallafall ställt in maskinen och kört ett tag så kastar jag ett öga på tv:n framför mig. Det visar sig att det är någon märklig dokumentär om spanking (antar jag eftersom det inte var något ljud på utan endast bilder. Men det räckte ju i och för sig).
Om och om igen på tv:n så visades någon läskig gammal gubbe med långt skägg som tydligen gillade att ha folk av det motsatta könet i knät och sedan piska dem med ris. Utan kläder givetvis. Till saken hör att tv-apparaterna sitter högt upp på väggen och man kan bara byta kanal på ovansidan av apparaten. Dit jag inte når. Jag hade inte heller lust att avbryta träningen för att börja klättra på väggen och eventuellt lyckas byta kanal (eller riva ner tv-apparaten, vilket som egentligen). Dessutom var det tv-apparaten som satt rakt framför ögonen på mig så det var ganska svårt att undvika eländet. Som om inte det räckte: bakom tv-apparaterna finns en träningssal där ett pass pågick. Givetvis tog detta pass slut mitt under programmet vilket ledde till att samtliga besökare gick förbi tv-apparaterna, kastade en blick på dem, kastade sedan en blick på mig (givetvis var det bara jag som tränade där då...) och sedan snabbt gick vidare. Till alla dessa människor vill jag bara säga: Det var inte jag som satte på det där programmet, jag lovar. Jag var bara ett offer för omständigheterna.
Soundtrack
Vilken musik jag lyssnar på varierar beroende på flera olika faktorer (humör, humör, humör). Förutom Linkin Park förstås, de funkar ALLTID (fan att de ställde in i Hultsfred. Fan, fan, fan). För tillfället finns det iallafall flera olika anledningar till att följande spelas i stereon:
Linkin Park - Minutes to Midnight
Linkin Park - Hybrid Theory
Linkin Park - Meteora
Beastie Boys - The Sounds of Science
Foo Fighters - One by One
Garbage - Beautiful Garbage
Garbage - Garbage
Rage Against the Machine - R.A.T.M.
Skunk Anansie - Paranoid & Sunburnt
Linkin Park - Minutes to Midnight
Linkin Park - Hybrid Theory
Linkin Park - Meteora
Beastie Boys - The Sounds of Science
Foo Fighters - One by One
Garbage - Beautiful Garbage
Garbage - Garbage
Rage Against the Machine - R.A.T.M.
Skunk Anansie - Paranoid & Sunburnt
Insomnia
Frågan är vad man skall sysselsätta sig med när man inte kan sova. Man kan inte titta på tv för alla program utgörs av värdelösa repriser. Man kan inte titta på dvd för då 1) håller man sig garanterat vaken i ytterligare två timmar 2) somnar mitt i filmen och missar större delen. Jag avskyr att missa delar av filmer, då försvinner ju hela idén med tittandet (lät det där logiskt? Ja det tror jag). Man kan inte gå ut och gå för då piggnar man till och somnar garanterat aldrig. Man kan inte gå runt, runt i lägenheten för 55 kvm slutar att vara intressanta efter ett tag. Om man inte befinner sig i ett tillstånd då man lika gärna kan sitta och stirra in i väggen förstås, då kvittar det. Man kan inte prata med någon för alla normala människor sover. Visst kan man surfa, men jag besöker bara ett visst antal internetsidor, och när man surfat in på dem för tionde gången så har man läst allting som finns att läsa (eller som man vill läsa iallafall, gode gud jag vill inte läsa ett ord till om alla korkade kändisar som går i bikini på stranden, bär omkring på sina hundar, köper nya kläder eller super ner sig på premiärer).
Kanske skulle jag skaffa mig en hobby som jag kan göra på natten. Fotografering funkar inte så bra (bilderna blir missfärgade och skärpan är ett helsike att få till). Kanske knyppling? Stickning? Målning? Jag kanske borde läsa en kurs på universitetet? Fixa deklarationerna åt folk (för sent)? Sortera alla cd-skivor i bokstavsordning? Läsa de där böckerna som jag köpte när jag pluggade och sen gömde längst in i bokhyllan? Städa (ett bra sätt att göra sig osams med grannarna. Men å andra sidan är det ju åtminstone en möjlighet att skapa sig en relation med grannarna. Nu hälsar vi bara lätt anonymt när vi träffas i trapphuset. Jag tror att jag skulle kunna trivas med att vara den knäppa karaktären som städar mitt i natten.)? Sätta ihop mina hundratals gem till ett jättelångt gemhalsband? Gå igenom datorns hårddisk och sortera alla filer? Nåja, sömnproblemet kanske rättar till sig tills semestern är slut. Eller kanske inte.
Till dig...
...som snittade upp min väska och snodde min plånbok med visakort, körkort, bussbiljett och kontanter. Bland annat. Må det för alltid finnas glassplitter under dina nakna fötter. Må du drabbas av ständigt soleksem. Må du i mataffären för alltid hamna i kö bakom gamla och stela tanter med för små plånböcker och alldeles för många mynt. Må du varje natt bli biten av mygg och bromsar. Må älgflugor invadera ditt hem. Må dina gardinstänger för alltid innehålla gamla och illaluktande räkskal som inte går att få bort. Må dina barn för evigt skrika i en nivå över 130 dB. Må ditt hem drabbas av jordbävningar och översvämningar. Må du ständigt drabbas av arm- och handsvett. Må du gå in i saker och för evigt drabbas av ömmande blåmärken. Må ditt hem drabbas av illaluktande mögel. Men framför allt hoppas jag att du hade roligt för mina pengar, din jävel.
Hultsfredsfestivalen i bilder
Sammanfattning av dagen
"Blanda inte in mig i vårt förhållande"
citat från "Yrrol".
citat från "Yrrol".
Packat och halvklart
Oavsett hur långt i förväg jag börjar planera och oavsett när jag börjar packa så slutar det alltid med att jag virrar omkring en halvtimme innan jag skall ge mig av och försöker hitta det sista jag skall ha med mig. Dessutom hinner jag naturligtvis inte med allting jag har tänkt hinna med. Hur kan det bli så? Är tid någon slags dynamisk faktor som anpassar sig efter hur mycket man tror att man har kvar och sedan automatiskt blir hälften så stor? Och prylarna man skall ha med sig, får de eget liv och gömmer sig med avsikt?
Hultsfred nästa
I dag har jag fördrivit tiden med att fixa de sista detaljerna inför avfärden imorgon. Packa är inte roligt. Därför behöver jag en dag på mig så att jag kan avbryta packningen med att göra roligare saker. Typ bläddra i skivsamlingen :-) Jag måste erkänna att jag är lite nervös, sist jag var där (2005 för den som är vansinnigt nyfiken) så fanns det tillfällen när jag kände mig uråldrig bland alla fjortisar (medelåldern på Hultsfred är väl...max arton skulle jag säga). Nu måste man ju ha passerat dinosaurieåldern i Hultsfredsålder mätt. Nåja, finns det nåt glin som pekar och skrattar hånfullt så ger jag dem en evil blick och slår dem i huvudet med rullatorn. Jag tvivlar iallafall inte på att den äkta festivalkänslan infinner sig, det finns alltid vissa igenkänningstecken (utan inbördes ordning, givetvis):
1) Lukten. Man måste ha varit där för att förstå. Det luktar en blandning av...allt. Och då menar jag allt. Och det luktar inte gott. Som tur är så vänjer man sig efter ett tag och känner det inte lika mycket. Gäller bara att undvika att tänka på att lukt egentligen är små partiklar som flyger omkring i luften och tar sig in i näsan. Uäääh .
2) Smutsen. Campingområdet är det närmaste jag någonsin varit att bo på en soptipp. Men i år skall jag bo på vandrarhem. Mycket vuxet :-)
3) Smålandsrullen. Måste vara belöningen för alla goda gärningar (bägge två) man gjort genom åren. Helt löjligt gott. Nästan värt att betala inträdet bara för att kunna komma åt denna kulinariska höjdpunkt. Nästan. Och det är dessutom en vegetarisk rätt som man blir mätt på. Jag kan knappt bärga mig.
4) De små scenerna. Man har inget särskilt man vill se, driver omkring på området, märker att det är en konsert någonstans och tar en titt. I flera fall är det mindre kända band som gör löjligt bra framträdanden. Stämningen på en så pass begränsad yta kan dessutom bli fantastisk. Särskilt som det ibland kommer mer kända artister och gör gästframträdanden när de känner för det.
5) De stora scenerna. Känslan av att stå framför en scen som tar 20 000 åskådare och vänta på att favoritbandet tar plats på scen är riktigt, riktigt bra. Nästan lika bra som under själva konserten när man känner marken gunga av att samtliga 20 000 människor hoppar upp och ner och sjunger samtidigt.
6) Alla människor som vanligtvis anses vara väldigt originella. När de samlas på Hultsfred inser man att de inte är så originella utan att det finns en massa människor som klär sig likadant, pratar likadant...alla hör hemma någonstans. Antar att man bara måste hitta vart.
7) Det parallella universumet. Man har hela tre dagar på sig där man vaknar när man känner för det, äter när man är hungrig, lyssnar på bra musik, träffar en massa roliga och oroliga människor, sover när man är trött, promenerer omkring, sätter sig i gräset, dricker lite öl...livet är helt ok.
Packa och packa förresten...det här är väl allt man behöver? Biljetter, skavsårsplåster och öronproppar? :-)
1) Lukten. Man måste ha varit där för att förstå. Det luktar en blandning av...allt. Och då menar jag allt. Och det luktar inte gott. Som tur är så vänjer man sig efter ett tag och känner det inte lika mycket. Gäller bara att undvika att tänka på att lukt egentligen är små partiklar som flyger omkring i luften och tar sig in i näsan. Uäääh .
2) Smutsen. Campingområdet är det närmaste jag någonsin varit att bo på en soptipp. Men i år skall jag bo på vandrarhem. Mycket vuxet :-)
3) Smålandsrullen. Måste vara belöningen för alla goda gärningar (bägge två) man gjort genom åren. Helt löjligt gott. Nästan värt att betala inträdet bara för att kunna komma åt denna kulinariska höjdpunkt. Nästan. Och det är dessutom en vegetarisk rätt som man blir mätt på. Jag kan knappt bärga mig.
4) De små scenerna. Man har inget särskilt man vill se, driver omkring på området, märker att det är en konsert någonstans och tar en titt. I flera fall är det mindre kända band som gör löjligt bra framträdanden. Stämningen på en så pass begränsad yta kan dessutom bli fantastisk. Särskilt som det ibland kommer mer kända artister och gör gästframträdanden när de känner för det.
5) De stora scenerna. Känslan av att stå framför en scen som tar 20 000 åskådare och vänta på att favoritbandet tar plats på scen är riktigt, riktigt bra. Nästan lika bra som under själva konserten när man känner marken gunga av att samtliga 20 000 människor hoppar upp och ner och sjunger samtidigt.
6) Alla människor som vanligtvis anses vara väldigt originella. När de samlas på Hultsfred inser man att de inte är så originella utan att det finns en massa människor som klär sig likadant, pratar likadant...alla hör hemma någonstans. Antar att man bara måste hitta vart.
7) Det parallella universumet. Man har hela tre dagar på sig där man vaknar när man känner för det, äter när man är hungrig, lyssnar på bra musik, träffar en massa roliga och oroliga människor, sover när man är trött, promenerer omkring, sätter sig i gräset, dricker lite öl...livet är helt ok.
Packa och packa förresten...det här är väl allt man behöver? Biljetter, skavsårsplåster och öronproppar? :-)
Fläkt del II
Jag har lyckats få ihop min fläkt. Halleluja. Efter femtielva svordomar, visst våld och några timmars blängande på fläkteländet som låg obrukbar i ett hörn av sovrummet så kom jag fram till en lösning. Det visade sig att dem svarta plastratten skulle skruvas på åt vänster istället för åt höger. Helt ologiskt eftersom alla skruvar i hela världen (utom denna, bevisligen) är gängade åt andra hållet, men iallafall. Dessutom stod det inte i bruksanvisningen. Det räknas INTE att det i bruksansvisningen stod att skruven skulle skruvas AV åt fel håll. Det räknas INTE heller att det på skruvens framsida med stora svarta bokstäver stod "tighten" och "loosen" med tydliga pilar åt respektive håll. Tror tillverkarna att man läser sådana där instruktioner? Är de inte kloka? Nu har jag iallafall fått ihop eländet och det står i mitt sovrum och utgör förmodligen ett av de bästa köp jag någonsin har gjort i hela mitt liv.
Fläkt
Jag har köpt en fläkt. En bra plastfläkt i svart och silver. Jag tycker inte om vit plast, det är fult. Men svart och silver är okej. Hade tänkt mig att sova i ett svalt sovrum i natt med min ihopmonterade svarta plastfläkt. Sen visar det sig att den svarta plastratten inte går att fästa på den utstickande metallplrylen. Typiskt. Men jag vet att jag har gjort rätt i övrigt för själva propellern har spår där de utstickande metallpinnarna skall få plats. Den kan bara sitta på ett sätt, och den svarta plastratten som inte går på den utstickande metallpinnen skall ju sitta ordentligt fast för att hålla fast propellern så den inte flärpar iväg och halshugger någon. Oerhört irriterande. Försökte med våld men det hjälpte inte. Märkligt. Det känns som om alternativet är att gå tillbaka med eländet till affären och be att få delar som faktiskt passar ihop. Men det känns som om att ge upp. Går mysteriet med den illasittande plastratten att lösa? Kanske, kanske inte. Återstå att se. jag återkommer i frågan. Om jag överlever ytterligare en natt utan fläkt. Gah.
Solbränna
Rent förnuftsmässigt är jag mycket väl medveten om att jag kanske inte tål solen så bra. Eller rättare sagt, inte alls. Jag bränner mig vartenda år. Jämt. Så antingen måste jag hålla mig i skuggan eller kladda på mig en massa solkräm. Sen är det ju skittråkigt att sitta i skuggan när alla andra är nån annanstans (i solen). Dessutom avskyr jag solkräm för man blir alldeles kladdig och det känns som om man går omkring innesluten i en kokong av klet. Inte ett tillstånd jag strävar efter. Därför försöker jag undvika kletet så mycket som möjligt vilket innebär att jag i början av varje sommar intalar mig att solen inte är så stark och att jag inte kommer att bränna mig. Vilket jag förstås gör. Jämt. Varje år förbannar jag sedan mig själv för att jag inte fattar att jag kommer att bränna mig och är mer försiktig. Jag är inte säker på vad jag ville säga med den här texten egentligen. Det känns som om jag just har idiotförklarat mig själv. Hm.
Semester
Måste vara världens bästa ord. Nåja...ett av de bästa. Jag har härmed inlett två veckors bekymmerslöst slappande. Jag skall bara äta, träna, sova och träffa människor jag gillar. Värre kan man ha det.
Brutet löfte
Jag är skyldig. Jag har tidigare skrivit att jag aldrig någonsin skulle äta glass igen. Löftet är brutet. men det var ingen riktig glass utan bara en isglass så det räknas egentligen inte. Mina regler :-) Får se det som ett steg tillbaka mot att kunna se och äta glass igen utan att genast illamående reflektera över den ufostora portionen jag satte i mig i helgen. Vägen tillbaka mot ett normalt liv. Ett liv med glass. Det skall gå. Det måste gå.
Dumheter
Herreguuud vad jag blir trött på alla dessa dieter och påhitt som folk envisas med att gå på. Man skall gå på morgonpromenader innan frukost (vem f-n kom på det? Inte någon som var morgontrött iallafall), käka fullkornspasta (något av det äckligaste jag vet...lika upphetsande som att tugga på döda maskar), undvika att äta bröd (ja det stämmer. Bröd är LIVSFARLIGT), sluta äta godis och istället tugga i sig hackade groddar och linser (det var nån matguru som blandade ihop någonting på tv. Något av det mest oaptitliga jag har sett. Vad är jag? En get?), etc etc. Jag envisas med att tro på att man skall leva hälsosamt större delen av tiden så kan man klämma i sig lite godis och en och annan öl (sprit går också bra) vid tillfälle. Jag föredrar att dö halvpackad och lycklig vid 60 istället för att dö tuggandes på en morot vid 98. Om jag nu får välja. Sådeså.
Aj aj
I dag har jag slagit mig. Konstant. Hela dagen. Började med att jag på gymmet snubblade över de fria vikterna så fort jag vände mig om. Det var i och för sig inte mitt fel, jag är helt övertygad om att de själva rullade på plats för att jäklas så snart jag inte var tillräckligt uppmärksam. Sedan har det fortsatt så hela dagen. Fastnat i dörrar, slagit benet i väggen (ja jag vet, det är inte så lätt men tro mig, det går), etc. Inte undra på att jag ibland går omkring med blåmärken som jag inte har den blekaste aning om var de härstammar ifrån. Det mest intressanta är att de verkar vara säsongsberoende. Jag har alltid fler blåmärken på sommaren. Önskar att jag kunde skylla på sommaraktiviteterna men såväl dörrar som väggar sitter ju på samma plats året runt. Hm. Värmeslag? Kanske. Tanskspridd? Ganska troligt. Smidig som ett kylskåp? Definitivt.
Dagens diet
I går hamnade vi av någon anledning på Rix fm-festivalen. Trevligt nog fanns det öl :-) Otrevligt nog fanns det även dålig musik. Man kan väl säga att uppträdandena dominerades av något slags schlagertema (hu) i playbackversion. Intressantast var nog ändå när en av artisterna inte insåg det utan lyckades prata i munnen på sig själv, dvs bandet med hennes förinspelade röst gick för fullt samtidigt som hon skulle heja på puliken. Suck. Är det bara jag som stör mig på sådant? Å andra sidan, hur kräsna musikkonsumenter är de som går på den festivalen. Men ändå. Herreguuuuud.
I dag var det jättevarmt, vilket gjorde att vi var tvungna att göra det enda rätta. Åka till Söderköping och äta glass. Jag lyckades beställa in ett glassmonster som nästan lyckades ta kål på mig. Jag gjorde mitt bästa för att ta kål på det men lyckades inte riktigt. Jägarns. Jag skall hur som helst aldrig någonsin äta glass igen. Aldrig.
Efter att ha vältrat i sig glass i en mängd som motsvarar veckoransonen mat för ett mindre u-land så var man inte vansinnigt hungrig senare på dagen. Lyckades dock ändå snitsigt svänga ihop en riktigt nyttig måltid. Jag är inte överförtjust i att laga mat men ibland känner jag mig faktiskt riktigt kockaktig. Släng ett öga på den här bilden. Voilá :-)
I dag var det jättevarmt, vilket gjorde att vi var tvungna att göra det enda rätta. Åka till Söderköping och äta glass. Jag lyckades beställa in ett glassmonster som nästan lyckades ta kål på mig. Jag gjorde mitt bästa för att ta kål på det men lyckades inte riktigt. Jägarns. Jag skall hur som helst aldrig någonsin äta glass igen. Aldrig.
Efter att ha vältrat i sig glass i en mängd som motsvarar veckoransonen mat för ett mindre u-land så var man inte vansinnigt hungrig senare på dagen. Lyckades dock ändå snitsigt svänga ihop en riktigt nyttig måltid. Jag är inte överförtjust i att laga mat men ibland känner jag mig faktiskt riktigt kockaktig. Släng ett öga på den här bilden. Voilá :-)