Värsta dagen på jobbet. Någonsin.
När jag kuskade runt i Australien uppstod då och då tillfällen när jag behövde pengar. Jag jobbade alltid med att plocka eller sortera frukt eller grönsaker eftersom det då var så otroligt enkelt att få jobb. En gång fick jag iallafall för mig att jag var trött på att ständigt vara smutsig och dammig och skulle arbeta i en stad för omväxlings skull. Denna geniala tanke fick jag i Darwin (samma ställe där jag blev vansinnigt sjuk av mangofrukter och sängliggande i en vecka. Den solskenshistorien kan vi ta en annan gång) och hittade jobb på en relativt nyöppnad restaurang. Lite halvflummigt, det framgick bara att de behövde hjälp. När jag kom dit visade det sig att jag skulle ställa mig och diska. Ok, jag är inte särskilt knusslig så det var bara att köra. Lite märkligt bara att en restaurang inte har diskmaskin utan diskar för hand, men hur som helst. Det visar sig att kocken (=ägaren) lagar all mat själv och är hyperstressad. Han stod och lagade mat bland porslinet och stänkte mat överallt. Kan tillägga att han även tappade ett varmt grytlock på mitt ben. Det gjorde ont. Idiot. Plötsligt skulle jag hjälpa till att skala räkor. Eftersom det inte fanns någon plats fick jag stå och skala dem bland smutsdisken. Kändes sådär. Det var ungefär då jag upptäckte kackerlackorna som sprang omkring i köket. De var inte små.
Plötsligt började kocken skrika på mig att jag skulle hämta matvaror. Hade ju varit enkelt om jag visste var de fanns, hade ju inte fått någon guidad rundtur direkt. Kocken blir iallafall så stressad att han tar in en av gästerna i köket för att hjälpa till eftersom han inte klarade av det själv. Gästen var tydligen en kompis till honom, men där med ett sällskap så det kändes ju lite halvmärkligt. Som om inte det här vore nog får plötsligt kocken och hans extremt irriterande fru för sig att jag skall börja laga mat. Till gästerna. Jag. Trodde först att de skämtade, men icke. De ville på fullaste allvar att jag skulle ställa mig och börja laga pizza till folk som faktiskt betalade för maten. Herregud. Jag vägrade, givetvis. Man måste ju dra en moralisk gräns någonstans. Jag kan laga mat till mina vänner och de äter upp den, men det är bara för att de slipper betala, för att jag kedjar fast dem vid matbordet och för att jag bjuder på vin. Med vin funkar all mat. Till och med min.
Det var sagt att jag skulle jobba fyra timmar men de älskvärda restaurangägarna ville att jag skulle stanna längre. Aldrig i livet. Kan ju tillägga att under hela kvällen var det varmt som f-n, Darwin ligger i norra Australien och då var det nog ca 35 grader ute. Gick nog ner ca 2 kilo den kvällen i ren vätska som bara dunstade från kroppen. Efter att ha gjort mina fyra timmar (och inte en minut längre, var beredd att slänga mig ut genom fönstret om de inte släppte ut mig...galningar) gick jag och krävde mina pengar. När jag får pengarna undrar restaurangägaren om jag har lust att jobba som navigatör (!) på hans kompis båt. De skall segla från Darwin och västerut längs den australienska kusten. Navigatör. Jag. Det var ju helt sjukt, visst jag höll på med orientering i lågstadiet men så jäkla bra kartläsare är jag inte. Behöver jag säga att jag lade benen på ryggen och drog? Konstigare arbetsdag har jag nog aldrig haft i hela mitt liv.
Hur som helst. Just nu lyssnar jag en hel del på den här låten. Grymt bra.
Plötsligt började kocken skrika på mig att jag skulle hämta matvaror. Hade ju varit enkelt om jag visste var de fanns, hade ju inte fått någon guidad rundtur direkt. Kocken blir iallafall så stressad att han tar in en av gästerna i köket för att hjälpa till eftersom han inte klarade av det själv. Gästen var tydligen en kompis till honom, men där med ett sällskap så det kändes ju lite halvmärkligt. Som om inte det här vore nog får plötsligt kocken och hans extremt irriterande fru för sig att jag skall börja laga mat. Till gästerna. Jag. Trodde först att de skämtade, men icke. De ville på fullaste allvar att jag skulle ställa mig och börja laga pizza till folk som faktiskt betalade för maten. Herregud. Jag vägrade, givetvis. Man måste ju dra en moralisk gräns någonstans. Jag kan laga mat till mina vänner och de äter upp den, men det är bara för att de slipper betala, för att jag kedjar fast dem vid matbordet och för att jag bjuder på vin. Med vin funkar all mat. Till och med min.
Det var sagt att jag skulle jobba fyra timmar men de älskvärda restaurangägarna ville att jag skulle stanna längre. Aldrig i livet. Kan ju tillägga att under hela kvällen var det varmt som f-n, Darwin ligger i norra Australien och då var det nog ca 35 grader ute. Gick nog ner ca 2 kilo den kvällen i ren vätska som bara dunstade från kroppen. Efter att ha gjort mina fyra timmar (och inte en minut längre, var beredd att slänga mig ut genom fönstret om de inte släppte ut mig...galningar) gick jag och krävde mina pengar. När jag får pengarna undrar restaurangägaren om jag har lust att jobba som navigatör (!) på hans kompis båt. De skall segla från Darwin och västerut längs den australienska kusten. Navigatör. Jag. Det var ju helt sjukt, visst jag höll på med orientering i lågstadiet men så jäkla bra kartläsare är jag inte. Behöver jag säga att jag lade benen på ryggen och drog? Konstigare arbetsdag har jag nog aldrig haft i hela mitt liv.
Hur som helst. Just nu lyssnar jag en hel del på den här låten. Grymt bra.
Kommentarer
Postat av: Anna
jag gillar din mat iaf! :)
Trackback