Tågresande i ett nötskal

I morgon skall jag åka tåg igen. Åka tåg kan förvisso vara trevligt och avslappnande och imorgon har jag till och med sällskap som jag kan irritera så mycket jag bara orkar under dagen... Människor som åker tåg kan (har jag märkt) kan delas upp i olika kategorier (jag gillar för övrigt att sätta stämplar på folk):

- Föräldern med skrikande barn som sparkar på stolarna och vägrar vara tysta (Nejnejnejnejnej. Inför speciella barnanpassade vagnar. Ljudisolerade. Tack).
- Den Arbetande Personen med sin laptop och mobil i högsta hugg. Personen ifråga ägnar sig koncentrerat åt olika typer av dokumentporr (oftast word och/eller excel men lokala variationer förekommer).
- Bruden Med Mobil pratar högt och HELA TIDEN i sin älskade mobil. Ord som förekommer frekvent är "å ja ba och vi ba å han ba iiihhhhh". Dö mobiljävel. Dö.
- Den Trötte Mannen (oftast i åldern 45-60 år) som inte sovit på jättelänge. Mannen är jättetrött och sover därför, ackompanjerad av ljudliga snarkningar. Folk tittar lite på varandra och flinar menande men är i själva verket glada för att det inte är DE som skämmer ut sig för främmande människor genom att snarka i 130 dB.
- Den Vane och Osociale Resenären som är utrustad inför resan med mat, en rejäl hög med tidningar/böcker och en fulladdad mp3-spelare/mobil. Ner med blicken i tidningshögen, in med hörlurarna i öronen och genomlid de närmaste 1-10 timmarna så smärtfritt som möjligt.
- Den Sociale Resenären som inte alls förstått det här med att omvärlden hatar att åka tåg och bara vill komma hem så tyst, snabbt och smärtfritt som möjligt. Nix, här skall pratas och pratas och berättas i det oändliga. Det spelar ingen roll om man svarar eller inte, Resenären underhåller sig själv. Efter en timme vet man deras livs historia, efter två deras familjs historia och efter tre är man beredd att ta självmord.

Låt mig överleva morgondagens resa. Please.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback