Katta

...om det är tillåtet att avbryta människor medan de pratar och säga "men hörredu. Tänk på vad du säger nu, det där var väl jävligt korkat tänkt". Eller tillåtet och tillåtet förresten, frågan är väl snarare om man kan uppnå den eftersökta effekten. Nämligen att få folk att tänka efter innan de pratar. Sedan skulle jag vilja lägga till den klatshiga avslutningen "idiot" på slutet. Frågan är bara om det är det bästa sättet att uppnå effekten jag vill ha. Jag skulle nästan hoppas det.

Egen vilja, ansvarstagande, framåttänkande och initiativförmåga. Är det för mycket begärt? Nej, jag tycker inte det. Inte alls.

I dag hade jag en nästan perfekt gymupplevelse. Vädret var vackert, det var lagom varmt, himlen blå och fåglarna kvittrade. Det innebar att alla idioter befann sig ute i det fina vädret och inte på gymmet. Inga puckon som satt och pratade på maskinerna och tog upp onödigt utrymme, ingen idiot som gick omkring och pratade i mobil, inga fjantar som stönade som om det gällde livet så fort de skulle lyfta något (nej ni blir inte starkare ju mer ni låter, det är en missuppfattning). När jag kom till gymmet så var det i det närmaste tomt. Det dök upp kanske en handfull människor under tiden jag tränade, men det var överkomligt. De hade vett att hålla sig ur vägen och inte irritera mig. Underbart. Fler sådana dagar, tack =)

Ibland undrar jag hur saker och ting över huvudtaget kan fortsätta att fungera. Tittar man bara närmare så finns det massor av företag där folk springer omkring som yra höns, det finns inga rutiner, ingen som tar ansvar, ingen som prioriterar, ingen som tänker själv...jag fattar inte hur sådana företag överlever. Var inne på Burger King i dag och det tog evigheter, köerna var milslånga och det tog massor av tid innan maten kom. Personalen sprang mest fram och tillbaka och var yra i största allmänhet. Nu är ju inte det ett exempel som utmärker sig utan det finns en massa företag i olika branscher där de som jobbar verkar vara helt nollställda. Om man t ex jobbar i en bransch där man måste åka runt till andra företag och serva med en viss grej, borde man då inte ha alla reservdelar med sig i bilen? Nej då, man har en del med sig och andra på kontoret så man måste åka och hämta dem. Skall man återkomma till någon med besked så ringer man tillbaka så sent som möjligt, helst inte alls så att den andra parten får ringa och jaga. Dessutom är det jättejobbigt när kunden ifråga ställer krav som är helt legitima men där lösningen faktiskt innebär att man får jobba lite. Usch då. Hur kan det här landet över huvudtaget fungera?

Svårt att bestämma sig...men det KAN vara så att Päronsplitt faktiskt ÄR den godaste glassen.

Haha...jag stör mig ofta på att en del säger att de skall träna men det händer ju hela tiden att det kommer saker emellan och det finns ju ingen tid och blahablahablaha i all evighet...här kommer en eminent artikel från www.rohnisch.se/blog skriven av Petra Stegman-Axlund...så vad väntar alla på? Kom igen nu, let´s do it! =)

Kan det vara så att det snart bara är två månader kvar till semestern? Jajjemensan! :D

Nu är det nån serie som heter Lost (jag drygar mig bara, jag vet ungefär vad serien handlar om) som har tagit slut och sista avsnittet har visats (man jag är inte tillräckligt intresserad för att intressera mig för om det var i USA, Sverige eller Uzbekistan) och det är ett himla liv på folk som inte är nöjda med slutet. Samtidigt så går avsnitt efter avsnitt av annat skräp som Desperate Housewives, Grey´s Anatomy och allt-vad-det-nu-heter. Allvarligt talat, hur orkar någon bry sig? Jag brukar tvångstitta på en del av skräpet när jag är på gymmet och står precis framför nån tv-apparat som visar de här utmärkta serierna (och naturligtvis sitter apparatjäveln på väggen, lagom högt för att korta jag inte skall kunna nå upp till ovansidan av skärmen där man byter kanal...grrrr) men efter uppskattningsvis 5 sekunder så känns det som om mitt huvud skall explodera av idioti. Hur orkar någon bry sig och följa eländet? vad får man ut av det? Jag skulle hellre gå en knyppelkurs. Sen kanske jag inte är världens mest engagerade tv-tittare eftersom jag i stort sett alltid blir så uttråkad att jag somnar och det enda jag klarar att titta på är Nyheterna, TV-sporten och nån kufisk serie från Nya Zeeland...men ändå. Jag fattar inte hur folk kan sätta sig framför tv:n och koppla av med den där skiten. Jag blir bara förbannad. Ta bort, tack.

Finns det något roligare att göra än tvätta en måndagskväll? Jag har funderat och funderat, men kommer verkligen inte på något. Det skulle möjligen vara att ha jobb kvar att göra som borde ha varit klart för två veckor sedan men som man skjutit upp av tusen olika anledningar men nu bestämt sig för att göra. Dessutom har man satt upp ett mål att man inte får gå och lägga sig förrän man är klar med det där förbaskade jobbet. Jag kan meddela att det tar oerhört lång tid om man är okoncentrerad och surfar samtidigt som man jobbar. Men klart är det. Och dessutom blev det sent. Smart, där.

...vilka kex är godast? Singoalla med citron/limesmak, Singoalla med lakritssmak eller "ur-Singoallan" med sylt? Jag kan inte bestämma mig. Om jag skulle dö och bara fick välja en smak, vilken skulle det bli då? Jag har ingen aning. Vilken smak skall jag köpa nästa gång? Jag kan inte bestämma mig. I-landsproblem? Aldrig i livet, jag ägnar mig bara åt RIKTIGA problem. Sådeså.

Jag fattar inte hur man överlevde förr i tiden. Utan mobiler och internet, alltså. Hur kunde man organisera något utan mobil? Hur kunde folk få tag i en? Hur kunde man själv få tag i någon? Hur berättade man att man var sen till ett möte? Vad gjorde man när man hade tråkigt och inte kunde skicka sms? Hur kunde man inte ta bilder på roliga saker med mobilkameran och skicka till folk? Och internet? Hur bokade man biljetter, tog fram vägbeskrivningar, lånade om böcker, betalade räkningar, jämförde priser, läste tidningen...hur??? Hur höll man kontakten med folk när man inte kunde chatta eller maila dem? Hur utbytte man information när man inte kunde bifoga filer? Jag fattar inte. Jag har funderat och funderat, men jag fattar inte. Det är ett rent under att civilisationen inte bara lade sig ner och självdog. Tur det. Eller...tror jag.

Hemmet har förärats med en ny matta. En vit. Nu är frågan hur smart det är att köpa en vit matta, särskilt som den placeras vid tv-soffan där man då och då äter mat. Färgad mat. Som t ex ketchup. Eller dressing. Eller sås i största allmänhet. Antagligen inte så smart. Särskilt som den nya, vita mattan består av tusentals fransar som antagligen utgör ett rent helvete att göra rent. Om det ens är möjligt. Följden blir att man går stora omvägar runt mattan när man bär på mat och sedan ställer ner maten på soffbordet med en koncentration som är värdig en nobelpristagare in action. Sen sitter man där och äter och är så paniskt orolig för att spilla på den nya mattan att man tappar hela skiten på golvet och så är plötsligt mattan inte vit längre. All denna ångest på grund av en matta. Men en matta som är SÅ snygg.

Jag har denna helg för första gång i mitt liv planterat balkonglådor. Nu står de där (tre stycken) och är sååå vackra med tre olika sorters blommor som (än så länge) lever och har hälsan. Nu gäller det ju bara att veta hur de skall skötas om. Skall de vattnas regelbundet? Sköter inte regnet sånt? Skall de hållas efter på nåt sätt? Tänk om det blir kallt, dör de då? Skall balkongblommor inte bara växa och ta hand om sig själva så att man slipper bry sig? Är det inte hela vitsen med att ha blommor på balkongen? Nåja, det ger sig väl. Det vore ju kul om de levde en månad i alla fall. Typ. Eller...några veckor åtminstone.

Oh, två dagars ledigt avverkade och två dagars ledigt kvar. Så här skulle livet alltid vara :D

Jag fattar inte varför alla gnäller som galningar över "det dåliga vädret". För det första: det spelar ingen roll hur mycket man gnäller, det ändrar inte på ett skit. Det är samma väder ändå. För det andra: hur roligt är det att sitta inne och sura och gnälla över det dåliga vädret? Bryr sig vädret om att man gnäller? Skulle inte tro det. I dag har därför gjorts somriga saker: inhandlats mjukglass (med kolasås, givetvis. Dessutom var mjukglassen så groteskt stor att jag aldrig kommer att äta mjukglass igen) samt investerat i blommor till balkongen. Dock var inte trädgårdsmästarkunskaperna så förfinade att man kunde bedöma hur mycket jord som krävdes till tre balkonglådor. Teorin var att 20 liter skulle räcka och bli över. Sällan. Det tog nästan slut, blommorna kunde inte planteras och antagligen måste ytterligare ca 40 liter inhandlas i morgon. Men i alla fall. Tanken var god. Blommorna är jättefina där de står under bordet på balkongen och väntar på att planteras. Sådeså.

Det är ytterst svårt att orka efterrätt. Oftast är man ju mätt när det är dags för den rätten. Kom på lösningen i dag: ät förrätt. Ät sedan så mycket godis att du inte orkar äta middag. Vänta en stund. Ät lite mer godis. Ät sedan efterrätt. Spara huvudrätt till i morgon. Succé!

Vad är det med alla dessa springande människor? Plötsligt och rån ingenstans så råder det någon slags löparfeber i landet. Alla verkar springa. Hela tiden. Dessutom har de inte på sig de där fladdriga adidasshortsen som en annan hade för några år sedan (många år sedan, hatar att springa...och de där satans shortsen åkte bara upp mellan benen hela tiden så man var tvungen att springa och dra ner dem hela tiden under passet...asjobbigt och obekvämt som fan) utan nu är det exklusiva löpartights som gäller och till det en matchande löparjacka. Helt galet. Missförstås mig inte, jag är ett stort fan av träningskläder i funktionsmaterial och vägrar kategoriskt att träna i något annat men vart kommer denna fluga ifrån? Vart övervintrade den? Hur långlivad är den? Och vart kommer den att ta vägen när den dör?

Efter förra årets totalgalna konsertsommar (AC/DC, U2, Bruce Springsteen, m fl) så kändes det ganska hopplöst inför det här året...hur kan man rimligtvis komma upp i något som ens kan mäta sig med den sommaren? Dock är det nu spikat att se AC/DC 3 juni i Stockholm respektive Pink den 23 juli i Göteborg...så det ser inte alltför illa ut. man skulle till och med kunna säga att det ser riktigt bra ut :D

Vart kommer alla dessa människor ifrån? Alla dessa märkliga existenser som bara existerar på gymmet? Är de lika konstiga i den riktiga världen? I dag körde jag ett styrkepass med fria vikter och då fullkomligen skvalar det av konstiga typer. Vi har killen som körde uppskattningsvis 12 repetitioner och sedan satte sig i fönstret och glodde ut genom det i tio minuter. Sedan körde han 12 repetitioner till. Satte sig i fönstret i tio minuter och glodde. Repetioner. Glodde. Sorry killen, men där maxade du inte din träning, direkt. Eller vad sägs om muskelkillen som har på sig ett asfult och alldeles för avslöjande linne, till det har han stora boxarshorts och under dessa ett underställ. Snyggt. Inte för att man måste vara ett modelejon på gymmet men man behöver ju inte se ut som ett ufo. Eller vad sägs om muskelkillarna som skall köra biceps och lägger på så mycket vikt att de inte orkar utan kör någon svajig version av styrketräning som när som helst kommer att bryta ryggen av dem. Allt ackompanjerat av ljudliga frustanden och stönanden. Vackert. Eller gymtjejen sopm visserligen kör med fria vikter men aldrig lägger på mer än 10 kg. På någon muskelgrupp. Och tro mig, det är inte rehabträning. Jävla larv, du kan lika gärna gå ut och lyfta på ett grässtrå. Det ger lika mycket och så får du frisk luft på köpet. Eller grabbarna grus som är på gymmet tillsammans och tror att det är någon jävla social tillställning vilket gör att de blockerar 2-3 maskiner åt gången där de står och hänger och snackar om oviktiga saker. Jag brukar ge dem ilskna ögonkast men funkar inte det så får man be dem flytta på sig. Allvarligt talat, vad GÖR dessa människor på gymmet? Ni irriterar mig så mycket att jag inte kan fokusera. Sluta irritera er omgivning. Sluta vara i vägen överallt. Stick.

Jag vill bara dementera att jag får ingenting för att visa nedstående produkter. Ingen har kontaktat mig för att jag skall säga att de är goda. Ingen betalar mig någonting. Jag får varken pengar eller saker som tack för att jag talar väl om dessa produkter. Varför får jag inte det för? Så jävla dåligt. Hmpf.

Min pulsklocka är knäpp. Den gör mig vansinnig. För den som inte är insatt så har man en vanlig klocka på handleden som visar puls, typ av träningszon och lite annat intressant. Denna får signaler från ett bälte med en dator som man spänner över bröstet. Detta bältes funktion är förstås att mäta pulsen. För att det skall funka så blöter man bältet, jag brukar hålla det under en kran innan passet. Det har funkat ypperligt. Tills nu. De senaste dagarna har det krånglat så förbannat att jag håller på att bli vansinnig. Till att börja med så får jag inte in pulsen över huvudtaget utan det tar kanske fem minuters krånglande innan allt funkar som det skall. Får jag in pulsen så tappar jag den dock snart. Klockan visar 145 i puls för att plötsligt gå ner till "00".

I morgon skall jag gå upp klockan fem. Woho. Det är verkligen någonting som jag tycker om. Att gå upp tidigt, alltså. Att få förmånen att höra fåglarna sjunga, frysa lite på morgonen när man kommer utanför ytterdörren, vakna och inse att knappt solen har tagit sig upp eftersom det fortfarande är mitt i natten....oh, vad härligt. Jag skulle vilja gå upp tidigt varje dag. Vid närmare eftertanke skall jag nog göra det. Inga fler sovmorgonar hädanefter. Jag skall nog gå upp tidigt varje helg hädanefter. Allt för att få en bra start på dagen. Städa och baka skall jag göra. Ah, så produktivt. Godnatt.

Jag har sett människor som har ordning. Deras skrivbord ser ut som någonting hämtat från en IKEA-katalog. De har pärmar och mappar med papper, bland dessa mappar och pärmar finns välordnade register och tejpbitar i olika glada färger för att tydligt markera innehållet. De har prydliga små lådor med kanske 2-3 pennor, hålslag, tejp och allt annat man kan behöva. Ber man dessa människor om något så inte bara har de allting i hela världen, de kan dessutom lokalisera det på mindre än 0,5 sekund. Jag har bara en fråga: hur i helvete gör de???

Allvarligt talat, vad gjorde man innan FB? Hur kunde man hålla koll på alla man känner, alla man har känt, alla man skulle kunna känna men som istället känner ens kompisar, alla man kommer att känna och alla som känner de man känner? Hur var livet förut? Jag kommer knappt ihåg. Hur hittade man idiotiska grupper att gå med i, konstiga klipp på youtube, snokade bland folks privata foton (fast jag antar att om de är upplagda på nätet så är de inte så privata), fick reda på när människor man kände fyllde år...listan kan ju göras hur lång som helst. Det finns ju bara en slutsats att dra och det är ju att man förut bara levde ett halvt liv. Det fanns hela tiden något som saknades, och det var FB. Tack, FB för att ni berikade mitt liv. Tack för att ni gjorde mig till en hel människa. Tack, tack.

Nu är det snart bara 3 månader kvar till semestern! :D

1 maj skall tydligen vara en dag då man skall demonstrera. Jaha. Varför det? Återigen så samlas människor, sida vid sida, för att visa vad de tycker. Låter ju himla fint. Men faktum är att när man har paraderat färdigt så går var och en hem till sitt (för shoppa kan man ju fan inte eftersom allting behagar vara stängt) och det har inte hänt ett dugg. Visst är det fint att gå i ett demonstrationståg och lyssna på tal, men allvarligt talat, har man gjort någon skillnad? Kommer det att ändra på något? Finns det NÅGON som ens bryr sig om förstamajtågen? Nix.