Öde öar is the shit
Om jag hamnade ensam på en öde ö och hade möjlighet att välja vilka saker jag skulle plocka med mig (för den tiden brukar man ju ha om det är så att flygplanet störtar/båten sjunker/luftballongen sjunker ihop) så skulle jag ta med följande:
- Pincett (bra att ha om man skall plocka vassa saker ur kroppen. Typ taggar, insekter, nålar, etc. Om det stora sjöodjuret dyker upp kan man dessutom peta det i ögat och på så sätt undkomma)
- Hårborste (har man någon gång sett mitt hår så har man ingenting att tillägga här)
- Sax (se ovanstående)
- Tandtråd (jag är nojig när det gäller mina tänder. Men ett hål ser jag som ett personligt misslyckande. Dö bakteriejävlar, dö)
- Tändstickor alt. tändare(är man en Robinson skall man förmodligen kunna göra upp eld med sina bara händer. Men har man möjlighet att välja skulle jag köra den enkla vägen)
- Solskyddsfaktor (jag utgår ifrån att det är sol på den öde ön. Jag föredrar att undvika att se ut som en grillad räka)
- Solglasögon (man kan faktiskt bli blind om man tittar mot solen. Det har min mamma sagt. Eftersom man alltid skall göra tvärtom vad föräldrarna säger så är det ju bäst att ha solglasögon på när man väl gör det)
- Ett rep (jag vet inte till vad. Men sitter man fast på en öde ö så får man nog tråkigt efter ett tag. Då kan man ju alltid öva på att göra knopar alternativt binda fast något)
- En kniv (för att peta i sanden med när man tröttnat på att göra knopar alternativt binda fast saker)
- Mobiltelefonen (så man kan ringa efter hjälp när man tröttnar på att vara ensam. Dessutom laddare samt en strömkälla så att man kan ladda mobilen vid det tillfälle då man faktiskt känner att man behöver ringa någon)
Så här ser det för övrigt ut på min diskbänk just nu. Trevligt, om det nu inte hade varit så att samtliga paket är tomma och det inte finns något fullt i kylen. Jag känner paniken närma sig men biter ihop och intalar mig att jag klarar mig något dygn utan. Har fått inside information om att dit jag skall på fredag finns det apelsinjuice. Hoppas bara jag klarar mig så länge.
- Pincett (bra att ha om man skall plocka vassa saker ur kroppen. Typ taggar, insekter, nålar, etc. Om det stora sjöodjuret dyker upp kan man dessutom peta det i ögat och på så sätt undkomma)
- Hårborste (har man någon gång sett mitt hår så har man ingenting att tillägga här)
- Sax (se ovanstående)
- Tandtråd (jag är nojig när det gäller mina tänder. Men ett hål ser jag som ett personligt misslyckande. Dö bakteriejävlar, dö)
- Tändstickor alt. tändare(är man en Robinson skall man förmodligen kunna göra upp eld med sina bara händer. Men har man möjlighet att välja skulle jag köra den enkla vägen)
- Solskyddsfaktor (jag utgår ifrån att det är sol på den öde ön. Jag föredrar att undvika att se ut som en grillad räka)
- Solglasögon (man kan faktiskt bli blind om man tittar mot solen. Det har min mamma sagt. Eftersom man alltid skall göra tvärtom vad föräldrarna säger så är det ju bäst att ha solglasögon på när man väl gör det)
- Ett rep (jag vet inte till vad. Men sitter man fast på en öde ö så får man nog tråkigt efter ett tag. Då kan man ju alltid öva på att göra knopar alternativt binda fast något)
- En kniv (för att peta i sanden med när man tröttnat på att göra knopar alternativt binda fast saker)
- Mobiltelefonen (så man kan ringa efter hjälp när man tröttnar på att vara ensam. Dessutom laddare samt en strömkälla så att man kan ladda mobilen vid det tillfälle då man faktiskt känner att man behöver ringa någon)
Så här ser det för övrigt ut på min diskbänk just nu. Trevligt, om det nu inte hade varit så att samtliga paket är tomma och det inte finns något fullt i kylen. Jag känner paniken närma sig men biter ihop och intalar mig att jag klarar mig något dygn utan. Har fått inside information om att dit jag skall på fredag finns det apelsinjuice. Hoppas bara jag klarar mig så länge.
Alla dessa val...
Ibland är valen i livet bara alldeles för svåra. Man väger fördelar och nackdelar mot varandra, argumenterar för och emot, allt för att undvika ett felaktigt beslut. Ett solklart exempel är ju när man skall äta lunch. Har man inte med sig lunchlåda måste man köpa. Frågan är vad. Skall man köpa taco kanske? Frågan är ju då om man skall skall träffa någon efter jobbet och käka mat. Då kan man ju inte käka en massa mat som gör att man blir jättemätt eftersom man då inte kommer att vara hungrig X antal timmar senare. Å andra sidan är ju taco jäkligt gott och det är ju nu man är hungrig. Men man skall vara ståndaktig. Wok? Det är ju gott och nyttigt. Inte lika mättande som taco. Men å andra sidan blir man ganska mätt på wok också. Alltså går wok bort. Damn. Svaret är en sallad. Sallad får det bli. När man väl har genomfört det första valet så har man fler val att göra. Skall man käka kycklingsallad eller kanske ost- och skinka? Grekisk? Skall man ha vinäger till? Någon slags dressing? Om man väl har bestämt sig för dressing, vilken skall man ha? Vitlök? Rhode Island?
Vid det här laget har min hjärna börjat koka, rök kommer ut ur öronen och allt jag hör är ett långdraget pipande ljud. Tunnelseende uppstår och jag känner mig som ett djur i bur, blicken börjar flacka och för att snabbt undvika situationen letar jag febrilt efter närmaste utgång. Men det är inte nog här. Vad skall man dricka till? Ingår det dricka till maten? Vad skall man ta då? Mineralvatten? Lättöl? Kanske en läsk? Säger personalen att det ingår kaffe eller te nickar jag bara självsäkert till svar för att snabbt få slut på eländet. Hade jag valt te så hade jag varit tvungen att ta reda på var det stod, vilka muggar skall man ta, finns det socker...herregud. Efter att ha genomlidit hela historien och darrande tagit sig till närmaste bord för att äta upp salladen så inser jag att det inte finns ens en mikroskopisk chans att jag kommer att bli mätt på den där salladen. Skulle ha tagit något annat. Jäklar.
Vid det här laget har min hjärna börjat koka, rök kommer ut ur öronen och allt jag hör är ett långdraget pipande ljud. Tunnelseende uppstår och jag känner mig som ett djur i bur, blicken börjar flacka och för att snabbt undvika situationen letar jag febrilt efter närmaste utgång. Men det är inte nog här. Vad skall man dricka till? Ingår det dricka till maten? Vad skall man ta då? Mineralvatten? Lättöl? Kanske en läsk? Säger personalen att det ingår kaffe eller te nickar jag bara självsäkert till svar för att snabbt få slut på eländet. Hade jag valt te så hade jag varit tvungen att ta reda på var det stod, vilka muggar skall man ta, finns det socker...herregud. Efter att ha genomlidit hela historien och darrande tagit sig till närmaste bord för att äta upp salladen så inser jag att det inte finns ens en mikroskopisk chans att jag kommer att bli mätt på den där salladen. Skulle ha tagit något annat. Jäklar.
Beroende
De säger ju att kroppen vet vad den behöver och därför blir man sugen på sånt man behöver just för tillfället. Just nu skulle jag kunna sälja min själ för lite smågodis. Undrar om det betyder att jag är:
1) Ytlig
2) Desperat efter konserveringsmedel och färgämnen
3) Mordisk (eftersom jag njuter av att bita huvudet av små sega och oskyldiga djur i pastellfärger)
Som tur var så hittade jag precis lite CHÄX i skafferiet, halleluja. Här skall ätas.
Öl
Öl måste vara den kompletta drycken. Den funkar utmärkt att svalka sig med när det är kallt och den är nyttig (den är ju gjord på ett sädesslag för guds skull. Någon jag känner kallade öl för "flytande bröd". Det var den bästa benämning på öl jag nånsin har hört.). Dessutom har jag hört att man kan tvätta hår med öl, det skall tydligen vara bra av någon anledning. Jag har aldrig testat och avser inte att göra det heller (vilket slöseri på dryck) men iallafall. Måste se till att hålla konsumtionen uppe i sommar så att jag inte får solsting. Alla säger ju att man skall se till att dricka mycket när det är varmt.
Jag skall inte...
Alldeles för ofta gör jag saker mot bättre vetande.
Till exempel vet jag innerst inne att jag inte skall bära en massa prylar samtidigt eftersom jag med största sannolikhet kommer att tappa alltihop i golvet och slå sönder allting som överhuvudtaget kan gå i småbitar (jag har genom åren lyckats slå sönder både porslin, glas, böcker, skivfodral...you name it). Jag vet att om jag packar en kartong full med tunga prylar så kommer botten att gå sönder och allting kommer att ramla ut (nåja, de där glasljusstakarna var ändå ganska fula). Är det soligt ute skall jag inte sitta i solen utan solskyddsfaktor (jag bränner mig visserligen varje år...men inte den här gången. Självklart inte. Men f-n vad det svider i ansiktet). Har jag kliat katter skall jag inte peta mig i ögat/ögonen för då börjar det klia (känner för att stoppa in svinto i ögat och skrapa runt just nu). Varenda gång jag gjort nåt av ovanstående förbannar jag mig själv och lovar att nästa gång skall jag inte. Göra. Så. Fan.
Till exempel vet jag innerst inne att jag inte skall bära en massa prylar samtidigt eftersom jag med största sannolikhet kommer att tappa alltihop i golvet och slå sönder allting som överhuvudtaget kan gå i småbitar (jag har genom åren lyckats slå sönder både porslin, glas, böcker, skivfodral...you name it). Jag vet att om jag packar en kartong full med tunga prylar så kommer botten att gå sönder och allting kommer att ramla ut (nåja, de där glasljusstakarna var ändå ganska fula). Är det soligt ute skall jag inte sitta i solen utan solskyddsfaktor (jag bränner mig visserligen varje år...men inte den här gången. Självklart inte. Men f-n vad det svider i ansiktet). Har jag kliat katter skall jag inte peta mig i ögat/ögonen för då börjar det klia (känner för att stoppa in svinto i ögat och skrapa runt just nu). Varenda gång jag gjort nåt av ovanstående förbannar jag mig själv och lovar att nästa gång skall jag inte. Göra. Så. Fan.
Jag är ett datageni
För en stund sedan började min dator plötsligt bete sig ytterst märkligt. Först började hela webbfönstret att skaka, det scrollade självmant längst ned på sidan och sedan stod det bara och hoppade och gick inte att stänga ned. "Jippi, ett viruselände" tänkte jag. Nej det är inte sant. Det jag tänkte innehöll betydligt fler svärord. Men iallafall. Stängde av datorn och när jag satte på den igen började den tjuta. Kul. Gjorde flera försök och eländet bara tjöt. Hur f-n löser man sådant. Kände hur jag blev helt kall och såg mitt liv passera revy. Ja, jag erkänner. Jag är en nörd. Jag är ingenting utan min dator. Efter att ha svurit några ramsor tryckte jag på lite knappar för att komma till någon "setup-meny" (ingen aning om vad man gör där men det lät fint och tekniskt). Kom till en bild som jag aldrig sett förut. Tryckte på lite knappar och eftersom jag inte hade en aning om vad jag gjorde så valde jag "exit". Då fungerade som genom ett trollslag hela datoreländet igen. Jag börjar tro att jag och tekniska prylar inte fungerar bra tillsammans. Min mobil har självmant börjat starta om sig mitt under samtal och om jag lyssnar på musik så låser sig telefonen och jag måste öppna den för att musiken skall komma igång igen. Helknäppt. Vanligtvis när det händer konstiga grejer med mina tekniska prylar så brukar jag ringa någon i bekantskapskretsen som kan sånt. Det börjar med att jag beskriver problemet varpå personen i fråga säger att det är omöjligt. Dialogen kan låta ungefär så här:
Jag: "Jo men det är vad som händer"
Teknisk person: "Du måste skämta, det är inte ens tekniskt möjligt"
Jag: "Jag skämtar inte, det är sant, jag tittar ju på skiten just nu. Det funkar inte"
Teknisk person: "Jag tror dig att det inte funkar, men det måste vara något annat fel. Det du beskriver kan inte inträffa"
Jag: "Men skämtar du med mig? Jag säger ju att det inte funkar, det FUNKAR INTE. HJÄLP mig!!!"
Teknisk person: "Ok, jag kommer över och tittar på vad det är för fel"
Jag: "Tack"
Teknisk person: "Men jag säger att det du beskriver inte är tekniskt möjligt. Men visst kan jag titta på det."
Senare...
Teknisk person: "Hm. Det här var konstigt."
Jag: "Ja jag vet. Fixa."
Teknisk person: "Skall jag vara ärlig har jag aldrig sett det här problemet förut."
Jag: "Nehej? Men skall inte du vara expert? Hjälp."
Teknisk person: "Jag har aldrig sett det här problemet förut. Det är egentligen tekniskt omöjligt. Jag vet inte hur man gör."
Jag: "/("#=%&"/#=%/"#(%=)"#/%()"(%)#"/?%"#%&?=# *censur*"
Varpå personen i fråga antingen pillar med min tekniska pryl i någon timme eller två och får den att fungera, alternativt ingen gör något med den tekniska prylen utan den krånglar vidare ett tag för att sedan börja fungera igen. Dvs den tekniska prylen börjar spontant fungera igen utan att någon har gjort någonting med den. Bra men otroligt enerverande. Som nu t e x. Datorn fungerar igen. Men vad var det egentligen som hände? Varför gick den sönder? Varför började den fungera igen? Lever den ett eget liv? Var det den elake hustomten? Vad kom först, hönan eller ägget? Ingen vet.
Jag: "Jo men det är vad som händer"
Teknisk person: "Du måste skämta, det är inte ens tekniskt möjligt"
Jag: "Jag skämtar inte, det är sant, jag tittar ju på skiten just nu. Det funkar inte"
Teknisk person: "Jag tror dig att det inte funkar, men det måste vara något annat fel. Det du beskriver kan inte inträffa"
Jag: "Men skämtar du med mig? Jag säger ju att det inte funkar, det FUNKAR INTE. HJÄLP mig!!!"
Teknisk person: "Ok, jag kommer över och tittar på vad det är för fel"
Jag: "Tack"
Teknisk person: "Men jag säger att det du beskriver inte är tekniskt möjligt. Men visst kan jag titta på det."
Senare...
Teknisk person: "Hm. Det här var konstigt."
Jag: "Ja jag vet. Fixa."
Teknisk person: "Skall jag vara ärlig har jag aldrig sett det här problemet förut."
Jag: "Nehej? Men skall inte du vara expert? Hjälp."
Teknisk person: "Jag har aldrig sett det här problemet förut. Det är egentligen tekniskt omöjligt. Jag vet inte hur man gör."
Jag: "/("#=%&"/#=%/"#(%=)"#/%()"(%)#"/?%"#%&?=# *censur*"
Varpå personen i fråga antingen pillar med min tekniska pryl i någon timme eller två och får den att fungera, alternativt ingen gör något med den tekniska prylen utan den krånglar vidare ett tag för att sedan börja fungera igen. Dvs den tekniska prylen börjar spontant fungera igen utan att någon har gjort någonting med den. Bra men otroligt enerverande. Som nu t e x. Datorn fungerar igen. Men vad var det egentligen som hände? Varför gick den sönder? Varför började den fungera igen? Lever den ett eget liv? Var det den elake hustomten? Vad kom först, hönan eller ägget? Ingen vet.
Kappsäck
Jag måste köpa en ny väska. F-n också. Jag hatar att köpa väskor. I det här fallet gick fodret gått sönder. Jag lämnade in väskeländet på lagning. Sedan gick fodret sönder igen. Sedan gick axelremmen av. Sedan drog jag av blixtlåset. Kort sagt håller den på att falla sönder i sina beståndsdelar. Problemet är att jag inte bara kan köpa vilken väska som helst. Den måste rymma allting jag behöver för att överleva, det vill säga:
- jobbdator
- mus till jobbdatorn (ett tag släpade jag eladaptern fram och tillbaka också...vet inte varför. Inte för att jag inbillar mig att någon vill HA en eladapter. Så sabla snygg är den inte)
- lunchlåda (här snackar vi inte nån larvig liten minilåda. Jag behöver rejält med mat) och bestick (jobbar man på en arbetsplats där den elaka hustomten äter gafflar så...)
- almanacka (med minne som en schweizerost så måste man skriva upp ALLT)
- minst tre bläckpennor (så här är det: man kan aldrig ha enbart en penna. Har man en penna kan man ge sig f-n på att den är slut och inte fungerar när man behöver den. Har man två pennor så funkar inte någon av dem. Därför måste man alltid gardera sig med minst tre pennor. Då funkar alltid minst en. Har man en sådan dag att alla tre pennorna slutat fungera kan man lika gärna gå och lägga sig igen.)
- plånbok (man måste ha en stor plånbok. Vad är jag utan alla mina pengar (HAHA) och plastkort? Ingen. INGEN)
- paraply (oavsett hur fint vädret är på morgonen så kan det alltid ösregna sedan. Folk skrattar åt att jag alltid släpar med mig paraply, men när det regnar, vem är det som skrattar sist egentligen? HAHA :P)
- extra tröja (man skall alltid ha en extra tröja. Annars kan man frysa. Jag hatar att frysa)
- tuggummi
- två mobiltelefoner
- busskort
Kort sagt, jag behöver inte en väska utan en koffert i bärbart format. Det är faktiskt inte så enkelt att hitta en sådan som man skulle kunna tro. Illa. Mycket illa.
- jobbdator
- mus till jobbdatorn (ett tag släpade jag eladaptern fram och tillbaka också...vet inte varför. Inte för att jag inbillar mig att någon vill HA en eladapter. Så sabla snygg är den inte)
- lunchlåda (här snackar vi inte nån larvig liten minilåda. Jag behöver rejält med mat) och bestick (jobbar man på en arbetsplats där den elaka hustomten äter gafflar så...)
- almanacka (med minne som en schweizerost så måste man skriva upp ALLT)
- minst tre bläckpennor (så här är det: man kan aldrig ha enbart en penna. Har man en penna kan man ge sig f-n på att den är slut och inte fungerar när man behöver den. Har man två pennor så funkar inte någon av dem. Därför måste man alltid gardera sig med minst tre pennor. Då funkar alltid minst en. Har man en sådan dag att alla tre pennorna slutat fungera kan man lika gärna gå och lägga sig igen.)
- plånbok (man måste ha en stor plånbok. Vad är jag utan alla mina pengar (HAHA) och plastkort? Ingen. INGEN)
- paraply (oavsett hur fint vädret är på morgonen så kan det alltid ösregna sedan. Folk skrattar åt att jag alltid släpar med mig paraply, men när det regnar, vem är det som skrattar sist egentligen? HAHA :P)
- extra tröja (man skall alltid ha en extra tröja. Annars kan man frysa. Jag hatar att frysa)
- tuggummi
- två mobiltelefoner
- busskort
Kort sagt, jag behöver inte en väska utan en koffert i bärbart format. Det är faktiskt inte så enkelt att hitta en sådan som man skulle kunna tro. Illa. Mycket illa.
Reflexväst
I dag hittade vi en gul räddningsledarväst på jobbet. Den var knallgul, iförd reflexband och i storlek XXL (minst). Dessutom hade den väl inte blivit tvättad under de tre senaste åren. Någon tyckte att jag kunde ta på mig den och eftersom jag aldrig (nåja) backar för en utmaning så var jag naturligtvis tvungen att gå omkring i den hela dagen på jobbet. Varför gå omkring iförd en jättelik gul reflexväst, undrar ni kanske? Varför inte, undrar jag då :-)
Halvledig
Jobbar bara halva dagen idag eftersom jag har X antal övertidstimmar att ta ut och likadant är det med min kollega. Eftersom vi bägge två är smidiga människor så har vi delat upp dagen så att kollegan tar förmiddagen och jag eftermiddagen. Har haft en jätteskön förmiddag men jag sitter som på nålar och har dåligt samvete för att jag inte jobbar. Tänk om det händer en massa saker som jag missar? Tänk om det kommer ny information som jag inte får höra? Hade nästan ångest (vaddå "nästan", ok jag HADE ångest) när jag skulle gå hem igår och då var det några som kallade mig kontrollfreak. Jag vet. Jag måste veta allt, höra allt, kunna allt. Är det för mycket begärt? Jag måste med våld hindra mig själv från att ringa och fråga hur det går. Tur att jag skall åka och jobba om en halvtimme.
Blodtappning
I morgon skall jag till sjukhuset och donera lite blod. Det masochistiska draget i mig lyckas alltid se till att jag bokar in mig alldeles för tidigt på morgonen, imorgon skall jag vara där 07.45. Jag måste ju vara helt dum i hela huvudet. Vill inte ens tänka på när jag måste gå upp för att hinna peta i mig frukost och ta bussen till sjukhuset. Har lärt mig att det inte är någon bra idé att stressa när man lämnar blod. För några år sedan slängde jag mig på bussen och stressade in, blev lite illamående under tiden men pumpar man ut en halvliter vätska på några minuter så är väl inte det så konstigt tänkte jag. När det var klart reste jag mig upp och knatade iväg ut till juicemaskinen (fördelen med att vara blodgivare: gratis frukost). Rätt vad det är så hör jag en skräll på golvet. Tittar ner och där ligger det en mugg. Undrar förvånat vad den kommer ifrån. Tänker att den var ju ganska lika muggen som jag håller i. Tittar på handen och inser att den är tom.
Tittar tillbaka på muggen på golvet och sedan på den tomma handen igen. Inser att det är ganska troligt att muggen som ligger på golvet är den jag alldeles nyss höll i. Lite märkligt bara att jag inte märkte att jag tappade den. Inser sedan ännu mer förvånat att jag inte har någon känsel i handen. Sekunden senare har benen vikt sig och jag dråsar ihop i en hög på golvet. En hög människor i vita rockar kommer rusande för att kontrollera att jag lever, vilket jag naturligtvis gjorde. Det var första och sista gången i mitt liv som jag svimmade...förmodligen en av de pinsammaste händelserna i mitt liv (det finns fler men de berättar jag INTE om här). Slutade med att jag blev körd till stan av en annan besökare där, de trodde väl att jag skulle svimma igen i bussen, ramla över någon stackars gammal tant och bryta någonting på kuppen. Bäst och säkrast för omgivningen om jag isolerades från den, med andra ord. Nåja, det lär ju inte hända imorgon iallafall. Jag gillar att ge blod för det är en god gärning. Goda gärningar kompenserar ju för all skit jag ställer till med. Plus och minus blir ju plus minus noll, det fattar ju vem som helst :-)
Tittar tillbaka på muggen på golvet och sedan på den tomma handen igen. Inser att det är ganska troligt att muggen som ligger på golvet är den jag alldeles nyss höll i. Lite märkligt bara att jag inte märkte att jag tappade den. Inser sedan ännu mer förvånat att jag inte har någon känsel i handen. Sekunden senare har benen vikt sig och jag dråsar ihop i en hög på golvet. En hög människor i vita rockar kommer rusande för att kontrollera att jag lever, vilket jag naturligtvis gjorde. Det var första och sista gången i mitt liv som jag svimmade...förmodligen en av de pinsammaste händelserna i mitt liv (det finns fler men de berättar jag INTE om här). Slutade med att jag blev körd till stan av en annan besökare där, de trodde väl att jag skulle svimma igen i bussen, ramla över någon stackars gammal tant och bryta någonting på kuppen. Bäst och säkrast för omgivningen om jag isolerades från den, med andra ord. Nåja, det lär ju inte hända imorgon iallafall. Jag gillar att ge blod för det är en god gärning. Goda gärningar kompenserar ju för all skit jag ställer till med. Plus och minus blir ju plus minus noll, det fattar ju vem som helst :-)
Dagens gåva
I dag fick jag en jättefin present på jobbet, en flaska hemmagjord vinbärssaft :-) Pratade för några dagar sedan med en person på jobbet som skulle gå ut och plocka bär och sedan koka egen saft. Jag sade att jag tyckte det var jättevuxet gjort och att jag älskar hemmagjord saft (det skall vara ordentliga grejer med socker i, inget lighttjafs). Sånt gör jag aldrig själv...dels för att jag:
1) Hatar att plocka bär (man måste böja sig ned och får ont i ryggen, det sticks över hela kroppen eftersom man alltid får in en massa barr och skit överallt. Dessutom finns det en massa insekter som bits, man trampar ner i en dold vattenpöl och blir våt om fötterna. När man reser sig upp för att sträcka på ryggen slår man dessutom huvudet i ett träd, får hjärnskakning, svimmar och dör).
2) Är för lat för att rensa och skölja bären (det skall plockas fram saker, det skall fixas flaskor och utrustning och all DISK sedan...bläää...för att inte tala om eländet när man skall ta bort all skit, blad och sånt från bären. Gud vad det tar tid. Vill inte, vill inte, vill inte)
3) Eländet skall tydligen koka också. Tar inte sånt jättelång tid? Det skall passas så det inte kokar över och sedan står man där och passar och rör och sedan har hela eländet ändå kokat ihop och bränt fast i botten till en oformlig klump. Gud vad kul. Flera timmars jobb åt skogen.
Denna underbart snälla människa erbjuder sig helt sonika att ta med en flaska saft till mig (personen i fråga tyckte väl synd om mig eftersom jag är hopplöst patetiskt okunnig när det gäller husliga saker). Så nu dricker jag hemmagjord vinbärssaft. Utan ryggont, svordomar, blöta fötter eller disk. Alright :-)
1) Hatar att plocka bär (man måste böja sig ned och får ont i ryggen, det sticks över hela kroppen eftersom man alltid får in en massa barr och skit överallt. Dessutom finns det en massa insekter som bits, man trampar ner i en dold vattenpöl och blir våt om fötterna. När man reser sig upp för att sträcka på ryggen slår man dessutom huvudet i ett träd, får hjärnskakning, svimmar och dör).
2) Är för lat för att rensa och skölja bären (det skall plockas fram saker, det skall fixas flaskor och utrustning och all DISK sedan...bläää...för att inte tala om eländet när man skall ta bort all skit, blad och sånt från bären. Gud vad det tar tid. Vill inte, vill inte, vill inte)
3) Eländet skall tydligen koka också. Tar inte sånt jättelång tid? Det skall passas så det inte kokar över och sedan står man där och passar och rör och sedan har hela eländet ändå kokat ihop och bränt fast i botten till en oformlig klump. Gud vad kul. Flera timmars jobb åt skogen.
Denna underbart snälla människa erbjuder sig helt sonika att ta med en flaska saft till mig (personen i fråga tyckte väl synd om mig eftersom jag är hopplöst patetiskt okunnig när det gäller husliga saker). Så nu dricker jag hemmagjord vinbärssaft. Utan ryggont, svordomar, blöta fötter eller disk. Alright :-)
Nytt styrketräningsprogram
I går gick jag till gymmet för att få ett nytt styrketräningsprogram och i samma veva fick jag motivationen tillbaka. Var urless på det gamla programmet med fria vikter och gick tillbaka till maskinerna. Det var precis vad jag behövde för att få en nytändning. Inte för att jag egentligen behöver motivation för att träna, det är en livsstil och jag tränar oavsett om jag är motiverad eller inte. Jag vet hur urdåligt jag mår om jag inte får träna (för att inte tala om hur min omgivning mår eftersom jag inte kan sova, får ont i ryggen, blir rastlös, lättretlig och har en stubin som är skrämmande kort. I motsats till hur jag är nu menar jag. Jag är ju En Trevlig Människa). Men det är betydligt lättare att släpa sig till gymmet vid åtta på morgonen om man tycker att det skall bli roligt. I går när vi gått igenom det nya programmet så körde jag kondition på egen hand i ca en timme vilket innebar att jag tränade nonstop i 1,5 timme och sedan gick hem enbart för att jag var tvungen att tvätta, inte för att jag var trött. Det var otroligt skönt att få den känslan igen. Hade jag tid (och orkade äta tillräckligt mycket mat för att täcka upp energibehovet) så skulle jag träna jämt.
Misshandel
Eftersom det är så tydligt och flera stycken har börjat antyda saker alternativt ställa frågor till mig så skall jag ta tillfället i akt att göra en dementi. Det finns ingen som misshandlar mig. Alla blåmärken jag har överallt är helt självförvållade. När jag säger att jag har gått in i dörrar och snubblat nerför trappor så är det faktiskt sant. Jag är helt enkelt så klumpig. Har funderat på att använda hjälm eller någon annan typ av skyddsutrustning men hjälm förstör frisyren (mycket dåligt) och skyddsutrustning blir varmt och klumpigt (också mycket dåligt). Skulle jag vandra omkring med skyddsutrustning skulle det också kunna vara så att förr eller senare tar män i vita rockar tar hand om mig och kör iväg med mig någonstans (om möjligt ännu mer dåligt). Eftersom jag är en självständig människa så föredrar jag att själv välja när jag skall åka någonstans och vill inte bli ivägkörd med tvång. Därför får jag helt enkelt acceptera mitt öde och gå omkring med skrapsår och blåmärken. Nåja, färgerna är ju rätt fina. Svartlila borde väl vara inne snart?
Semester
Min vana trogen tog jag ledigt några veckor i juni och jobbar sedan hela sommaren (hurra för möjligheten att slippa bränna sig i solen, få hudcancer, bli myggbiten, få vätskebrist och/eller få glass på kläderna av någon osnuten unge på stan). Planen är att sticka iväg några veckor i höst/vinter istället och i år blir det Hawaii. Jag vill alltid ha ett syfte med semestern och den här gången har jag tänkt lära mig surfa och samtidigt passa på att underhålla dykkunskaperna lite. Dessutom är jag oerhört sugen på att fotografera där, föreställer mig att förutsättningarna är riktigt bra :-) Skall bara kolla upp när det är lämpligt att åka, visar det sig att det är stormsäsong november-mars så kanske jag får tänka om...men annars drar jag iväg om några månader. Tills dess skall jag underhålla mig med dagens inköpta lektyr.
Mer musik
Jag vidhåller fortfarande att det bästa botemedlet mot att vara bakis är att träna...man behöver ju inte direkt gå ut och köra ett maratonlopp men lite kondition funkar ju. Sen vidhåller visserligen en av kvällstidningarna (A. K. A. Källan Till All Sanning) att man kan få hjärtklappning och dö men man måste ju leva lite farligt ibland. Efter att ha varit på gymmet tog jag hur som helst svängen förbi stan och hämtade upp senaste skivinköpet:
Kill Bill vol 1 - Soundtrack
Kill Bill vol 2 - Soundtrack
The Who - My generation - The Very Best Of 1965-81
Simple Plan - Simple Plan
Timo Räisinen - Love Will Turn You Around
Robyn - Robyn
Röyksopp - The Understanding
The Donnas - Bitchin´
Dessutom fick jag med en gratis t-shirt (gud jag ÄLSKAR gratisprylar). I storlek L. Jättebra. Den kan jag ju använda som klänning om andan skulle falla på någon gång. Måste för övrigt säga att om man vill köpa ny musik och inte vet vad man vill ha så är det bara att investera i soundtracket till vilken som helst av Quentin Tarantinos filmer. Den killen har stenkoll på musik. Ikväll skall vi återigen ut och bedriva konsumenttester av stans uteserveringar. I rent studiesyfte, förstås. För övrigt en mycket bra förberedelse för morgondagen då jag har en date med en instruktör som skall gå igenom ett nytt styrketräningsprogram med mig. Det är bara att bita ihop, hälla i sig några liter apelsinjuice och köra :-)
Kill Bill vol 1 - Soundtrack
Kill Bill vol 2 - Soundtrack
The Who - My generation - The Very Best Of 1965-81
Simple Plan - Simple Plan
Timo Räisinen - Love Will Turn You Around
Robyn - Robyn
Röyksopp - The Understanding
The Donnas - Bitchin´
Dessutom fick jag med en gratis t-shirt (gud jag ÄLSKAR gratisprylar). I storlek L. Jättebra. Den kan jag ju använda som klänning om andan skulle falla på någon gång. Måste för övrigt säga att om man vill köpa ny musik och inte vet vad man vill ha så är det bara att investera i soundtracket till vilken som helst av Quentin Tarantinos filmer. Den killen har stenkoll på musik. Ikväll skall vi återigen ut och bedriva konsumenttester av stans uteserveringar. I rent studiesyfte, förstås. För övrigt en mycket bra förberedelse för morgondagen då jag har en date med en instruktör som skall gå igenom ett nytt styrketräningsprogram med mig. Det är bara att bita ihop, hälla i sig några liter apelsinjuice och köra :-)
Mat
Jag tror att det är fullt möjligt att äta ihjäl sig. Jag misstänker att jag varit otäckt nära den gränsen ikväll. Överskred den aldrig trots att det kändes som om det var bra nära ett par gånger. Puh.
Alla dessa val...
Jag stod inför ett svårt val idag. Valet skapade ångest, handdarrningar, någon svettdroppe och t o m lite illamående. Tänk om jag skulle välja fel? Jag stod framför godisautomaten med min tia och höll på att bryta ihop av pressen. Till slut fick jag hjälp av några kollegor att bena upp valmöjligheterna. Antingen Snickers, Brejk eller en kokosboll. Vi var ganska snabbt eniga om att kokosbollen var liten och för kletig att äta så den ratades. Snickers är jäkligt god och jag gillar chokladbitar med en massa krafs i. Å andra sidan var Snickersbiten i minsta laget och dessutom utgör den ett väldigt konventionellt val. Brejk är kanske inte lika god som Snickers men den innehöll två bitar (mer för pengarna) och utgör ändå en mycket bra och stabil valmöjlighet. Den är dessutom inte lika välkänd som Snickers och utgör därför ett något mer rebelliskt val. Jag valde Brejk. Jag är en rebell. Yeah.
Perfekt läge
Jag hade bestämt mig för att åka hem efter jobbet men blev hastigt och lustigt inringd på after work ca 21.05. Tur det för det var mycket trevligt, försöker bara hålla mig vaken en stund nu för att nyktra till eftersom målet är att vara på gymmet senast 08.30 imorgon bitti. Får se hur det går. Just nu känns det myyyycket tveksamt . Just nu känns för övrigt allting lite märkligt. Jag jobbar med människor som är otroligt trevliga och roliga och gör det jag allra helst vill göra. Det är som att få betalt för att utföra sin hobby och dessutom umgås med sina bästa vänner medan man gör det. Helt sjukt. Allting är just nu helt perfekt. Nej det är inte helt sant. Det är någonting som saknas. Kolaglass.
Besatt
Jag är helt besatt. Av tortellini med skina och ost. Det är helt sjukt men ibland hamnar jag i nån slags matkoma som gör att jag bara måste äta samma maträtt nästan varenda dag tills begäret stillas. Ett tag var det hårdkokta ägg (observera att det skall vara ordentligt hårdkokta...jag HATAR när vitan är så där rinnig...uäääähh) med kaviar. Sedan var det tacos. En annan period var det pasta med kyckling. I och för sig är det ju rätt nyttig mat och det finns ju värre saker att vara besatt av (knark, plastpåsar, att peta folk i ögat) men ändå. Man märker ju att man får underliga blickar av folk när man packar upp exakt samma maträtt på lunchen som man haft varenda dag de senaste tre veckorna. Nu har det gått så långt att jag inte äter det på lunchen längre utan tillagar det hemma, i ensamhet. Allt för att dölja hur illa det egentligen är. Det är inte så illa att jag måste äta det precis varenda dag, men är jag och handlar och går förbi pastahyllan så fullkomligen sliter jag med darrande fingrar ner några förpackningar med tortellini i korgen. Är hyllan tom så har jag lust att låsa in personalen i ett rum och tvinga dem att lyssna på Mariah Carey-låtar tills de fixar fram varorna åt mig. Jag menar allvar. Be afraid. Be very afraid.
Begynnande schizofreni
Ibland tror jag att jag håller på att bli knäpp. I dag på jobbet till exempel så satt vi och pratade om någonting och jag kunde absolut inte komma på vilken veckodag det var. Jag kom inte på om det var måndag eller tisdag för jag hade inte den blekaste aning om jag jobbade igår eller inte. Helt sjukt. Det var söndag så givetvis jobbade jag inte men hjärnan var verkligen helt blank. Vid ett annat tillfälle skulle jag gå till köket och hämta någonting men när jag väl kom dit hade jag ingen aning om vad det var jag skulle hämta eller ens om det verkligen var till köket jag skulle. Jag var tvungen att gå tillbaka samma väg jag kom för att försöka få någon slags flashback så jag skulle komma på vad jag höll på med. Ibland lägger jag ifrån mig saker på något ställe som för tillfället verkar vara helt logiskt, men när jag sedan är tvungen att leta efter samma saker i en timme eftersom jag inte har den blekaste aning om var jag har lagt dem så är det inte riktigt lika kul.
Jag gör vad jag kan för att underhålla mina stackars hjärnceller. Jag äter fisk. Jag har läst att det är bra för hjärnan och att man blir smart av fisk. Kvällstidningarnas nätupplagor har aldrig fel. Jag trodde att man skulle märka någon slags omedelbar effekt, men trots att jag vräker i mig massor av fisk så märker jag ingenting. Som det känns just nu skulle jag behöva sätta i mig en blåval för att det faktiskt skulle hända någonting (är blåval en fisk? Nej för det är den inte. Den är ett däggdjur. Fan.). Å andra sidan, undrar hur min hjärna skulle fungera om jag inte åt så mycket fisk. Hemska tanke.
Ytterligare en låt...
Det här är en fantastisk må-bra låt. För övrigt skall jag nog beställa lite skivor nu, tycker det ekar tomt i cd-hyllan...
Att spela eller inte spela
I helgen spelade jag wii för första gången. Jag är inte någon särskilt övertygad spelare, jag kan sträcka mig till Taipei och såna där spel där man skall para ihop bollar och fyrkanter i olika färger och när de hamnar bredvid varandra så försvinner de och sen skall spelplanen bli tom...ja ni fattar. Jag klarar däremot inte av strategispel och bilspel och allting där man måste ta sig igenom banor och planera och över huvudtaget vara engagerad. Jag tappar tålamodet efter ungefär 30 sekunder och sedan sitter jag och funderar på någonting helt annat medan jag mer eller mindre låter min gubbe ta självmord så jag blir av med honom och eländet är över. Jag blev iallafall övertalad att spela i helgen och jag fattade absolut ingenting av vad jag förväntades göra men det spelar ingen roll för mitt lag vann :-) Vi spelade någon fotbollsvariant och jag sprang mest fram och tillbaka och fattade aldrig vilken gubbe som var min, vilket mål som var vårt, hur man gjorde för att skjuta bollen eller hur man gjorde för att tacklas. Jag lyckades på något sätt ändå krångla mig till att göra det avgörande målet så vi vann i sudden death. Ha! (hade vi inte vunnit hade jag aldrig avslöjat det här utan suttit och surat resten av helgen).
För övrigt har jag äntligen gjort slag i saken och bokat tid för genomgång av nytt styrketräningsprogram på gymmet Tills dess är det bäst att äta en varierad och balanserad kost. Det gjorde jag för övrigt igår, maten innehöll såväl proteiner som kolhydrater, fett och vitaminer...
För övrigt har jag äntligen gjort slag i saken och bokat tid för genomgång av nytt styrketräningsprogram på gymmet Tills dess är det bäst att äta en varierad och balanserad kost. Det gjorde jag för övrigt igår, maten innehöll såväl proteiner som kolhydrater, fett och vitaminer...
Att Hantera En Sladd
På TV lyckas folk på gym alltid se så vansinnigt obesvärade ut när de springer med mp3-spelaren i högsta hugg. Allt är oerhört okomplicerat, inget krångel alls. Hur fasen går det till? Hur jag än gör så lyckas jag trassla in mig i sladden. Den fastnar i maskinerna, i kläderna, mellan fingrarna, bakom axeln...det slutar med att jag ser ut som en kalv på rodeo, ni vet i slutet där stackarn ligger still på marken och alla benen är ihopsurrade i en prydlig bunt utan att offret ens har hunnit fatta vad som hände. Det känns som om alla andra gymbesökare i hela världen har kommit på knepet utom jag. Jag har aldrig sett någon annan trassla in sig i sladden till den milda grad som jag brukar göra. Kan någon ge mig ett tips? Snälla?
Allt är som vanligt...äntligen
Jag lyssnar på musik. Hela tiden. På morgonen, när jag åker till jobbet, när jag åker hem från jobbet, hemma, på gymmet...döm om min fasa när jag upptäckte att mina öronsnäckor hade gått sönder. Dvs jag fick bara ljud i den vänstra, den till högerörat var stendöd. Stereoeffekten var helt borta, basen usel...vardagen blev helt enkelt outhärdlig. Jobbar man kvällar har man inte heller möjlighet att ta sig till en affär och fixa ett nytt par vilket innebär att jag lidit mig igenom de senaste dagarna med musik i enbart vänsterörat. I dag lyckades jag dock ta mig in i en affär innan stängningsdags och inhandla ett par nya (femte paret på mindre än två år. Jag vet inte om jag gör något konstigt eller om det helt enkelt är mina öron som är onormala). Här är skönheterna som genom ett trollslag gjort mitt liv drägligt igen:
Nattarbete
Jag är otroligt effektiv. Jag har spenderat de senaste fyra timmarna med att skriva en artikel som borde ha tagit ca 40 minuter. Under tiden har jag lyckats äta, surfa, titta på tv, plocka ludd från skrivbordsstolen, diska, placera gem i symmetriska högar, sortera gamla tidningar innan jag slängde dem (man kan ju absolut inte slänga osorterade tidningar) och funderat över morgondagens lunchlåda (men inte lagat någon lunch, det vore alldeles för ansvarsfullt. Dessutom så kanske den elake hustomten ångrar allt dåligt han gjort de senaste åren (rört bort mina nycklar, skräpat ned, genererat disk, etc) och lagar min matlåda så den mirakulöst är klar imorgon när jag vaknar), Det är ändå bara exempel på saker jag har gjort de senaste timmarna. Ibland finns det ingenting som är roligare än att slippa jobba.
Värsta dagen på jobbet. Någonsin.
När jag kuskade runt i Australien uppstod då och då tillfällen när jag behövde pengar. Jag jobbade alltid med att plocka eller sortera frukt eller grönsaker eftersom det då var så otroligt enkelt att få jobb. En gång fick jag iallafall för mig att jag var trött på att ständigt vara smutsig och dammig och skulle arbeta i en stad för omväxlings skull. Denna geniala tanke fick jag i Darwin (samma ställe där jag blev vansinnigt sjuk av mangofrukter och sängliggande i en vecka. Den solskenshistorien kan vi ta en annan gång) och hittade jobb på en relativt nyöppnad restaurang. Lite halvflummigt, det framgick bara att de behövde hjälp. När jag kom dit visade det sig att jag skulle ställa mig och diska. Ok, jag är inte särskilt knusslig så det var bara att köra. Lite märkligt bara att en restaurang inte har diskmaskin utan diskar för hand, men hur som helst. Det visar sig att kocken (=ägaren) lagar all mat själv och är hyperstressad. Han stod och lagade mat bland porslinet och stänkte mat överallt. Kan tillägga att han även tappade ett varmt grytlock på mitt ben. Det gjorde ont. Idiot. Plötsligt skulle jag hjälpa till att skala räkor. Eftersom det inte fanns någon plats fick jag stå och skala dem bland smutsdisken. Kändes sådär. Det var ungefär då jag upptäckte kackerlackorna som sprang omkring i köket. De var inte små.
Plötsligt började kocken skrika på mig att jag skulle hämta matvaror. Hade ju varit enkelt om jag visste var de fanns, hade ju inte fått någon guidad rundtur direkt. Kocken blir iallafall så stressad att han tar in en av gästerna i köket för att hjälpa till eftersom han inte klarade av det själv. Gästen var tydligen en kompis till honom, men där med ett sällskap så det kändes ju lite halvmärkligt. Som om inte det här vore nog får plötsligt kocken och hans extremt irriterande fru för sig att jag skall börja laga mat. Till gästerna. Jag. Trodde först att de skämtade, men icke. De ville på fullaste allvar att jag skulle ställa mig och börja laga pizza till folk som faktiskt betalade för maten. Herregud. Jag vägrade, givetvis. Man måste ju dra en moralisk gräns någonstans. Jag kan laga mat till mina vänner och de äter upp den, men det är bara för att de slipper betala, för att jag kedjar fast dem vid matbordet och för att jag bjuder på vin. Med vin funkar all mat. Till och med min.
Det var sagt att jag skulle jobba fyra timmar men de älskvärda restaurangägarna ville att jag skulle stanna längre. Aldrig i livet. Kan ju tillägga att under hela kvällen var det varmt som f-n, Darwin ligger i norra Australien och då var det nog ca 35 grader ute. Gick nog ner ca 2 kilo den kvällen i ren vätska som bara dunstade från kroppen. Efter att ha gjort mina fyra timmar (och inte en minut längre, var beredd att slänga mig ut genom fönstret om de inte släppte ut mig...galningar) gick jag och krävde mina pengar. När jag får pengarna undrar restaurangägaren om jag har lust att jobba som navigatör (!) på hans kompis båt. De skall segla från Darwin och västerut längs den australienska kusten. Navigatör. Jag. Det var ju helt sjukt, visst jag höll på med orientering i lågstadiet men så jäkla bra kartläsare är jag inte. Behöver jag säga att jag lade benen på ryggen och drog? Konstigare arbetsdag har jag nog aldrig haft i hela mitt liv.
Hur som helst. Just nu lyssnar jag en hel del på den här låten. Grymt bra.
Plötsligt började kocken skrika på mig att jag skulle hämta matvaror. Hade ju varit enkelt om jag visste var de fanns, hade ju inte fått någon guidad rundtur direkt. Kocken blir iallafall så stressad att han tar in en av gästerna i köket för att hjälpa till eftersom han inte klarade av det själv. Gästen var tydligen en kompis till honom, men där med ett sällskap så det kändes ju lite halvmärkligt. Som om inte det här vore nog får plötsligt kocken och hans extremt irriterande fru för sig att jag skall börja laga mat. Till gästerna. Jag. Trodde först att de skämtade, men icke. De ville på fullaste allvar att jag skulle ställa mig och börja laga pizza till folk som faktiskt betalade för maten. Herregud. Jag vägrade, givetvis. Man måste ju dra en moralisk gräns någonstans. Jag kan laga mat till mina vänner och de äter upp den, men det är bara för att de slipper betala, för att jag kedjar fast dem vid matbordet och för att jag bjuder på vin. Med vin funkar all mat. Till och med min.
Det var sagt att jag skulle jobba fyra timmar men de älskvärda restaurangägarna ville att jag skulle stanna längre. Aldrig i livet. Kan ju tillägga att under hela kvällen var det varmt som f-n, Darwin ligger i norra Australien och då var det nog ca 35 grader ute. Gick nog ner ca 2 kilo den kvällen i ren vätska som bara dunstade från kroppen. Efter att ha gjort mina fyra timmar (och inte en minut längre, var beredd att slänga mig ut genom fönstret om de inte släppte ut mig...galningar) gick jag och krävde mina pengar. När jag får pengarna undrar restaurangägaren om jag har lust att jobba som navigatör (!) på hans kompis båt. De skall segla från Darwin och västerut längs den australienska kusten. Navigatör. Jag. Det var ju helt sjukt, visst jag höll på med orientering i lågstadiet men så jäkla bra kartläsare är jag inte. Behöver jag säga att jag lade benen på ryggen och drog? Konstigare arbetsdag har jag nog aldrig haft i hela mitt liv.
Hur som helst. Just nu lyssnar jag en hel del på den här låten. Grymt bra.
Misshandel
På gymmet ikväll spelade de barnkörsversionen av Queens utmärkta "We Will Rock You". Världen är i sanning en ond, ond plats att leva på.
Lång dag
I dag har varit en lång, lång dag. Jobbade tio timmar i sträck utan rast eller lunch (varför gör man sånt? Måste vara nåt masochistiskt drag...men på nåt sjukt sätt är det intressant att se hur mycket man klarar innan man blir helt knäpp. Man klarar ganska mycket, är min erfaranhet. Å andra sidan beror det väl lite grann på hur man definierar ordet knäpp), är hemma för lite käk och skall strax iväg till gymmet för att sedan komma hem och jobba uppskattningsvis ca fyra timmar till. Som tur är så kunde jag åtminstone ta bussen både till och från jobbet. Tåget vore väl ok om det inte vore för att alla är så vansinnigt långsamma. När tåget väl har stannat så kommer det en fullkomlig ström av människor, det är som om det har bosatt sig en hel by där inne. Dessutom tar det oändligt lång tid för dem att komma av. Alla beter de sig likadant, de går ut till dörren, tittar upp, blinkar mot ljuset, tittar ner och tar några tveksamma steg ner på trappan mot perrongen. Man skulle kunna tro att de varit fångar i en kokong i underjorden. För guds skull, tempo. Sätt ordentlig fart redan när ni ställer er upp och håll sedan farten uppe ända tills ni har kommit av. Stanna INTE så snart ni har kommit utanför tåget utan gå rakt fram och bana väg för dem som kommer efter. Jag vill se lite mer samarbete, högre tempo och bättre effektivitet. Då skulle vi alla komma iväg snabbare och därmed bli lyckligare människor. Hej hopp.
Pussel
Ibland vrider man och vänder på saker och ting och tycker inte det finns ett skit som stämmer överens. Alla pusselbitar har olika konstiga färger och det finns inte någon som passar ihop med någon annan. Sen händer det plötsligt någonting och alla bitar faller på plats. Hela den där sabla blå himlen i en enda nyans och 5000 bitar blir plötsligt hel och allting framstår plötsligt som helt logiskt. Pusselhimlen blir plötsligt helt fri från moln, solen tittar fram och fåglarna kvittrar (nåja, kanske lite överdrivet eftersom det faktiskt är ett pussel vi snackar om men ni fattar tanken, va?). Det är precis vad som har hänt, alla bitar har fallit på plats och det funkar SÅ jäkla bra. Det här var verkligen det bästa som kunde hända mig just nu, fasen jag mår suveränt :-)