Katta

För andra gången i mitt liv så har jag varit med i TV. Det gäller att lyckas hålla sig i bakgrunden när folk intervjuas på stan...och att dessutom klä sig i en färg som märks rätt väl bland alla andras svarta kläder...och det är inte heller en nackdel att ha en stor, stor mage iklädd den färgen =). Nåja, alla blivande tv-stjärnor startar väl sin tv-karriär på Corren.se, är det inte så...

Den första lediga dagen lyckades jag sysselsätta mig med att tvätta, bädda om sängen, städa lägenheten, träna och läsa. Inte nödvändigtvis i nämnd ordning, dock. Jag lyckades faktiskt hålla mig sysselsatt hela dagen. Många säger ju att man skall gå hemma och vila och sova och ta det lugnt. Just det. Jag kan lika gärna sätta mig och stirra rätt in i väggen hela dagen, det låter ungefär lika kul. Får väl se vad jag hittar på i morgon. Hm.

...är jag i morgon. Första dagen av flera. Skum känsla. Vad gör man när man inte jobbar? Gymmar? Jovisst, men det gör man inte hela dagen, va...jag får väl hitta på nåt. Gud, vad konstigt. Shoppa kläder är ju i allafall ingen större idé =)

Nu har jag mot bättre vetande testat en ny frisör. En galning som i vanlig ordning sade att hon skulle klippa 1 cm (sanningen var närmare 5 cm), kletade i nåt kladd i håret utan att fråga (jag hatar att ha produkter i håret, det är något av det värsta jag vet) och dessutom stod och klippte i ett tempo som gjorde att jag bara väntade på att hon skulle slinta med saxen och göra mig flintskallig. Jag satt med hjärtat i halsgropen hela tiden. Herregud vad jag hatar att klippa mig. HATAR.

Plötsligt känns saker och ting mycket bättre. Har sett några klipp från i dag där Sverigedemokraternas partiledare har intervjuats och saken är klar. Mannen är ett pucko. Han tar inte ställning varken för eller emot någonting och kan inte ge några som helst besked om något över huvudtaget. Han har ungefär fem meningar som han upprepar om och om igen oavsett hur frågan är formulerad. Vid något tillfälle så blir han helt ställd när han ställs emot att hans partisekreterare förolämpat Mona Sahlin genom att kalla henne en katastrof och svarar först med "JAG har inte sagt det" men när han blir lite pressad så säger han samma sak själv. Bra att förolämpa en partiledare som han själv säger sig vara beredd att förhandla med. Det är ju uppenbart att partiet är ett skämt med förvirrade och dåligt pålästa medlemmar som inte kommer att kunna genomföra någonting. Men vilken överraskning.

Försäkringskassan har otroligt snåriga regler som är ackompanjerade av världens mest röriga och idiotiska hemsida. Man börjar med att klicka sig fram på länkarna för då tror man att man skall få tillräcklig information. Det hjälper inte, man fattar ingenting. Man söker på hemsidan och får upp en massa halvflummiga träffar som var och en ger lite halvflummig information men som gör att man ändå inte känner sig säker. Man loggar in på mina sidor för att man tror att det borde finnas bra och tydlig information där om vad som gäller just mig. Ändå hittar man inte tillräckligt med info. Man går på informationsmöte i hopp om att bli lite mer upplyst. Nehej då. När man kommer hem från informationsmötet så tittar man lite mer på hemsidan och hittar ändå inte den information man vill ha. Till slut sätter man sig i ren ilska och ringer för att få tag i någon som kan hjälpa en. Och så försöker de få ner sina väntetider. Grattis. Allting skulle ju enkelt kunna lösas genom att byta ut idioten som är ansvarig för hemsidan.

Bravo. Nu har SD kommit in i riksdagen. När man har följt artiklar och kommentarer, debatter och liknande så har de övervägande argumenten för att rösta på SD varit "ööh, det finns ju inga andra partier som är bra", "man kan ju inte rösta på Mona", "de som sitter nu är ju knäppa i huvudet", "jag vill bara att det händer någonting och det är ju bättre att det händer något dåligt än att det inte händer något alls", etc. Men så himla bra då. Nu sitter de där idioterna i riksdagen bara för att deras väljare är outbildade och bortskämda barnrumpor som inte orkar sätta sig in i konsekvenserna av sitt eget handlande (eller för den delen skiter i det eftersom mamma alltid finns till hand och hjälper dem. De tar säkert inte ens hand om sin egen smutstvätt). Nu blev det som ni ville, era idioter. Hoppas ni är stolta över er själva. Det lär inte era mammor vara.

Allvarligt talat: det är val i morgon och de enda man kan rösta på är barnungar??? De skriker, avbryter varandra, överdriver, fabulerar ihop historier och gör allt för att framhäva sig själva medan de försöker få alla andra att framstå som idioter. Var inte det något man själv gjorde när man var ungefär...fem år gammal?

Är fortfarande förkyld och det är sååå tråååkigt att inte kunna träna. Vanligtvis hade jag tagit mig till gymmet vid det här laget men det känns korkat att utmana ödet så jag får väl vänta lite till. Blä. Har efter år av hårdnackat motstånd insett att Wii kanske inte är lika tråkigt och meningslöst som alla andra spelkonsoler utan faktiskt ganska underhållande...så jag får väl roa mig med det så länge =)

Skit också. Nu är det val på söndag och som vanligt har jag en aning om åt vilket håll jag skall rösta, men inte på vilket parti. Har hela tiden skjutit faktainsamlandet framför mig med motiveringen "det är ju ett bra tag kvar". Nu är det inte särskilt lång tid kvar och så gör jag samma misstag som jag gör varje år: försöker kolla på lite debatter eftersom jag då inbillar mig att man får konkreta exempel på vad de olika partierna tycker och så debatteras det lite så att man slipper bli uttråkad. Men nehej då, det man får är ett antal partiledare som skriker i munnen på varandra med argumenten "du är dum" "nej du är dummare". Som om inte det var nog så har man programeldare som inte låter någon tala till punkt utan som avbryter hela tiden....när de inte står nitade vid en flashig tv-monitor med så mycket symboler och knappar att fipplandet med det tar upp en femtedel av hela sändningstiden. Jag hatar debattprogram. Hatar.

...är faktiskt godare än röda. Eller om de är blå? Lila? Vindruvor i stora doser tillsammans med glass verkar i alla fall göra underverk med förkylningen. Tur det, känns lagom kul att inte kunna träna. Fast det är OK att ha en anledning att äta en massa glass. Lite kluvet, med andra ord. Suck.

Jag hävdar å det bestämdaste att varm nyponsoppa med glass i är det absolut bästa botemedlet mot förkylning. Sådeså. Up yours, Kan Jang.

Visst är det tur att folk har åsikter om en massa saker. Man behöver inte ens be dem att dela med sig, det gör de så gärna ändå. Det finns ingen hejd på människor som tror att de vet bäst. de vill helt enkelt meddela hela världen hur de gjorde, hur deras syskon gjorde, deras föräldrar, mor. och farföräldrar, kusiner, bryllingar och kusiners bryllingar. Etc. Det intressanta är dock att det aldrig är något positivt som skall förmedlas utan det är alltid saker som har gått åt helvete. Någon som har bestigit samma berg som man själv och som ramlade ner och blev totalförlamad. Någon som körde bil samma sträcka som man själv som körde in i en telefonstolpe och dog. Någon som köpte kläder från samma affär som man själv, fick allergiska utslag och men för resten av livet. Någon som precis som man själv bor i ett hus utan hiss, ramlade, bröt benet och blev sängliggande på sjukhus i en månad. Någon som skulle ha barn och plågades av en fruktansvärd förlossning, sömnlösa nätter, smärtor och evig trötthet. Vad fan är det för fel på er, människor? Finns det någon i världen som över huvudtaget kan berätta en historia som är positiv och inte fylld av misär? Vad har ni för sorgliga liv egentligen? Och vem sade att jag var intresserad av att lyssna? Stick och brinn, för f-n.

Jag gillar inte riktigt att vakna med känslan av att jag har drömt men utan att komma ihåg själva drömmen. Jag kan ha drömt om blåa papegojor som sjunger Beatles, träd som åker båt, datorer som sjunger och persienner som jonglerar med äpplen. Men det kan ju lika gärna ha varit en dröm om hur man skapar världsfred, hur man löser mysteriet med Bermudatriangeln eller hur man enkelt tjänar en miljon kronor. Det stör mig. Grrr.

Jag måste bara säga att i helgen städade jag mitt skrivbord. Från att ha suttit och trängts med ett otal prylar (som just nu står inträngda i bokhyllan, ser för jävligt ut men bättre att ha dem bakom ryggen än framför näsan) så har jag plötsligt oceaner av utrymme framför mig. Jag kan faktiskt ställa saker på skrivbordet och ändå ha en massa plats över. Helt sjukt.

Folk har så mycket åsikter. När jag tränade på gymmet för ett tag sen så körde jag armhävningar med fötterna på golvet och så tog jag stöd med händerna på en bänk (stå helt på golvet fungerar inte så bra nu för tiden). Under tiden jag kör styrketräning så märker jag att en kille glor på mig. Det är inte inbillning utan han glor och glor och glor. När jag till slut står där och gör mina armhävningar så kommer han fram, tittar på mig och säger "akta bebisen!". "Eh du, det är ingen fara" säger jag. "Den är van". Varpå killen i fråga ger mig ett tveksamt ögonkast och går därifrån. Vad trodde han? att jag skulle lägga mig på magen och rulla runt? Hänga mig i taket och se hur lång tid det skulle ta innan jag ramlade ner? Springa runt, runt i en cirkel tills jag blev yr och ramlade ihop? Och varför trodde han att jag skulle lägga någon som helst vikt vid vad han, en helt okänd (och uppenbarligen korkad) människa sade? Kan någon förklara för mig varför det finns så otroligt många korkade människor i världen? Vart kommer de ifrån? Är det någon som föder upp dem?

Så var det dags igen. I morgon är det dags för jobb igen efter fyra veckors semester. Jag prisar min egen smarthet som såg till att inte på måndag morgon såg till att lägga mig på ett pass från 06.30 utan från det lite mer humana 08.00. Inte för att jag vet hur bra det kommer att bli då semestern har ägnats åt betydligt senare morgontider. Känns dock lite märkligt att bara jobba i tre veckor innan det är dags att ta ledigt igen och då för en lite längre period. Misstänker också att morgnarna framöver kommer att inledas betydligt tidigare än 08.00...

När man läser t ex nätupplagan av Aftonbladet (aka "Källan till all sanning") så står det alltid massor och massor av artiklar om personer som man tydligen förväntas känna till. Tydligen förväntas man veta vilka dessa personer är eftersom de ibland bara presenteras med förnamn och då gärna i samma sammanhang som någon annan som också bara presenteras med förnamn ("T ex nu kan Britney och Miley shoppa igen"). Vilka är de??? Jag har ingen aning. Vilka är de och varför antas det vara intressant för andra vad de gör? Är de kända? Vill de bli kända? Vilket land bor de i? Finns det någon som bryr sig? Gör det verkligen det?

När började Aftonbladet och Expressen skriva artiklar om människor de inte ens pratat med utan istället hämtar de all info från respektive personers bloggar? Jag vet i allafall två sångerskor där tidningarna gått in och hela tiden hänvisat till "X skriver att..." och liknande. Har de "journalister" som tillbringar hela dagarna med att sitta och finkamma nätet efter saker att skriva om? Som inte ens bemödar sig med att kolla upp fakta med personerna i fråga? Gud vilket meningslöst jobb. Men jag antar att de är glada över att de kan betala sina räkningar. Eller något.

Nu är det snart val och allvarligt talat -oavsett hur man tycker att ekonomin/skolan/arbetslösheten/sjukskrivningar etc skall skötas så finns det väl ingen som tar Sverigedemokraterna på allvar? Även om partierna i riksdagen oftast verkar leva i någon märklig parallellvärld som ingen normal människa någonsin har upplevt och de myglar samtidigt som de fattar märkliga, märkliga beslut och har konstiga, konstiga åsikter så finns det väl inget parti som är så konstigt som Sverigedemokraterna. Menar de allvar? Är de ett skämt? Är de ironiska? Det kan ju inte finnas en normalt tänkande människa som väljer att lägga sin röst på de där knäppskallarna. Allvarligt talat.

Ibland är det svårt att bestämma sig. Skall man: