Katta

I helgen skall jag ge mig ut på äventyr och följaktligen behöver jag packa en väska. Att packa en väska är alltid förknippat med ångest. Tänk om jag glömmer något viktigt? Helst skall man göra en lista över allt som skall tas med men skall jag vara ärlig har jag bara tålamod att göra en sådan om jag skall åka utomlands (pass och biljetter är jävligt jobbigt att vara utan när man väl står på flygplatsen), annars inbillar jag mig att jag klarar av att komma ihåg det mesta. Mitt knep är att gå igenom den tänkta resan i huvudet och steg för steg gå igenom vad jag behöver använda och därför också packa ned. Förutom alla måsten så måste man ju dessutom packa ned reservutrustning så att man är beredd på alla eventualiteter. Ifall något oförutsett inträffar så är det ju mycket bättre att vara beredd än att inte vara det.

Jag tar med mig utrustning i händelse av skyfall (paraply), köld (flera tröjor. Och ja, det kan hända även om det är 40 grader varmt ute. Man vet aldrig), om jag skulle ramla ned i en sjö/havet/en bassäng (handduk och flera ombyten. Jag kanske inte skall till något ställe med vatten. Men det kanske blir översvämning), blir överfallen av ett monster (pincett. För att sticka i ögat på monstret), blir strandsatt på en öde ö (tandborste, tandtråd och solglasögon), blir uttråkad (mobiltelefon), känner för att irritera folk (digitalkamera) alternativt blir inlåst i en skivbutik (plånbok med visakort). Har jag bara med mig nödvändig utrustning så känner jag mig lugn. Om man bortser från de femtielva gånger jag måste kontrollera väskan för att vara säker på att jag verkligen inte glömt någonting (flera dagar utan paraply vore en mardröm. Tänk om det skulle börja regna?). En del tycker att jag är knäpp eftersom jag tar med mig en massa grejer. Men när det börjar ösregna och vi blir överfallna av det stora sjöodjuret, vem är det då som står beredd med paraply och pincett? Just det. Moi.