Katta

Julkort är banne mig en oundviklig källa till återkommande ångest. En gång om året, men i alla fall. Ångesten håller ju för fasen i sig under åtminstone två veckor. Det börjar i början av december när man får det där idiotiska utskicket från posten, de har slängt ihop nån slags pappersficka som man skall samla sina julkort i innan man skickar dem (för julkort känner sig mer ensamma än annan post och måste därför samlas i speciella fickor? Jag fattar inte). Jag tycker den idiotiska fickan är jätteful, tänker att "jag behöver fan inte nån sabla ficka för att komma ihåg mina julkort...nu slänger jag sk*ten" och kastar den i papperskorgen. Det fortsätter med att man går förbi alla ställen på stan som påminner om julkort och julfrimärken och när sista dagen är som man skall skicka sina julkort för att de skall komma fram innan jul (men för f-n tror de att folk är helt imbecilla eller? Vill man skicka julkort så kommer man väl för fasen ihåg det? Sluta tjata. Dessutom måste jag göra en lista över vilka jag skall skicka till så jag vet hur många julkort jag måste köpa).

Kulmen kommer när man går förbi en av de där sabla skyltarna på stan och inser att sista dagen att skicka de där sabla julkorten var idag. Eller igår. Eller förra veckan. Sedan går det ytterligare några dagar och man börjar själv få julkort. Inga massor, men några stycken. Varje julkort som kommer in orsakar ångest eftersom jag vet att jag inte hinner skicka ett kort tillbaka till avsändaren. Men jag tycker att julkort är jättetrevligt att få med alla juliga bilder och fick jag inget själv skulle jag bli assur. Därför gör jag en mental notering att jag skall göra en lista på alla som skickat till mig, så jag kan vara ute i god tid nästa år och skicka till dem först. Så gjorde jag senast förra året. Och nu sitter jag här igen utan att ha skickat iväg ett enda förbaskat julkort. Faaan.