Katta

Jag är helt besatt. Av tortellini med skina och ost. Det är helt sjukt men ibland hamnar jag i nån slags matkoma som gör att jag bara måste äta samma maträtt nästan varenda dag tills begäret stillas. Ett tag var det hårdkokta ägg (observera att det skall vara ordentligt hårdkokta...jag HATAR när vitan är så där rinnig...uäääähh) med kaviar. Sedan var det tacos. En annan period var det pasta med kyckling. I och för sig är det ju rätt nyttig mat och det finns ju värre saker att vara besatt av (knark, plastpåsar, att peta folk i ögat) men ändå. Man märker ju att man får underliga blickar av folk när man packar upp exakt samma maträtt på lunchen som man haft varenda dag de senaste tre veckorna. Nu har det gått så långt att jag inte äter det på lunchen längre utan tillagar det hemma, i ensamhet. Allt för att dölja hur illa det egentligen är. Det är inte så illa att jag måste äta det precis varenda dag, men är jag och handlar och går förbi pastahyllan så fullkomligen sliter jag med darrande fingrar ner några förpackningar med tortellini i korgen. Är hyllan tom så har jag lust att låsa in personalen i ett rum och tvinga dem att lyssna på Mariah Carey-låtar tills de fixar fram varorna åt mig. Jag menar allvar. Be afraid. Be very afraid.