Katta

I dag har varit en lång, lång dag. Jobbade tio timmar i sträck utan rast eller lunch (varför gör man sånt? Måste vara nåt masochistiskt drag...men på nåt sjukt sätt är det intressant att se hur mycket man klarar innan man blir helt knäpp. Man klarar ganska mycket, är min erfaranhet. Å andra sidan beror det väl lite grann på hur man definierar ordet knäpp), är hemma för lite käk och skall strax iväg till gymmet för att sedan komma hem och jobba uppskattningsvis ca fyra timmar till. Som tur är så kunde jag åtminstone ta bussen både till och från jobbet. Tåget vore väl ok om det inte vore för att alla är så vansinnigt långsamma. När tåget väl har stannat så kommer det en fullkomlig ström av människor, det är som om det har bosatt sig en hel by där inne. Dessutom tar det oändligt lång tid för dem att komma av. Alla beter de sig likadant, de går ut till dörren, tittar upp, blinkar mot ljuset, tittar ner och tar några tveksamma steg ner på trappan mot perrongen. Man skulle kunna tro att de varit fångar i en kokong i underjorden. För guds skull, tempo. Sätt ordentlig fart redan när ni ställer er upp och håll sedan farten uppe ända tills ni har kommit av. Stanna INTE så snart ni har kommit utanför tåget utan gå rakt fram och bana väg för dem som kommer efter. Jag vill se lite mer samarbete, högre tempo och bättre effektivitet. Då skulle vi alla komma iväg snabbare och därmed bli lyckligare människor. Hej hopp.