Katta

När jag var på gymmet för ett antal veckor sedan bestämde jag mig för att köra crosstrainer i en timme. Ni vet en sån där trappmaskin med handtag som rör sig fram och tillbaka och får den som använder maskinen att se ut som ett riktigt fån. Man känner sig som en idiot men får suverän träning. Hur som helst. Framför maskinerna sitter det platt-tv på väggen så att man kan se på fåniga såpor samtidigt som man tränar. Jag brukar inte fästa alltför mycket vikt vid vad som visas utan huvudsaken är att jag har min mp3-spelare med Linkin Park (vad annars...men det funkar suveränt som träningsmusik. Också.) med mig. När jag iallafall ställt in maskinen och kört ett tag så kastar jag ett öga på tv:n framför mig. Det visar sig att det är någon märklig dokumentär om spanking (antar jag eftersom det inte var något ljud på utan endast bilder. Men det räckte ju i och för sig).

Om och om igen på tv:n så visades någon läskig gammal gubbe med långt skägg som tydligen gillade att ha folk av det motsatta könet i knät och sedan piska dem med ris. Utan kläder givetvis. Till saken hör att tv-apparaterna sitter högt upp på väggen och man kan bara byta kanal på ovansidan av apparaten. Dit jag inte når. Jag hade inte heller lust att avbryta träningen för att börja klättra på väggen och eventuellt lyckas byta kanal (eller riva ner tv-apparaten, vilket som egentligen). Dessutom var det tv-apparaten som satt rakt framför ögonen på mig så det var ganska svårt att undvika eländet. Som om inte det räckte: bakom tv-apparaterna finns en träningssal där ett pass pågick. Givetvis tog detta pass slut mitt under programmet vilket ledde till att samtliga besökare gick förbi tv-apparaterna, kastade en blick på dem, kastade sedan en blick på mig (givetvis var det bara jag som tränade där då...) och sedan snabbt gick vidare. Till alla dessa människor vill jag bara säga: Det var inte jag som satte på det där programmet, jag lovar. Jag var bara ett offer för omständigheterna.