Hata, hata, hata
Det finns vissa saker jag hatar. Hata är visserligen ett kraftuttryck, men i det här fallet så menar jag det verkligen. De sakerna är bland annat:
- Insekter som sticker in en snabel under huden på en. Jag tycker det är extremt läbbigt med kroppsdelar från andra arter som befinner sig inne i min kropp. Vart har den där snabeln befunnit sig förut egentligen. Uäääh.
- Saker som skall fungera men som inte gör det. Datorer, bilar, plastkort, whatever.
- Dokusåpor och andra fåniga tv-serier. Jag har alldeles för dåligt tålamod för att engagera mig i en tv-serie över huvudtaget och att tvingas titta på människor vars IQ ligger på ca 20 och som gör vad som helst för att komma med i tv...ååååhhhhh. Urk.
- Schlagermusik. Kommentarer överflödiga.
- Personer som tar saker som inte är deras (prylar, ära, whatever...).
- Att vara beroende av andra människor. Det är väl den här punkten som är mest aktuell för ögonblicket (om det inte sitter en elak liten insekt med snabel gömd någonstans under mina kläder, vill säga). Jag avskyr att vara beroende av andra människor, oavsett om det är ekonomiskt, om jag skall få skjuts någonstans eller vad det nu skulle kunna vara. Jag skulle hellre råna en bank än sitta och få pengar av någon annan. Jag betalar hellre en buss- eller tågbiljett än sitter och väntar på att bli körd någonstans. Och så vidare. Nu är jag i en sådan situation igen och det känns som om jag håller på att bli vansinnig. Inte för att några av de nämnda exemplena är aktuella men känslan är det...det kliar i hela kroppen av obehag och jag vill helst dra täcket över huvudet och strunta i alltihop. Men det skulle jag aldrig göra för då skulle det ännu mer kännas som om jag var helt maktlös. Får förhoppningsvis svar på lite frågor under morgondagen, hoppas jag. Just nu vet jag fasen inte om jag har gjort någonting bra och det här skall tas som ett bra tecken eller om det här är ett led i någon slags raffinerad plan att bli av med mig. Nåja, det kanske ordnar sig. Eller inte.
- Insekter som sticker in en snabel under huden på en. Jag tycker det är extremt läbbigt med kroppsdelar från andra arter som befinner sig inne i min kropp. Vart har den där snabeln befunnit sig förut egentligen. Uäääh.
- Saker som skall fungera men som inte gör det. Datorer, bilar, plastkort, whatever.
- Dokusåpor och andra fåniga tv-serier. Jag har alldeles för dåligt tålamod för att engagera mig i en tv-serie över huvudtaget och att tvingas titta på människor vars IQ ligger på ca 20 och som gör vad som helst för att komma med i tv...ååååhhhhh. Urk.
- Schlagermusik. Kommentarer överflödiga.
- Personer som tar saker som inte är deras (prylar, ära, whatever...).
- Att vara beroende av andra människor. Det är väl den här punkten som är mest aktuell för ögonblicket (om det inte sitter en elak liten insekt med snabel gömd någonstans under mina kläder, vill säga). Jag avskyr att vara beroende av andra människor, oavsett om det är ekonomiskt, om jag skall få skjuts någonstans eller vad det nu skulle kunna vara. Jag skulle hellre råna en bank än sitta och få pengar av någon annan. Jag betalar hellre en buss- eller tågbiljett än sitter och väntar på att bli körd någonstans. Och så vidare. Nu är jag i en sådan situation igen och det känns som om jag håller på att bli vansinnig. Inte för att några av de nämnda exemplena är aktuella men känslan är det...det kliar i hela kroppen av obehag och jag vill helst dra täcket över huvudet och strunta i alltihop. Men det skulle jag aldrig göra för då skulle det ännu mer kännas som om jag var helt maktlös. Får förhoppningsvis svar på lite frågor under morgondagen, hoppas jag. Just nu vet jag fasen inte om jag har gjort någonting bra och det här skall tas som ett bra tecken eller om det här är ett led i någon slags raffinerad plan att bli av med mig. Nåja, det kanske ordnar sig. Eller inte.
Kommentarer
Trackback