Katta

Jag är lite orolig. I morgon skall jag ut och resa. Inte för att jag har något emot att resa, vid det här laget har jag rest så pass mycket att jag lärt mig underhålla mig själv (läsa, sova, skrämma små barn) och det gör mig inte särskilt mycket att resa länge. Smärtgränsen går någonstans runt 40 timmar, där börjar det bli riktigt jobbigt. Problemet är snarare att jag ofta råkar ut för så knäppa saker när jag reser (i nio fall av tio är det mitt eget fel...men berätta det inte för någon). Låt mig ge några exempel...

Exempel 1: Första gången jag flyttade till Norrköping åkte jag de 50 milen (eller vad det nu är...skit samma) själv med tåg. Ett av mina byten var i metropolen Katrineholm. Tåget börjar sakta in och i högtalarna säger rösten att tåget kommer att stanna i Katrineholm om några minuter. Tåget stannar, jag öppnar dörren och går av. Problemet är bara att jag går av själv. Mitt i skogen. Och tåget rullar i väg. Nu hade man ju kunnat tycka att jag skulle reagera över att det inte fanns någon perrong (eller station, för den delen...) att stiga av vid..men är man fokuserad (eller tankspridd, kanske?) så tänker man inte på såna bagateller. Resultatet är alltså att jag står med två gigantiska väskor. Själv. Mitt i skogen. Som tur var så åkte jag ju tåg så det var bara att följa spåren till stationen...det tog bara en kvart eller nåt att komma fram. I regnet. För det började regna också. Suck.
Exempel 2: När jag backpackade i Australien skulle jag flyga från Perth till Sydney tidigt på morgonen. Snål som man är tyckte jag det var en briljant idé att åka sent på kvällen till flygplatsen och sova där. Otroligt smarta jag hade ju bara inte övervägt tanken att flygplatsen inte var öppen hela natten. Det var den inte. Vid tolvtiden blev jag utkörd av en vakt. Resultatet blev att jag tillbringade uppskattningsvis ca fem timmar mitt i natten utanför en nedsläckt flygplats mitt i öknen. Suck.

I morgon skall jag till Farsta utanför Stockholm. Om jag nu tar mig dit. Och hem igen. Fortsättning följer.