Rastlös

Så börjar livet återgå till det normala igen då. Efter ett träningsuppehåll under påsken så kunde jag i och med gårdagen börja köra som vanligt igen...träningsuppehåll i all ära, de behövs. I bland känner jag mig så sliten i kroppen att jag bara vill lägga mig i soffan och inte ta ett steg till, men då är det bara att fokusera på hur jäklig jag känner mig om jag inte tränar och sen är det bara att pallra sig i väg. Det som är så bra med träning är att det funkar för alla humör...oavsett om man är glad, arg, ledsen, lycklig, förbannad, eller förvirrad i allra största allmänhet så skingrar det tankarna en stund. Efter några dagars uppehåll så är det hur som helst så jäkla skönt att komma i väg till gymmet igen. Det känns som om man har laddat på sig en massa energi som ligger och hoppar alldeles under huden, jag går omkring och känner mig så laddad att jag tror jag skall gå upp i atomer så fort någon ens råkar nudda vid mig. Körde ett spinningpass i går och hade kunnat köra en timme till om det inte är så att jag ibland (det händer...) lyssnar till förnuftets inre röst som säger att jag har annat att göra än spendera precis hela kvällen på gymmet. Ok att jag gillar att träna men jag är inte helt knäpp. Tror jag. Men det är i och för sig en högst subjektiv åsikt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback