Underhållning, tack...
Det är likadant varje helg. Först tycker jag det är jätteskönt att ha två dagar utan någonting inplanerat. Sedan får jag panik för att jag har hela två dagar utan någonting inplanerat. Det är då mobildjävulen sätter fart och man får sätta sig och sms:a och ringa alla man känner för att se om någon känner för att underhålla en under några timmar...vår vana trogen på jobbet så har vi bokat in en after work på fredag, så då är den dagen räddad iallafall :-) Vi lyckas alltid hamna på samma ställe, det är inte särskilt bra men drickat är billigt och gott och större krav har vi inte (det skulle vara jag som alltid surar för att musiken är dålig men vad gör man...tillgången på pubar med rockmusik är obefintlig). Får alltid ångest dagen efter när jag inser hur mycket pengar jag gjort av med...dricker helst drinkar och det är jäkligt gott men inte så billigt :/
På den gamla goda tiden när man själv stod bakom baren så var tillvaron mycket billigare. Jag såg till att jobba i stort sett varje helg, det var perfekt eftersom man kom in gratis på alla stora fester och jobbade man inte med kompisarna så stod de på andra sidan baren och underhöll en medan man tillverkade någon häxblandning...kort sagt, man var gratis inne på festen, träffade i stort sett alla man kände under kvällen, blandade till häxbrygder på löpande band, kände sig som en rockstjärna eftersom folk stod och skrek ens namn hela kvällen (inte för att jag inbillar mig att det var jag som var så populär...det var spriten som lockade...haha) och sen avslutades kvällen med några timmars härligt kassaräknande och städande innan man kunde efterfesta lite och till slut släpa sig hem vid sjutiden på morgonen. Dessutom hade man tillgång till de numera legendariska personalfesterna. Det var tider det :-) Nu för tiden är tillvaron som sagt inte lika billig, drickat får man betala själv (om inte nån vänlig själ känner för att bjuda på ett glas, då förstås) och fattig blir man. Men å andra sidan får man valuta för pengarna...:-) Nu skall jag lyssna vidare på Marilyn Mansons Mechanical Animals. So long.
På den gamla goda tiden när man själv stod bakom baren så var tillvaron mycket billigare. Jag såg till att jobba i stort sett varje helg, det var perfekt eftersom man kom in gratis på alla stora fester och jobbade man inte med kompisarna så stod de på andra sidan baren och underhöll en medan man tillverkade någon häxblandning...kort sagt, man var gratis inne på festen, träffade i stort sett alla man kände under kvällen, blandade till häxbrygder på löpande band, kände sig som en rockstjärna eftersom folk stod och skrek ens namn hela kvällen (inte för att jag inbillar mig att det var jag som var så populär...det var spriten som lockade...haha) och sen avslutades kvällen med några timmars härligt kassaräknande och städande innan man kunde efterfesta lite och till slut släpa sig hem vid sjutiden på morgonen. Dessutom hade man tillgång till de numera legendariska personalfesterna. Det var tider det :-) Nu för tiden är tillvaron som sagt inte lika billig, drickat får man betala själv (om inte nån vänlig själ känner för att bjuda på ett glas, då förstås) och fattig blir man. Men å andra sidan får man valuta för pengarna...:-) Nu skall jag lyssna vidare på Marilyn Mansons Mechanical Animals. So long.
Kommentarer
Trackback