Katta

För ett bra tag sen droppade kranen i handfatet i mitt badrum. Jag irriterade mig på det så att jag höll på att bli vansinnig varje gång jag gick in där och tänkte alltid att jag skulle ringa och felanmäla eländet, men min vana trogen blir min hjärna helt blank under dagtid och jag glömmer allting jag har tänkt att jag skall göra och kommer inte på det förrän på kvällen igen. När det är för sent, förstås. Följaktligen tog det ca 3-4 månader innan jag faktiskt kom ihåg vad jag skulle göra (ringa fastighetsskötaren) och faktiskt gjorde det (ringde fastighetsskötaren). Självklart var det ok att de gick in och fixade hela skräpet fast jag inte var hemma (skulle jag ta ledigt från jobbet för att sitta och glo på när en kille fixar blandaren på tio minuter? Svårt att tro, men jag kan tänka mig roligare saker att göra).

Kommer hem på eftermiddagen och vad ser jag? Människan har satt på vattenblandaren snett. Det är sant. Den fungerar utmärkt men skall man ha varmvatten får man dra spaken så långt till vänster att det inte ser klokt ut. Det är ju helt vansinnigt. Vid upptäckten höll jag på att få spader och ringa så att han kunde komma hit och rätta till felet, vem vill ha en osymmetrisk vattenkran. Symmetri is the shit. men å andra sidan vet jag ingen annan som har en sned vattenkran och det gör ju att min sticker ut lite. Den har personlighet. Saker och ting är dessutom mer intressanta när de inte är perfekta. Nuförtiden fungerar min vattenkran och jag som en väloljad maskin tillsammans. Om man inte räknar de morgnar då jag sömndrucket vacklar in i badrummet, slår tån i tröskeln, svär högljutt, missar kranen med handen och slår iväg tandborstmuggen in i väggen så jag måste leta upp tandborsten på golvet, slår huvudet i handfatet på vägen upp, svär igen, sätter på varmvattnet och sedan bränner mig på det. Men som sagt, alla andra gånger går det bra.