Katta

Den absoluta nackdelen med att flytta är allt krångel. Och då menar jag inte att anpassa sig till att slevarna nu ligger i andra lådan istället för i tredje (för just slevar använder man ju så fantastiskt ofta), att lägga pussel i alla skåp och garderober för att få plats med allt skräp man släpar med sig, att hela tiden trampa rakt in i flyttkartonger som står överallt (och då får man jävligt ont i tårna kan jag meddela) eller att irritera sig på att den galna granntanten hysteriskt bokar hela tvättdagar två dagar i veckan (ja ni läste rätt. DAGAR). Nej, krånglet består i att hitta specifika saker som man packat ned. I mitt fall var det papper. Två satans papper. Jag visste att jag lagt dem i en påse. Eller i en plastficka. Och på något smart ställe. Efter att ha letat på byrån i hallen, i alla garderober, i alla påsar och alla banankartonger så var jag färdig att ge upp. Men icke, det var bara att börja om igen. Leta i bokhyllan, under kartonger, bland kläder, under dukar, i kylskåpet (de skulle kunna ha varit där), under skorna, i väskor. Nix. Då kör vi igen. På skrivbordet, i kartonger (samma kartonger igen), och så vidare. I kväll så hittade jag dem till slut. I en påse. På skrivbordet. Så lämpligt då. De hade stått framme i den där sabla plastpåsen hela tiden. Argh.