Bakläxa oh, spinninginstruktör

Människor som inte vet hur man uppför sig är oerhört irriterande. Eftersom de flesta människor faktiskt inte vet hur man uppför sig så har jag nu valt att irritera mig på en mindre grupp i nämnda gruppering. Denna mindre grupp är just nu irriterande spinninginstruktörer. Jag vet knappt vart jag skall börja, så många fel gör de. Ett urval:

- De säger inte till idioter som pratar på passet. Varför inte det? Instruktörer är utrustade med mikrofon. Utnyttja den. Säg till folk att är de inte tysta så åker de ut! Direkt!
- De spelar dålig, dålig musik.
- De kan själva inte trampa i takt till sin usla musik (antingen för att låten helt saknar takt eller för att instruktören saknar det)
- De envisas med att fråga hur det ÄR och hur det KÄNNS och om man är LADDAD??? Knip igen för f-n, jag är här för att träna, inte för att skrika ikapp med dig, din idiot.
- De säger till folk att inte ha så lätt växel att man studsar omkring eftersom man kan skada sig, men själva så studsar de omkring i sadeln likt en köttbulle på LSD. Skärpning.
- I spinningsalen så finns det massor av folk som har sjukt dålig teknik. Nu är jag inte något orakel, men har man tränat spinning i snart tio år så har man lite koll. Folk har för lite motstånd, de hänger på styret, de trampar med tårna pekande nedåt...det tar aldrig slut. Säger instruktören till dem? Nej då. Varför inte? Vad är en instruktörs uppgift? Kan någon förklara?
Jag förstår inte det här. Hur svårt kan det vara? Måste jag berätta för dem vad deras jobb är? Hur de skall göra? Hur kommer det sig att de inte vet det? Hallå?

Kommentarer
Postat av: M

Det är ju nästan så man blir sugen på att gå på spinning för att studera denna freak show som måste utspela sig där :)

2010-01-26 @ 19:56:02
Postat av: Katta

Det är en ganska konstig upplevelse, man kan ju inte gå därifrån mitt i passet för då får man aldrig veta om galenskaperna upphör efter en liten stund eller om de faktiskt håller på hela passet ut...varje gång förbannar jag mig själv för att jag inte gått...men sen sitter jag där igen. Jag kan tänka mig att det är som att knarka. Man kan inte vara utan det. Typ.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback