Välkommen till 1800-talet
I helgen skulle vi handla en stol till lilla O. Med stol så menar jag en sådan där barnstol som man har i köket, vid köksbordet. Efter lite research och testläsande så hade vi bestämt oss för vilken modell vi ville ha. I Norrköping finns två olika bebisaffärer att handla i så vi började i den ena affären där vi fick veta att stolen hos dem endast fanns i rosa och blått. Helt allvarligt. Man blir ju mörkrädd. 2011 och de enda färger man har är rosa och blått. Det gäller barngrejer, oavsett om det är kläder, möbler, leksaker, etc. Visst finns det ibland fler färger men de är oftast undangömda i något hörn. Tittar man efter barnprylar så hamnar man i ett moln av rosa och blått och inne i ett hörn någonstans så hittar man övriga färger (rött, grönt, vitt, svart, grått...möjligheterna är oändliga). I vilket fall som helst så blev vi förbannade och gick till nästa affär där de förutom rosa och blått faktiskt hade stolen i ett mer -vad skall jag kalla det- könsneutralt mönster. Där köpte vi vår stol. Hela den här grejen med rosa och blått gör mig så förbannad att jag skulle vilja starta ett uppror.
Vore mitt liv en Hollywoodfilm skulle jag starta grupper på Facebook, ringa radio och TV och samtliga tillverkare av barnprylar samt alla deras återförsäljare. Jag skulle samla ihop alla dessa föräldrar som är frustrerade över detta idiotiska system och utöva sådana påtryckningar att samhället förändrades, plötsligt skulle inte rosa och blått vara standardfärgerna utan alla andra färger skulle vara lika vanliga. Detta skulle förstås vara vägen till ett mer jämställt samhälle och jag skulle kunna gå och lägga mig om kvällen, fullt övertygad om att jag gjort årets goda gärning. Men mitt liv är förstås ingen Hollywoodfilm. Jag har varken tid eller lust att lägga ner en massa kraft på idioter som tydligen tror att de fortfarande lever på 1800-talet. Tillverkarna är idioter som tor att det är sådana varor som samhället vill ha, eller så är det samhället som bara tar det som finns och inte efterfrågar något annat. Jag vet inte. Jag vet bara att det gör mig jävligt förbannad. Och att lilla O kommer att fortsätta ha kläder och prylar i grönt, grått, svart, vitt, blått och andra färger. Men inte rosa.
Kommentarer
Trackback