Katta

Jag är sämst i världen på att göra popcorn. Helt ärligt. Poppa popcorn i gryta är inte att tänka på, jag tar alltid för lite olja i vilket gör att jag lyckas poppa ett (1) majscorn, allt medan övriga bränner fast i botten av grytan och köket luktar skunk. Jag kastar popcornen i soppåsen och gör ett nytt försök. Häller i, som jag tycker, betydligt mer olja. Lyckas nu poppa så många popcorn att botten täcks. Resten bränner fast i grytan. Tredje försöket brukar i regel lyckas hyggligt, dvs jag behöver bara slänga ungefär hälften och kan äta upp resten. Då skulle man kanske kunna göra antagandet att jag lyckas bättre med micropopcorn. Ha. Det är inte så lätt som det ser ut. Konsten att lyckas med micropopcorn är (tydligen) att finna den fina gränsen mellan för lite och för mycket poppande. Man vill inte poppa för lite för då får man bara en massa stenhårda korn som man inte kan äta och inte poppa igen. Man vill inte heller poppa för mycket för då får man en hel portion av brända popcorn. Det är den här gränsen jag inte kan avgöra. Jag lyssnar och lyssnar men lyckas aldrig hitta det perfekta ögonblicket när man skall ta ut påsen. Aldrig. Gjorde precis en påse och den smakade (föga överraskande) skunk. Som om jag inte visste det innan jag öppnade den. Varje gång jag försöker så vet jag att det är dömt att misslyckas. Tror jag en gång för alla skall ge upp min karriär som popcornspoppare och lägga det i händerna på andra, mer kompetenta poppare. Det vill säga resten av mänskligheten.