Katta

Det finns en sak som man ständigt undrar över som småbarnsförälder (nåja, det är flera men vissa utmärker sig mer än andra, så att säga) och det är frågan om vart alla sabla nappar tar vägen. Den orutinerade skulle kunna säga att det väl räcker med en napp och att man bara tar den med sig när man går någonstans. Det, kan jag upplysa om, funkar INTE. Nappen läggs någonstans och så går man till andra våningen. Där finns ingen napp, då måste man gå tillbaka och leta upp den. Ibland behöver man en napp akut och vet att den ligger någonstans på golvet men VAR på golvet??? Det är frågan. För att undvika paniksituationer så investerar man därför i flera olika nappar och placerar därefter ut dem på olika strategiskt valda ställen. T ex, en vid sängen, en i köket, en vid soffan, etc. bra tänkt. Men i praktiken så följer napparna med när man själv (läs: lilla O) rör sig mellan de olika rummen och därmed placeras på ställen där det redan finns nappar, vilket innebär att en annan del av lägenheten numera är napplös. Dessutom kan nappar utan svårighet gömma sig under kläder, filtar, leksaker, mattor, böcker, etc vilket gör att de -när de väl behövs- blir i stort sett omöjliga att hitta. Kort sagt, att hitta nappar när de väl behövs kan vara en riktig mardröm. Till slut springer man runt, runt som ett djur i bur och letar, letar, LETAR efter nappar. Och när man väl hittar en av dem så känns det som om man vunnit högsta vinsten i ett lotteri. Nåja, kanske inte högsta vinsten men i alla fall en halv miljon eller så.