Hotellfrukost

I veckan var jag på konferens med nya arbetskollegor. Det var verkligen grymt trevligt och jag gillar verkligen att sova på hotell. Det finns många naledningar till att det är schysst att sova på hotell, man slipper städa, man behöver inte bädda, man har tillgång till en nybäddad fräsch säng med krispiga sängkläder i och ett superstädat badrum...men bäst är förstås hotellfrukosten. Jag ÄLSKAR hotellfrukostar. Ett problem är bara att dessa frukostar inte för enkelhetens skull är uppdukade på ett enda långbord, utan de är oftast uppdukade i ett helt rum på kanske 4-5 oliak bord. Detta gör att när man kommer in i rummet så blir man totalt förvirrad. jag vet aldriv vart jag skall börja. Med flackande blick försöker jag förtvivlat lokalisera någon typ av tallrikar, vart brödet är, vad som helst som ger mig ett hum om vart jag skall börja. Oftast lyckas jag inte utan känner mig bara tvungen att gå fram till ett bord bara för att börja någonstans. Där börjar jag lite valhänt att plocka på mig mackor på en tallrik och när tallriken är full inser jag att jag inte kan bära mer utan måste parkera tallriken på en sittplats för att kunna gå tillbaka och hämta mer. Det är ungefär här som jag inser att alla andra på frukosten har loklaiserat brickor. Smart av dem. Eftersom jag inte vill framstå som en idiot så tar jag ingen bricka utan låtsas nonchalant att det aldrig var meningen att ta någon bricka...vilket gör att jag får gå i skytteltrafik fram och tillbaka några gånger för att hämta allting. Till slut leder förstås denna skytterltrafik till att jag har glömt vad jag redan plockat på mig och slutar som i det senaste fallet med att jag sitter med t ex två stycken matskedar trots att jag bara hade en tallrik med yoghurt. Låtsades dock att de andra skeden medvetet var vald för att peta vattenmelonkärnor med. Vet inte om övriga gick på min list. Dock har jag lyckats förvirra mig så många gånger på hotellfrukostar att jag blivit riktigt skicklig på att låtsas veta vad jag håller på med. Men det gör jag inte. Alls. Men säg det inte till någon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback