Katta

I morgon har jag en halv dag bokad med i tur och ordning röntgen, ortoped och sjukgymnast. Det kan väl vara lite trivsamt att få besked av typen "i vilken vinkel har mitt nyckelben växt fast" men det jag verkligen oroar mig för är dötiden. Får satsa på att ta med mig en bok men en bok kanske inte räcker? Det kanske tar dölång tid? jag kanske behöver två böcker? Eller en bok och en tidning? Kanske någonting att äta? En picknick? Nåja, jag skall dit runt lunch i morgon så jag har tills dess på mig att hitta den perfekta packningen.

Nu är semesterresan till i höst bokad och klar. Handpenningen är betalad och i september bär det av. Två veckor på Mallorca och boende på ett familjehotell med miljarder av bekvämligheter. Jag har inte åkt på charter på säkert 20 år men när man skall åka med lilla O så känns det rätt skönt att åka på en slapp, välordnad semester där man vet att alla prylar hon behöver finns inom räckhåll (läs barnstol, barnsäng, barnvagn, etc). Det skall verkligen bli helt otroligt skönt. Nu är bara frågan: kan inte tiden gå lite, lite, fortare???

Planerar semester för fullt, hoppas bara att resmålet är lika bra som det ser ut på bilderna =) Nackdelen är att det inte blir semester förrän i september så det är ett tag kvar men att åka i väg då är inte dumt alls :D Vi har visst missat att fråga lilla O vad hon tycker men hon brukar inte vara så svårflörtad. Så länge det finns sand att gräva i och Bragokex (hm, får nog ta med några paket på resan) så är hon nöjd.

Jag kör rehabövningar. Det låter jäkligt coolt men är astråkigt. Mesövningar för att få igång rörelseförmågan i axeln igen, två gånger om dagen och knappt några repetitioner alls för att inte överanstränga mig (fast jag fuskar lite och har ökat på alla repetitioner med lite extra. Känns det bra så måste det väl vara okej?). Nästa måndag har jag dessutom en dag då jag i tur och ordning skall till röntgen, ortopeden och sedan sjukgymnasten. Lika bra att ta allting på en gång (även om det nu inte var jag som bestämde utan det slumpade sig så) men att sitta och vänta på ett sjukhus är väl kanske inte en av mina favoritsysslor. Nåja, tar med mig jobbdatorn så jag kan sitta och svara på lite mail eller något annat spännande under tiden. Så jävla enerverande att mesa framåt på det här sättet när jag bara vill dra iväg till gymmet på morgonen och lyfta tugnt, tugnt. Som det är nu så får jag börja styrketräna lite lätt 8 veckor efter olyckan . 8 veckor. Och då är det fan inga maxvikter vi snackar om. Men jag skall inte bli galen. Skall. Inte. Bli.Galen. Skall. Inte. Grrr.

Om någon någonsin funderat på att konsultera Haga Cykel i Norrköping så gör inte det. De som jobbar där är totala idioter. De har ett eget lappsystem som är en enda röra så de hittar själv inte bland alla lappar och förstår inte varför lappar ligger i "klarlådan" (?) när ärenden inte är klara. De gör inte det de lovar. De är lata. När de tar emot cyklar och skall ringa försäkringsbolag med kostnadsförslag så skiter de i att ringa försäkringsbolagen. De utför minsta möjliga arbete. De har enorma köer. De har världens sämsta service. Personalen vet ingenting. De ber inte ens om ursäkt när de uppenbart har klantat sig otroligt mycket. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur odugliga de är. Visst, vet man exakt vad man skall ha utan att behöva ett uns av hjälp och har tid att stå en timme i kö så funkar de. Men i alla andra fall är de sämst i världen. Jag avskyr dem. Verkligen. Avskyr.

...gör mig helt matt. Vilka knäppa åsikter det finns. Och åsikter. Kan vi inte bara konstatera att det finns olika familjer, olika barn, olika föräldrar, olika ekonomier och så kan det vara bra så? Att man inte kan dra alla över en kam? Ok?

För en tid sedan blev jag påkörd av en bil. Föraren är polisanmäld och för att polisen skall ha något att lämna över till åklagaren så väntar de på att jag skall skicka mina papper till dem. Jag har därför ringt och beställt min sjukhusjournal. Det gjorde jag för två veckor sedan. Den har inte kommit. När jag ringde i dag för att efterlysa den så blev jag hänvisad hit och dit (precis som förra gången) och hamnade till slut hos någon som inte hittade journalen eftersom den kanske kunde ligga hos en läkare någonstans. De skulle leta upp den och ringa i morgon. Under dagen har jag även försökt ringa min trafikskadehanterare. jag har lämnat två meddelanden och ringt henne säkert fyra gånger i dag. Hon har inte hört av sig. Tog därför chansen och åkte ut till cykelreparatören för att se om min cykel var klar snart eller vad som hände. Då hade de reparerat "funktionen men inte det kosmetiska" vilket innebär att min splitter nya cykel som jag köte i början av mars för en ansenlig summa ser för jävlig ut. Jag blev förbannad och påpekade att den skulle återställas till sitt ursprungliga skick. Det tyckte inte cykelreparatören som började ifrågasätta vad försäkringsbolaget betalade. Till slut bråkade vi så mycket att en kollega till honom gick emellan och sade att de skulle se om de inte kunde ta hem en ny ram (eller en ny cykel kanske? Men varför göra det den enkla vägen?). Konsensus är att jag kommer att ringa min inkompetenta skadehanterare igen i morgon (glömde jag att säga att hon har tagit semester mitt upp i alltihopa också?) och KRÄVA att hon sköter sitt jobb. Jag borde få lön av både landstinget och Länsförsäkringar för att jag ringer och tjatar och driver hela det här ärendet på egen hand. Grrr.

I morgon skall jagt åka till Stockholm med jobbet. Tur och retur med tåg. Det känns ju jävligt lovande. Är det inte signalfel så ligger man bakom ett långsamtgående tåg eller så är det helt enkelt någon som hoppat ut framför tåget. Åt helvete går det varje gång. Ser fram emot en lång, lång, lång dag. Suck.

Nu har jag jävligt ont i armen, inte axeln. Det är tydligen på grund av att muskeln håller på och dra ihop sig för att jag inte kan använda den. Fy faaan. Men jag är inte bitter. Nehej då. Jävla gubbjävel som körde på mig.

Jag har aldrig riktigt förstått vutsen med valborgsfirande. Visst, en och annan eld har man väl sett genom åren men oftast förstörs stämningen av någon som pratar i en mikrofon som är så skraltig att man ändå inte hör ett enda ord. Det där med att festa till det på Valborg har jag aldrig fattat vitsen med, varför det? Det känns lite desperat, som "öööhhh vi är lediga i morgon så då kan vi dricka. Fö ba ööööhhh liksom". Nåväl. En fördel med att vara småbarnsförälder är att man plötsligt har en alldeles legitim ursäkt att inte hänga med på tråkiga saker som man inte vill göra. "Valborg? Nej lilla O skall sova halv sju så vi kan tyvärr inte göra nåt på kvällen. Mmmm. Ja det är VERKLIGEN synd. Verkligen."

Robotdammsugaren. Liten, tyst, smidig och självgående. Framför allt självgående. En dammsugare som dammsuger på egen hand. Idén förtjänar helt klart någon form av pris. Dock vet jag inte om vi kommer att tjäna så mycket tid på den eftersom vi kommer att stå och betrakta den hela tiden när den dammsuger, stumma av beundran.

Om man kör på en cyklist med bilen så att vederbörande får åka till sjukhus så hör det väl för fan till god ton att be om ursäkt? Ringa, skriva ett brev, skicka lite blommor...vad fasen som helst. Idioten har inte ens bett om förlåtelse. Det enda jag vet är att det var en man och hur gammal han är men det var för att jag har fått polisrapporten och det står där. Jag vet inte ens hur han ser ut. Våga be om ursäkt, din fege jävel.

Nu har följetongen med polis, försäkringsbolag och blanketter inletts. Stay tuned.

Det finns vittnen till olyckan i fredags! Yes!

32 år gammal så har jag för första gången i livet fått ett benbrott. Cyklade till jobbet och i en korsning där jag hade grönt ljus så kom det en bil som tyckte att han också hade grönt ljus så mitt i korsningen small det. Smällen i sig kändes inget farlig och när jag låg på marken och glodde upp i skyn så blev jag mest irriterad på alla människor som hela tiden frågade hur det kändes, höll mig i handen och ringde ambulans. Jag tyckte mest de kunde flytta på sig så att jag kunde resa på mig. Insåg att jag kanske inte skulle göra det när folk pratade om att det blödde från huvudet på mig. När sedan ambulans- och räddningspersonal var på plats och började undersöka nacke, ryggrad och bäcken så insåg jag att det kunde gått mycket, mycket värre. Fick åka ambulans för första gången i mitt liv (!) och väl på sjukhuset klippte de upp alla kläder. Jag funderade mest på vart kamerateamet var för det kändes som om jag var med i någon dålig sjukhusserie på tv. Efter ca sju timmar på akuten så fick jag i alla fall åka hem med 4 stygn i huvudet och ett brutet nyckelben. En jävla tur i oturen, skulle man väl kunna säga. Och bilföraren har inte ens hört av sig och frågat hur det gick. Brinn i helvetet, din idiot.

Ledig dag i dag. Skönt. Dock blir det lite förvirrande eftersom jag är ledig en tisdag. Skall jag försöka tänka mig in i att det är söndag i dag så att fredagen infaller på en onsdag och veckan därmed känns väldigt, väldigt kort? Eller skall jag vara inställd på att det är en vanlig onsdag i morgon så att veckan löper på som vanligt? Jag skulle även kunna intala mig att det är tisdag i morgon eftersom det bara är den andra jobbdagen denna vecka så att fredagen blir en torsdag och veckan därmed ändå slutar lite tidigare. Hm. Förvirrande. Mycket förvirrande.

Vi har testat att handla matvaror på nätet och hämta dem på ICA. Jag var i ärlighetens namn motståndare först men lät mig övertalas. Efter att ha testat det en gång så är jag lyrisk. Visst, istället för att få en banan så fick vi fem men på det stora hela fick vi det vi beställde. Att sitta i tv-soffan och klicka hem varorna och sedan åka och hämta dem färdigpackade dagen efter är en genialisk idé. Helt enkelt genialisk. Visst kostar det en liten slant extra att få dem färdigpackade men vad tusan, det tar lätt runt 1,5 timme att handla och då är det fasen värt de pengarna. Så Linas matkasse varannan vecka och färdigpackade varor varannan. Hm. I like it.