Katta

Fick strax innan hemfärd från jobbet reda på att det tydligen var någon slags event i Norrköping idag. Visade sig stämma eftersom hela centrumområdet var fullt med folk och öppna affärer. Tydligen är det här någonting återkommande som inträffar varje år under studentveckan. Jag har bott i Norrköping under sammanlagt kanske åtta år. Jag har aldrig fattat att det här är någonting som inträffar en gång om året. Jag kanske borde börja läsa tidningar alternativt lyssna på radio eller titta på tv? Jag skulle träffa en kompis för öl och mat och det visade sig vara svårare än vi trodde att hitta bord och stolar (som var lediga) på en uteservering. Tycker det var extremt själviskt av människor att inte lämna plats för oss på det matställe som vi hade planerat. Usch. Till slut hamnade vi iallafall på Harrys. Jag hamnar alltid på Harrys. Det spelar ingen roll vad man har planerat att göra eller vart man har planerat att gå, alla vägar leder till Harrys. Vilken mardröm. Var man än börjar så slutar det med taskig öl, fyllebråk och schlagermusik. Hu. 

Nu är klockan snart ett. Min väckarklocka ringer om lite mindre än fem timmar. Egentligen borde jag gå och lägga mig. Det har jag funderat på i flera timmar. Men innan jag lägger mig måste jag bädda sängen, stänga av datorn, borsta tänderna, etc. Istället för att göra det så sitter jag och skriver här. Antagligen för att jag är för trött för att resa på mig och gå till sovrummet. Men det skall jag göra snart. Nu. Nej nu. Nu.

Om jag vore rasande effektiv så skulle jag sitta och jobba nu. Det vill säga, jag skulle skriva mina artiklar i rasande tempo, vattna mina blommor (förlåt, jag skall inte låta er dö...ni skall få vatten. Någon gång.), stryka mina rena kläder, etc. Gör jag det? Nehej då. De senaste timmarna har jag surfat, pratat i telefon, läst horoskop (det är faktiskt jätteviktigt. Det gäller att vara beredd inför nästa dag), borstat smulor från bordet, placerat mobiltelefonerna så att de ligger symmetriskt bredvid varandra, tittat upp i taket, och så vidare. Har jag saker som jag skall göra så verkar det som om allting annat automatiskt suger åt sig allt intresse. Jag är givetvis själv helt oskyldig i sammanhanget, här handlar det inte om att ha en egen vilja och göra det som skall göras. Nix. Jag måste fokusera all min energi på de yttre omständigheterna för att bringa ordning i kaoset. jag menar, vem kan jobba i en omgivning där mobiltelefonerna inte ligger kant i kant? Där smulorna breder ut sig i osymmetriska mönster istället för att vara samlade i små högar? Där Aftonbladets nöjessida förblir oläst? Inte jag iallafall. Någon ordning får det väl vara.

Jag avskyr tv-serier. Alla tv-serier. Jag intalade mig själv att jag skulle skriva ett glatt och positivt inlägg, men det går inte. Jag är en av naturen elak och bitter människa. Som hatar tv-serier (förutom "24" som erbjuder våld, tortyr, explosioner och ond, bråd död. Yeah). Under de första avsnitten är alla karaktärerna välstädade och trevliga, man anar nån liten fnurra på tråden någonstans men vad fan, alla människor är ju lite knäppa. Sen tar det några få avsnitt innan manusförfattarna får spader och ballar ur totalt. Folk är otrogna, spränger varandra i luften, spionerar, ljuger, mördar, uppvisar personlighetsklyvningar, adopterar bort egna (eller andras) barn, blir kidnappade, blir dödligt sjuka, genomgår organdonationer, hoppar från hustak, kör bilar in i varandras hem, förgiftar varandra, etc. Allt under tiden de är välklippta, välsminkade och ser ut som om de handlat kläderna ur närmaste postorderkatalog (urk). När alla karaktärerna i serien genomgått personlighetsklyvningar, mordförsök, kidnappningar, etc så finns det ingenting att visa längre så då samlar man lämpligt nog alla på samma ställe i sista avsnittet och spränger skiten i luften (eller vänta...det var nog bara önsketänkande från min sida). 
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter. Jag klarar verkligen inte av att följa en enda serie för det slutar med att det kliar i hela kroppen av obehag och jag bara måste bakämpa impulsen att kasta ut tv:n genom fönstret (jag är inte våldsam egentligen. Jag får bara fixa idéer ibland).

Förresten: om jag fick vara vilket djur som helst så skulle jag vilja vara en hund. Jag har alltid tyckt att kombinationen av att lyckas klia sig i örat med foten och kunna bita folk i benet är mycket intressant.

Jag har på tre timmar satt i mig lika många liter. I och för sig är det ju bra att dricka mycket men det här är ju sjukt. Dessutom kan jag inte sluta. Jag vet innerst inne att det kanske inte är helt nyttigt men jag VILL ju inte sluta heller...egentligen. Bara lite till. Bara lite. Jag kan dra ner. I morgon. Eftermiddag. Just det. I morgon eftermiddag. Om det inte är jättevarmt för då behöver jag. Hm. Dessutom är det ju nödvändigt att upprätthålla vätskebalansen och det gör det ju ännu viktigare. Att dricka. Apelsinjuice. Bara lite. Lite, lite.  

...överträffade definitvt förväntningarna. Behöver inte säga så mycket mer just nu tror jag :-)